Kristina Appelqvist skrev häromåret en väldigt bra bok, Den svarta löparen. Nu har hon kommit med en uppföljare till den, med titeln Den som törstar. Återigen står Emma Lundgren, ung rektor vid Västgöta universitet, i centrum. I början av boken befinner hon sig på semester i Rom när hon får reda på att en av hennes kollegor har dött. Till en början tyder inget på att han inte skulle ha dött en naturlig död. Men samma dag som begravningen ska äga rum görs en makaber upptäckt…

Jag gillade verkligen Den svarta löparen och jag tycker lika mycket om Den som törstar. Det är en deckare helt i min smak. Man får följa händelseutvecklingen kring morden och polisarbetet runt omkring. Men lika mycket får man följa Emmas privata liv och man får även en god inblick i hennes jobb. Dessutom är boken väldigt välskriven och genomarbetad. Och jag gillar miljöbeskrivningarna av småstaden och universitetet.  Jag ser fram emot fler böcker om rektorn Emma. Boken är utgiven av Alfabeta förlag.

Vecka 36 är en riktigt bra deckare av Sofie Sarenbrant. Den har en unik och spännande story, där höggravida kvinnor försvinner från det lilla samhället Brantevik. I fokus står två familjer, där tjejerna är barndomsvänner och båda är höggravida. Familjerna har haft en semestervecka tillsammans och sista kvällen ska de gå ut på den lokala hamnkrogen, men något går fruktansvärt snett. Morgonen därpå är nämligen Agnes borta. Polis och media jobbar från varsitt håll på att lösa försvinnandet, men det blir en kamp mot tiden och det finns inga uppslag att jobba med. Efter ett tag hittas en död kvinna uppspolad på en strand, men är det verkligen Agnes?

Boken har som sagt en riktigt spännande story och det är ett driv som gör att man gärna sträckläser. Boken känns också väldigt välskriven, både språkligt, men också när det gäller detaljer såväl kring graviditerna som polisutredningarna. Jag gillar den här boken och jag ser fram emot nästa bok av Sofie Sarenbrant. Boken är utgiven på Damm förlag.

Det fördolda är en bok skrivet av ett nytt författarpar: Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (utgiven av Norstedts). Tanken är att det ska bli en serie böcker med samma huvudpersoner.

Boken börjar med att en 16årig pojke från Västerås försvinner. Så småningom hittas kroppen – pojken är mördad och inte nog med det, hjärtat är utskuret. Västerås-polisen försöker först utreda själv, men ganska snart kopplas Riksmord in. Samtidigt som dessa händelser utspelar sig befinner sig psykologen Sebastian Bergman i Västerås för att städa ur sin mammas hus. Han hittar något som ställer hans liv på spets och vill därför komma in i utredningsgruppen. Torkel, chefen för Riksmords utredningsgrupp, tar in honom på nåder. De är gamla vänner och Torkel känner att han vill göra Sebastian den tjänsten.

Jag hade svårt att komma in i boken först, men på slutet sträckläste jag istället. Mordgåtan är inte så speciell, den påminner om vilken deckare som helst. Bokens stora behållning är däremot huvudpersonerna. Det som jag tycker om med boken är också att alla trådar knyts ihop bra på slutet. Boken känns därför skickligt skriven. Inget lämnas åt slumpen. Ändå lockar boken till vidare läsning, så jag ser fram emot att del nummer två kommer. Dock måste jag säga att jag saknar miljöbeskrivningar. Visserligen finns det miljöskildringar, men jag hade velat ha mera. Jag bodde ju i Västerås för ett antal år sedan, så för mig är det en liten nostalgikick att läsa en bok som utspelar sig i staden och ju mer jag läser, desto mer miljö vill jag ha. Hur som helst, en mycket läsvärd bok för alla som gillar svenska deckare.

Nu har jag läst ut Själakistan av Ann Rosman (Damm förlag). En superbra deckare! Jag har inte läst hennes debutbok, Fyrmästarens dotter, och därför hade jag ingen aning om vad det här var för bok när jag började läsa. Boken handlar om kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollegor. I slutet av sommaren finner en skolklass en död kropp nära Carlstens fästning i Marstrand. Den döda kvinnan ligger på en gammal offersten och hon är iklädd medeltida kläder. Huvudet saknas. Strax därpå ringer en kvinna som har hittat ett huvud i sin trädgård… Det är alltså inledningen till boken och snart inser poliserna att det här inte är det enda mordet som har skett i trakterna. Gemensamt för liken är att deras näsor är borta. Man hittar kopplingar till ett live-sällskap som har varit i närheten, men när kriminalarna gräver vidare finner de också kopplingar till de häxprocesser som ägde rum i Bohuslän under 1600-talet. Spännande värre, alltså. Precis som i andra deckare får vi följa framförallt Karin Adlers privatliv. Jag tillhör de som gillar utflikningarna om polisers privatliv, till skillnad från de som bara vill läsa om själva mordgåtan och polisarbetet. Jag tycker att det berikar boken och levandegör huvudpersonerna ifall man också får ta del av deras vardagsliv och livet utanför jobbet. Något som jag också gillar skarpt med Själakistan är att författaren, Ann Rosman, själv bor i Marstrand och har ett stort intresse för Marstrands spännande historia. Det märks tydligt i boken och bidrar ännu mer till att det här är en deckare utöver det vanliga. Här har vi alltså en bok med en spännande story, huvudpersoner man gärna vill läsa mer om, ett riktigt bra språk och extra krydda i form av historiska händelser. Miljöbeskrivningarna är också fantastiska! Som ni förstår är detta en av de bättre deckarna jag läst på länge, så vill ni läsa en riktigt bra bok i höst så leta upp Själakistan. Själv har jag ställt mig i kö för Fyrmästarens dotter och hoppas att den är minst lika bra.

Jag kunde inte alls hålla mig från att läsa den nyaste boken i Jonas Moströms serie om radarparet Johan Axberg och Erik Jensen. Jag recenserade tredje delen i serien här. I bok nummer fem, Mirakelmannen, får Johan Axberg bege sig tillbaka till sin barndomsby som han inte besökt sedan han var liten. Det är första dagen av Axbergs påtvingade tjänstledighet som han blir kontaktad av sin barndomskompis Mattias Molin. Mattias vill att Johan ska besöka honom eftersom han har något att berätta. Alldeles nyligen har nämligen en av deras andra barndomsvänner, Chris Wirén, drunknat under en fisketur, men Mattias är inte säker på att det var en olycka. Johan Axberg tvekar, men bestämmer sig för att återvända. När han kommer dit finner han Mattias ihjälslagen i sitt kök. Johan Axberg blir chockad och bestämmer sig för att stanna i byn för att ta reda på sanningen bakom Chris och Mattias död.

Precis som de tidigare böckerna av Jonas Moström så är även detta en välskriven och läsvärd deckare. Den utspelar sig i den lilla byn Bråsjö i Medelpad, men persongalleriet är detsamma som i tidigare böcker. Jag gillar verkligen mixen mellan personernas privatliv och kriminalpolisernas arbete. Jag ser redan fram emot att nästa bok i serien ska komma ut.

Jag är ett stort fan av Jonas Moströms deckarserie med radarparet Axberg och Jensen i huvudrollen. Jag har recenserat de tidigare delarna av serien här och här. Jag gillar verkligen att det är en polis (Johan Axberg) och en läkare (Erik Jensen) som är huvudpersoner, eftersom det ger inblick i två yrkesroller och skapar många förutsättningar. I bok nummer fyra i serien, Rymd utan stjärnor, försvinner överläkare Pia Fjellstedt under mystiska förhållanden. Det visar sig att Erik Jensen är mer inblandad i de dramatiska händelserna på sjukhuset än han vill erkänna. Johan Axberg har också privata problem eftersom hans nya flickvän blir misshandlad av sin exman.

Deckarserien utspelar sig i Sundsvall, vilket jag verkligen tycker om. Dels för att jag varit väldigt mycket i Sundsvall tidigare och dels för att det är en spännande miljö som sällan skildras i böcker. Jonas Moström är väldigt duktig på att skapa spänning och alla hans deckare har varit riktiga sträckläsarböcker. Hans persongalleri utvecklas från bok till bok och det känns som riktiga personer av kött och blod. Deckargåtorna är också kluriga, inte alls förutsägbara, utan som läsare hålls man länge på halster. Jag rekommenderar hela serien varmt och själv ser jag fram emot att börja läsa bok nummer fem i serien som ligger här hemma och väntar. Ska dock försöka läsa ut några av mina andra halvlästa böcker först.

Trots att jag älskar svenska deckare, såväl i bok- som filmformat, så har jag inte läst Camilla Läckbergs böcker. Jag har läst någon av de första, men sedan har jag inte alls hängt med förrän jag nu i helgen läste Fyrvaktaren. Fyrvaktaren är den sjunde delen i Camilla Läckbergs Fjällbackaserie (Forum bokförlag). I Fyrvaktaren har ön Gråskär, eller Gastholmen som den kallas i folkmun, en central roll. Ön kallas för Gastholmen eftersom det sägs att de som dör på ön aldrig lämnar ön, utan de stannar kvar och har något att berätta för de levande. Till Gastholmen kommer Annie och hennes son en mörk natt. De flyr från något fruktansvärt och de flyr till den enda plats där hon någonsin känt sig trygg. Strax därefter hittas kommunens ekonomichef mördad i sin lägenhet. Först kan polisen inte alls förstå varför han är mördad. Snart visar det sig att han har besökt Gråskär och Annie strax innan han dog. Ju mer polisen börjar kartlägga den döde mannens liv, desto fler hemligheter kommer de på spåren.

Jag blev positivt överraskad av Fyrvaktaren. Jag vet inte varför jag slutade läsa Camilla Läckbergs böcker. Men nu kommer jag nog att låna hem de som jag inte läst och plöja igenom dem i sommar. Jag tycker verkligen om persongalleriet, framförallt att få följa Erika och Patriks vardag med småbarn, föräldraledighet och karriär. Miljöebeskrivningarna från Fjällbacka med omnejd är också härliga. Språket är enkelt och böckerna lättlästa. Har du inte läst Fjällbackaserien så är det ett perfekt tillfälle att göra det nu i sommar.

Drömmen förde dej vilse är den nyaste boken i serien om Maria Wern skriven av Anna Jansson (Norstedts). I denna bok får vi stifta bekantskap med en gammal Gotlandsmyt. Det sägs nämligen att det finns en kvinna som drunknat på sin egen bröllopsnatt. Sedan dess försöker hon locka med sig män ned i djupet på grund av sin osalighet. En tidig försommarmorgon hittas en sjuksköterska mördad i Botaniska trädgården. Hon är klädd till brud och det är väl inte så konstigt att folk börjar tänka på den gamla myten igen.

Som vanligt är det kriminalinspektör Maria Wern som utreder fallet tillsammans med sina kollegor. Parallellt med mordutredningen får vi följa Marias privatliv, framförallt när det gäller förhållandet med Per Arvidsson. Däremot figurerar inte Marias barn i denna bok, vilket känns både tomt och konstigt. Det känns som att den här boken utspelar sig på väldigt kort tid, vilket jag inte har upplevt med tidigare böcker. Det jag däremot förvånas över är hur mycket fantasi Anna Jansson har. Det här är den elfte boken om Maria Wern, men det verkar inte finnas något slut på kreativa och kluriga mordgåtor. Som vanligt levereras härliga Gotlandsmiljöer. Persongalleriet är ungefär detsamma som i tidigare böcker och nu när jag läst alla böcker i serien så känns det nästan som om jag känner personerna. Anna Jansson har ett bra språk och hon är skicklig på såväl person- och miljöskildringar. Anna Jansson levererar alltid bra deckare, vissa i serien är bättre än de andra och Drömmen förde dej vilse hör tveklöst till de bästa i serien om Maria Wern.

Missa inte att Anna Jansson också har skrivit en serie deckare för barn där Maria Werns son Emil har huvudrollen. De tre första böckerna i serien Emil Wern – detektiv släpps den 18 juni och då kan ni läsa recension av böckerna här på Barnboksbloggen!

Svinajakten är den första boken om den ensamstående advokaten Petra Wester. Hon bor vanligtvis i Stockholm, men har sommarhus på Österlen. Där blir hon indragen i ett mord på en gammal klasskompis. Petra Wester har huvudrollen, men förstås är det ett par skånska poliser som är med också och löser mordet.

Svärmaren är bok nummer två om Petra Wester. I den här boken hittar Petra sin biträdande jurist Victoria Fors död på advokatbyråns Stockholmskontor. Det blir förstås återigen en polisutredning och Petra dras in även i den eftersom hon måste försöka reda ut bland Victorias ärenden och klienter.

Böckerna är skrivna av Anna Bovaller och utgivna av Norstedts. De här böckerna är inga traditionella deckare utan de är mer gammeldags, mer som 50-talets kriminalromaner. Vi får inte detaljerat följa polisens arbete utan det är en pusseldeckare där mordgåtan visserligen är i centrum, men också mycket annat som människornas relationer och utsatthet. Det jag tycker är jobbigt med böckerna är det stora antalet personer som figurerar där. Jag har svårt att hålla reda på dem alla och deras inbördes relationer. Sedan är jag inte överförtjust i språket. Jag är nog mer för de moderna polisdeckarna ändå. Jag lyckas inte riktigt fastna för någon av böckerna, men har hört många som verkligen gillar böckerna, så tycker du om sådana böcker så rekommenderar jag att du läser dem ändå.