Ares tecken är en deckare som behandlar ett högst aktuellt samhällsproblem, nämligen hatbrott mot homosexuella och invandrare. I fokus står kommissarie Jacob Colt och hans kollegor. Både han och hans medarbetare Linda Schecker blir just detta fall extra känsligt eftersom Jacobs son är homosexuell och Linda själv lever i ett förhållande med en annan kvinna. Boken handlar om polisens jakt efter mördarna, en jakt som blir komplicerad eftersom det inträffar misshandlar och mord på många ställen runt om i Sverige och det verkar inte finnas några som helst kopplingar mellan morden. Dessutom lämnar inte mördarna några vidare spår efter sig.

Boken är spännande, välskriven och läsvärd. Jag gillar både Jacob Colt och Linda Schecker, som båda är trovärdiga karaktärer och som man får följa även privat. Tempot är väldigt högt i boken och det är en bra blandning mellan action, spänning och skildringen av polisernas privatliv. Det här är den första bok jag läser av författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund, men troligen inte den sista. Boken utges av Bra Böcker.

Antalet deckare med poliser/kriminalare i huvudrollen är många, men böcker med kriminaltekniker i huvudrollen är inte så vanligt. Därför blev jag direkt intresserad av Varg Gyllanders deckarserie med kriminaltekniker Ulf Holtz och hans kollegor i huvudrollen. Första boken i serien heter Somliga linor brister, bok nummer två heter Bara betydelsefulla dör och den tredje boken i serien heter Det som vilar på botten. Böckerna utges av Bra Böcker.

Böckerna har fått riktigt bra kritik, framförallt för spänningen, drivet och trovärdigheten. Det är ingen tvekan om att böckerna är välskrivna och att Varg Gyllandet har stor insikt i polisarbetet (han jobbar som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen och har tidigare jobbat som kriminalreporter). Själv fastnade jag dock inte för böckerna. Jag gillar när man får följa huvudpersonerna nästan lika mycket i deras privatliv som i deras arbete och det får man inte i den här serien. Visst har huvudpersonerna ett privatliv även i dessa böcker, men man kommer dem inte lika djupt som jag skulle vilja.

Sockerdöden är den åttonde boken i serien om Cato Isaksen. Boken handlar till en början om Kari Helene som är 24 år. Hon hade en gång en bror som dog. Det avfärdades som plötslig spädbarnsdöd. Men nu börjar Kari Helene minnas sådant som hände i samband med dödsfallet. Hon ringer till familjens bekant, Kripos-chefen (motsvarande Säpo) Martin Egge och ber att få träffa honom för att berätta allt hon kommer ihåg. Men han kommer inte till den planerade träffen. Han blir nämligen påkörd av en smitare och avlider senare. Denna händelse utgör startskottet för en spiral av våldsamheter som till slut eskalerar i en dramatisk upplösning.

Jag kom aldrig in i den här boken och efter ett tag lade jag undan den. Jag försökte läsa en av de tidigare böckerna om Cato Isaksen förut (Mörkermannen) och även den hade jag svårt att komma igenom. Böckerna är ju riktiga bästsäljare både i hemlandet Norge och här, och jag vet att många gillar böckerna. Men mig lyckas de alltså inte fånga. De är inte min smak helt enkelt. Böckerna är skrivna av Unni Lindell och utgivna av Piratförlaget.

Istället för dig är den fristående fortsättningen på Sofie Sarenbrants uppmärksammade debutbok Vecka 36. Nu har det gått 16 år sedan Agnes blev bortförd, inlåst och tvingad att föda sitt barn i en mörk källare i det skånska sommarparadiet Brantevik. I samma sekund som barnet tog sina första andetag slets han ur Agnes händer och vad som hände med honom efter det är ett mysterium. Agnes har försökt gå vidare och lever nu ett stillsamt familjeliv med sin man och deras dotter Nicole som nu är 18 år gammal. Det hon däremot inte vet är att hennes man bedrar henne och att dottern reser till Brantevik för att en gång för alla ta reda på vad som hände med hennes lillebror.

Jag tycker inte att Istället för dig var lika bra som Vecka 36. Kanske för att Vecka 36 var så stark och brännande. Kanske för att man inte kom huvudpersonerna lika nära som i den förra boken. Jag vet inte. Däremot så är Sofie Sarenbrant väldigt skicklig på att skriva. Boken är lättläst med ett starkt driv och ett bra språk. Jag kommer nog att läsa kommande böcker också.

Ur havet stiger vågorna är Annika Sjögrens tredje deckare. Hennes böcker utspelar sig dels i skolmiljö, dels i Härnösand, vilket gör dem unika bland deckare. Kanske är det därför jag tycker så mycket om dem, samt för författarens språk och berättarteknik förstås. Precis som de tidigare böckerna så handlar även denna bok om Louise Strandberg som är rektor på en grundskola i Härnösand. På skolan uppstår problem när en av lärarna misstänker att en elev blir misshandlad hemma. Louise kallar till ett möte med föräldrarna. Dagen efter uteblir Daniel från skolan och även hans lillebror uteblir från sin förskola. Louise förstår förstås genast att något är fel. Det är upptakten till en spännande historia som handlar om två familjers djupa hemligheter. Det här är en berättelse om otrohet, våld och skuld som ligger dolt bakom välputsade villafasader. Ur havet stiger vågorna är utgiven av Ordfront.

Lärarinnan i Villette har ett gift par i huvudrollen. Martine Poirot är undersökningsdomare. Hon får i uppgift att utreda ett fall där en älskad lärarinna blir påkörd och dödad. Först såg det ut som en smitningsolycka, men flera vittnen hävdar att det är mord och när Martine börjar nysta i fallet upptäcker hon att lärarinnan hade en hemlighet som berör flera viktiga makthavare i staden. Samtidigt får Martines man Thomas något att bita i. Han är historiker och forskare. När grunden till ett nytt köpcentrum grävs i staden upptäcker man en massgrav och Thomas får i uppgift att utreda vad som ligger bakom massgraven. Martine och Thomas jobbar på varsitt håll för att ta reda på de mörka sanningarna från det förflutna – sanningar och hemligheter som många till varje pris vill bevara. Givetvis korsar deras respektive fall varandra så småningom.

Lärarinnan i Villette var Ingrid Hedströms debutbok och numera har det kommit en hel serie böcker med Martine Poirot i huvudrollen, samtliga utgivna på Alfabeta. Många tycker om dessa böcker, men jag fastnade inte riktigt. Jag vet inte varför, det är en bra berättelse och en välskriven bok, men det var väl ingen bok som passade mig helt enkelt.

Jag gillade verkligen Kristina Ohlssons debut Askungar. Efter att ha läst den så hade jag höga förväntningar inför bok nummer två i serien, Tusenskönor. Förväntningarna infriades, liksom i tredje boken, Änglavakter. Samtliga böcker är utgivna av Piratförlaget.

Tusenskönor handlar om samma persongalleri som i Askungar. Det är Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp som tar sig an ett nytt fall. Denna gång är det ett äldre prästpar som hittas skjutna i sitt hem vid Odenplan. Samtidigt är det en man som flytt från Irak som sitter inlåst i en lägenhet och väntar på att få börja sin nya framtid i Sverige. Dessutom är det en ung svensk kvinna som befinner sig i Bangkok, där hon håller på att bli avskuren från omvärlden. Någon nedmonterar hennes liv bit för bit. Hon blir efterlyst av den thailändska polisen och därför tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro. Det inträffar alltså tre, till synes, vitt skilda händelser, men så småningom visar det sig att de förstås har ett samband.

I Änglavakter hittas en ung kvinna styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Det visar sig vara en student som varit försvunnen i flera år. Medan man undersöker brottsplatsen görs fler fynd på samma ställe. Det visar sig att brottsplatsen rymmer fler hemligheter, men dessa är flera decennier gamla. Samtidigt är det en stum barnboksförfattarinna som sitter på ett ålderdomshem. Hennes namn dyker upp om och om igen i polisutredningen, men hon vägrar prata.

Nu när jag läst två böcker till om Fredrika Bergman och hennes kollegor så tycker jag att de bara blir bättre och bättre. Jag gillar svenska kriminalromaner. Jag gillar att följa polisens arbete samtidigt som jag får ta del av huvudpersonernas privata liv. Persongalleriet tyckte jag var lite tunt i den första boken, men nu är det mer utvecklat. Böckerna är välskrivna och har ett mycket bra språk. Berättelserna har också ett bra driv och de är inte förutsägbara, vilket är ett stort plus i genren. Jag gillar också attr Kristina Ohlsson lyckas knyta ihop alla trådar i slutet av böckerna, vilket inte är självklart, framförallt inte när man har så många olika parallella händelser som hon har i sina böcker. Det visar också på hur skicklig hon är som författare. Ett stort plus också för de otroligt läckra omslagen! Det här var riktiga sträckläsarböcker för min del! Jag hoppas det kommer många fler böcker i serien.

En kall nyårsafton försvinner 16-åriga Hedda från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. När poliserna börjar nysta i försvinnandet upptäcker de att den skötsamma flickan har levt ett dubbelliv. En tid senare hittas en ung flicka mördad i närheten av Heddas föräldrahem. Men är detta verkligen den försvunna Hedda? Det visar sig att den fridfulla bygden rymmer många hemligheter.

Så börjar Flickan med snö i håret, som är Ninni Schulmans debutroman (Forum förlag). I huvudrollerna står poliserna Petra Wilander och Christer Berglund, samt journalisten Magdalena Hansson som precis flyttat hem till Hagfors med sin adoptivson efter en uppslitande skilsmässa. Just persongalleriet är en av bokens starka sidor, de känns verkligen som vanliga människor, människor av kött och blod. Jag gillar när man får följa huvudpersonernas privatliv vid sidan av själva deckargåtan och det får man i den här boken. Själva berättelsen är också spännande och har ett driv. Sedan så gillar jag att boken utspelar sig i en liten småstad som Hagfors. Jag har aldrig varit där, men det är så kul med böcker som inte utspelar sig i Stockholm eller någon annan storstad. Nackdelen är att för eventuellt kommande (?) böcker kan det bli problem med trovärdigheten – hur många mord kan egentligen inträffa i lilla Hagfors? Ändå hoppas jag verkligen att det kommer fler böcker av Ninni Schulman och helst då med samma persongalleri, för jag är fast!

Peter Pans hemlighet är en ruggig, men riktigt bra deckare. Den handlar om den gravida läkaren Maja Holm som flyttar tillbaka till sina barndomskvarter för att ge sitt ofödda barn en trygg uppväxt. Men hennes barndomskvarter är inte längre så trygga som de var när hon växte upp. Två nioåriga pojkar har förts bort och mördats. Båda har ett bokmärke föreställande Peter Pan i handen. Polisen står handfallna. Snart dyker också en tredje död pojkes kropp upp och paniken växer i det lilla samhället. Maja blir, mot sin vilja, engagerad i fallet. Så också hennes gamla klasskompis, Katrine Bergman, som nu jobbar som kriminalinspektör. Det visar sig senare också att Majas och Katrines gemensamma förflutna innehåller nyckeln till mördarens mörka hemlighet.

Boken är skriven av Michael Katz Krefeld och utgiven av Forum bokförlag. När jag väl läst den här boken fick jag veta att det här egentligen är den andra boken om Maja. Den första boken heter Stormvarning och den har jag inte läst ännu. Jag tror dock inte att det gör någon större skillnad om man läser böckerna i fel ordning. Peter Pans hemlighet är en välskriven deckare som går i ett rasande tempo och det är svårt att sluta läsa. Det enda jag stör mig på är att Maja (och även Katrine) är en så platt karaktär utan större känsloliv.

Corpus Delicti är den första boken om rättsläkaren Ella. Boken är skriven av Elias Palm, den första svenska deckarförfattaren som själv jobbar som rättsläkare. I boken stöter Ella på ett fall som verkar vara anknutet till hennes egen personliga historia. Hon förlorade både sin far och sitt föräldrahem i en våldsam brand när hon var sex år gammal. Drygt trettio år senare köper hon ett antikt bordsur på nätauktion och det visar sig vara exakt samma bordsur som stod i hennes nedbrunna barndomshem. Flera liknande kopplingar stöter hon på och snart inser hon att hon är något på spåren. Hon börjar göra en egen utredning för att ta reda på vad som egentligen står på och parallellt med detta får vi följa hennes dagliga arbete som rättsläkare. Det är ju ett yrke som gemene man inte har så stor insikt i, så jag tycker att det är väldigt intressant att få ta del av vad en rättsläkare egentligen gör om dagarna.

Corpus delicti är en välskriven och riktigt bra deckare. Ella är en karaktär som skulle kunna vara av kött och blod, så bra skildras hon. Miljöskildringarna känns också autentiska. Även själva berättelsen får bra betyg av mig. Det kanske blir lite för många trådar som ska vävas ihop på slutet, men det funkar bra ändå. Jag har läst någonstans att Elias Palm skriver på en uppföljare och den tänker jag absolut läsa.