Någon som vill ha en hemgjord present? De tre första som lämnar en kommentar till det här inlägget kommer att få en handgjord gåva av mig inom ett år. I gengäld så måste den som vill vara med göra samma sak själv, alltså publicera texten nedan på sin blogg/hemsida, och göra tre hemmagjorda presenter till de tre första som anmäler sitt intresse.

Själv kommer jag att få en handgjord gåva av Ellen, inom ett år.

“I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog.”

Det har inte hänt så mycket i helgen. Min sambo har jobbat och jag har skrivit på uppsatsen en del. Jag har också tagit tag i lite saker. Bland annat har jag skickat ett tackkort och lite foton på dottern till en fd granne som varit snäll och skickat en present efter att dottern föddes. Dessutom har jag svarat på en annons i Vi föräldrar – en mamma i Umeå som sökte nya vänner. Det ska bli spännande att se om hon svarar.

Det var flera som kommenterade mitt inlägg om vänner. Alltid kul med kommentarer, min blogg är ju så ny, så jag är osäker på om folk verkligen har hittat hit och läser.

Anonym, du som har en dotter född i juli, det vore verkligen jättekul om du mailar mig. Jag fick inte din mailadress, så jag kan inte själv nå dig. carola_lindstrom@hotmail.com har jag. Ska lägga in min mailadress i min info också, om någon annan vill nå mig.

Skrivarkalendern har kommit ut med en skrivartävling idag. Jag funderar faktiskt på att vara med. Man har på sig ända till januari att skicka in bidrag.

I övrigt så väntar jag på veckans bokfemma, det har blivit en vana att klura på Malins bokfemmor nu.

Nu ska jag, sambon och dottern åka på Thaiköket och äta lunch.

Nog hade jag hört talas om att vänner kunde försvinna när man skaffar barn, men jag hade nog inte tänkt närmare på det. Nu står jag där själv och fattar inte riktigt hur det har gått till.

Jag har alltid haft få, men nära vänner. Har aldrig varit mycket för att ha många bekanta, ytliga vänner. Tyvärr har jag flyttat runt en del i Sverige efter att jag flyttade hemifrån (flyttade direkt jag tagit studenten), så jag har tappat många bra vänner på vägen. Vi har inte riktigt lyckats hålla kontakten när det skiljer så många mil.

Noga räknat så har jag haft fyra bra vänner under de senaste åren:

* C: hon bor i andra ändan av landet. Vi började som brevvänner, för tio år sedan hittade vi varandra genom en annons i Mitt Livs Novell! Sedan träffades vi, höll kontakten via mail och telefon och numera har vi enbart gått till att vara brevvänner igen. Vi har kännt varandra så länge nu, och berättat om våra innersta känslor under båda roliga, som svåra perioder. När det var som tätast mellan breven kunde vi skriva 10-20 A4-sidor varannan vecka. Nu är det mer sällan, men vi håller ändå kontakten via brev.

* A: mitt ex, som jag också träffade för tio år sedan. Nu är det fem år sedan det tog slut, vi båda har haft andra sedan dess, vi har båda flyttat ihop med andra och fått barn på varsitt håll sedan dess, men vi pratar ändå ofta. Det är via telefon och sms, och vi träffas ibland när någon av oss har ärenden i samma stad – han bor 12 mil bort.

* M: min tjejkompis som jag lärde känna i sjuan. Vi har hållt kontakten genom alla år trots att vi båda har flyttat runt en hel del. Vi växte upp och gick skolan ihop, flyttade runt en hel del och lyckades återigen flytta till samma stad, 20 mil från våran uppväxtstad. Vi bor till och med på samma område. Men trots detta så träffas vi bara en gång i månaden, eller kanske snarare varannan månad. Mellan dess har vi ingen kontakt, möjligen något sms då och då. Kontakten har blivit sämre efter att jag har fått barn, då vi inte längre har lika mycket gemensamt (hon vet inte om hon vill ha barn, men hon tror inte det), men redan innan så var den ganska dålig. Vi har glidit ifrån varandra och blivit alltmer olika som människor. För några år sedan, då vi bodde 40 mil ifrån varann och vi båda var singlar och pluggade, så pratade vi timvis i telefonen mest varenda dag. Nu är det borta.

* F: en tjejkompis som jag lärde känna när jag nyss hade flyttat hit till Umeå. Vi har nu kännt varandra i 5-6 år och har under perioder träffats dagligen. Vi har bott grannar och tagit dagliga hundpromenader ihop. Vi har fikat, gått på stan, veckohandlat och pratat timvis i telefonen. Men nu är det borta. När jag blev gravid så försvann allt. Nu har vi telefonkontakt en gång i månaden ungefär och träffas väldigt sällan. Hon har haft mycket i sitt liv under den här perioden och jag har ju också haft mitt, men det beror inte bara på det. Vi har glidit ifrån varandra, vi har inte samma intressen och inte lika mycket gemensamt.

Jag tycker att det är jättetråkigt. Min sambo jobbar extremt mycket just nu, mer än 200% av heltid, och jag saknar vuxenpratet. Mina föräldrar och min bror med familj bor 20 mil bort också, så jag har inga släktingar här. Jag har öppna förskolan och jag har föräldragruppen, men jag skulle vilja ha nya, nära vänner. Vänner att gå långa barnvagnspromenader med, vänner att prata bort timmar i telefonen med, eller sitta och fika med, kolla på film, gå i stan och kolla på kläder, diskutera, vänner som man vet alltid finns där, vänner man kan lita på. Framförallt saknar jag det i vardagen, när sambon jobbar. Någon man kan ringa bara för att slöprata ett tag. Någon som kanske också har barn, någon som är lik mig, har liknande intressen och livssituation.

Vart hittar man dem? Hur gör man egentligen för att skaffa nya vänner som vuxen?

Jag har börjat skriva på min B-uppsats. Jag ska skriva om hälsobokslut, och jämföra hur Umeå kommun och Skellefteå kommun valt att jobba med detta. Jag vet inte riktigt varför jag valde det ämnet, men det är ganska intressant nu när jag har kommit in i det. Jag har nästan skrivit klart teoriavsnittet nu, så det går rätt bra. Jag har upptäckt att jag har en helt annan fokus och disciplin nu när jag har barn. Nu kan jag sätta mig ner och plugga koncentrerat medan dottern sover. Tidigare var det mycket ”jag ska bara” först, innan jag fick ro att plugga. Nu vet jag att jag har en begränsad tid och då utnyttjar jag den.

Idag har jag varit på föräldraträff också. En pappa och sju mammor med barn mellan tre och sju månader. Spännande. En flicka är född samma dag som min dotter och en av pojkarna är född två dagar efter, så det blir att man jämför en del 🙂 Dottern har fått lite nya kläder idag också, inköpta på Tradera, billigt och bra. Säljaren bodde också här i Umeå så det blev ingen fraktkostnad heller.

Jag har läst ”Den hemlige kocken” av Mats-Eric Nilsson under de senaste dagarna. Oj, vilken intressant läsning. Nog visste jag en hel del av det som stod där sedan tidigare, men boken innebar ändå ett uppvaknande. Framförallt eftersom jag helammar och det alltså är ytterligare en liten individ som får i sig alla onödiga tillsatser som jag stoppar i mig. Jag är verkligen inspirerad att lägga om min kost nu.

Jag läste ”Pauluns stenåldersguide” för några veckor sedan också, och även den gav mig många aha-upplevelser. Läs båda böckerna, ni kommer inte att ångra er!

Jag ska skriva B-uppsats i företagsekonomi nu den kommande månaden. Har gått runt ett bra tag och funderat på ämnesval. Helst vill jag skriva om bokbranschen, för det är ju där jag har mitt drömjobb. Men jag kommer inte på något att skriva om inom detta. Har ni något förslag så säg till 🙂

Jag har läst en del böcker under de senaste dagarna, inför mitt uppsatsval. Till exempel en bok om ekobrott. Jag var inne ett tag på att skriva om ekobrott, men tappade den inriktningen efter att ha läst boken, den var alltför oinspirerande tyvärr.

Som det ser ut nu, om jag inte lyckas få ett bra tips på ett ämne inom bokbranschen, så kommer jag istället att skriva om äldreomsorgen och dess organisation. Jag har jobbat inom vården till och från i tio års tid, medan jag pluggat, medan jag var gravid osv. Jag känner att jag kan den branschen ganska väl och jag vet på ett ungefär vad jag vill rikta in mig på med min uppsats. Den här dagen ska ägnas åt att surfa och leta material inför min B-uppsats.

Det värsta är att jag ska skriva C-uppsats i samma ämne under vårterminen… Det betyder ytterligare ett ämnesval!

I övrigt så läser jag boken ”Nybliven mamma” av Gro Nylander och jag är helt såld på den. Jag kommer definitivt att köpa den inför nästa barn. Jag fick svar på frågor som jag inte har fått svar på från någon annan bok. Jag önskar bara att jag hade läst den innan förlossningen, för det är just den tiden som boken fokuserar på; direkt efter förlossningen och framåt. En fråga jag har fått svar på är varför man tappar hår efter förlossningen (under amningen). Det beror på att man har hormoner under graviditeten, som gör att man inte tappar hår under den perioden alls. I vanliga fall tappar man ju en viss mängd hår varje dag, men det gör man alltså inte under tiden man väntar barn. När man sedan har fött barnet så försvinner hormonerna och man tappar då allt hår som man skulle ha tappat under graviditeten. Jag har själv undrat över varför jag tappar så stora mängder hår, men nu har jag alltså fått förklaringen.

Jag blev utmanad av Pi och det här var en utmaning som jag fick tänka på ett tag.

Utmaningen handlar alltså om litterära hjältar. Personer ur böcker som man minns länge efter att man läst boken.

1. Lisbet Salander – i Millenium-triologin av Stieg Larsson.
Jag känner mig som en härmapa, Erika har också med Lisbet i sin lista, men vad ska man göra? Lisbet Salander är en unik människa som gör som hon själv vill. Ung, kaxig och smart, och har en oförutsägbar lösning på allt.

2. Harry Potter – i serien av J K Rowling.
Vad vore serien utan sin huvudperson? Han har fängslat många, många, och det finns alla möjliga Harry Potter saker att köpa; pennor, spel, filmer, tavlor, kläder, till och med Harry Potter-lego! Jag tror att han är många barns idol just nu.

3. Mia Eriksson – i böckerna Gömda, Asyl och Mias systrar, skrivna av Maria Eriksson och Liza Marklund.
En hjälte på sitt sätt. Jag tycker att det är oerhört starkt att våga bryta sig loss från sin misshandlande samb och ge upp så mycket (att inte få träffa sin familj och vänner mer, byta namn, identitet och land) för att äntligen få bli fri. Hon har varit en förebild för många kvinnor i liknande situationer.

Jag utmanar ingen, då jag tror att denna utmaning redan har hunnit gå runt. Men ni som vill får gärna göra utmaningen ändå.

Jag har börjat läsa ”Bokcirkelns bekännelser” av Elizabeth Noble. Jag har bara läst en tredjedel än så länge, det är ingen sträckläsningsbok. Den handlar om fem kvinnor som startar en bokcirkel. 12 böcker avhandlas under lika många träffar. Som läsare får man alltså 12 stycken boktips på köpet, vilket är kul. Förutom böcker så avhandlas alla möjliga ämnen under bokträffarna och man får även följa de fem kvinnorna under deras vardag, mellan träffarna. Förutom boktipsen så påminner boken om Marian Keyes böcker. Väldigt lättläst bok, och den är stundvis rolig, men den ger inte så mycket. Dock tycker jag att själva temat var jättebra och inspirerande.

Jag har även bläddrat lite i ”En bok och en dagens, tack”. Det är ett tiotal kvinnor som startade en bokcirkel på sin arbetsplats. De träffades under en lunchtimme några gånger per termin och diskuterade en bok per gång. Resultatet blev sedan denna bok, med ett tiotal boktips och även tips på hur man startar en egen bokcirkel.

Jag är sugen på att själv vara med i en bokcirkel. Jag har testat ett par bokcirklar över nätet, men jag har liksom aldrig deltagit helhjärtat. Det är synd, kanske borde jag försöka igen, för irl verkar det svårare att hitta tillräckligt många som är intresserade att vara med.

Här i stan skulle de ha en barnvagnsbokcirkel på biblioteket. Tanken var att mammalediga skulle träffas en gång i veckan och diskutera böcker. Man skulle få ta med sig sina barn och det fanns även en liten baktanke att man skulle få träffa andra nyblivna föräldrar. Jag anmälde mig direkt jag läste reklamen om den. Men, jag blev också den enda som anmälde mig. Jag tycker att det är jättetråkigt, för idén var så himla bra. Jag känner ingen annan som har barn i min stad, och vill gärna lära känna andra mammor, och jag älskar att läsa och diskutera böcker. Så det vore verkligen kul att kombinera detta, men finns inte intresset, så kan man väl inte göra så mycket.

Jag kanske skulle bli mer aktiv på ”En bokcirkel på nätet” ändå. Det är ju trots allt jag som har valt den här månadens bok till och med 🙂 Jag valde ”Lord Nevermore” för att jag precis hade börjat läsa den och hade svårt att komma vidare i boken, så jag behövde en liten morot för att fortsätta läsa.

Igår kväll avslutade jag ”Allt som återstår” av Patricia Cornwell. Jag har läst hela serien om rättsläkaren Kay Scarpetta tidigare, men några av böckerna läste jag i fel ordning och det var lång tid mellan böckerna. Nu så läser jag om hela serien, i rätt ordning. Men jag tycker inte längre att böckerna är lika bra, de har tappat sin förtjusning på något sätt. Jag klarar inte av att sträckläsa hela serien, utan jag måste läsa något annat emellan. Böckerna är välskrivna, det tycker jag om. Författaren besitter verkligen en stor kunskap inom sitt område. Men jag stör mig lite på huvudpersonen, man får inte komma henne riktigt inpå livet. Och så försöker hon vara så präktig hela tiden. Jag läste igår en intressant iakttagelse om författarens högersyn. Jag har faktiskt inte upptäckt något sådant hittills, men nästa bok ska jag läsa med det i åtanke.

Igår fick jag även hem en bok jag hade reserverat på biblioteket. ”Pojke försvunnen” av Anna Jansson. Har alla hennes tidigare böcker i bokhyllan, och har läst dem, men det är ett tag sedan. Så efter jag avslutat Cornwells bok igår så fick jag för mig att jag skulle läsa igenom Anna Janssons serie på nytt, så att jag läser ”Pojke försvunnen” i rätt ordning sedan. Få se om jag hinner innan lånetiden går ut. Jag har lite tid att läsa nu, för både jag och lillan är sjuka, så det blir en del tid som tillbringas i sängen.