Jag har fått en ny favoritförfattare att lägga till bland mina deckardrottningar. Emelie Schepp är en rätt ny deckarförfattare, som precis har släppt sin tredje bok. Jag har läst de första två som heter Märkta för livet och Vita spår. Böckerna har åklagare Jana Berzelius i huvudrollen, vilket jag tycker är extra kul eftersom jag alltid har varit fascinerad av juridik. Jag har faktiskt precis börjat på ett nytt jobb där det är just juridik som jag ska hålla på med hela dagarna. Det ska bli jättespännande. Men det är förstås inte samma typ av juridik som Jana Berzelius håller på med. För dessa böcker är ju deckare, och det innebär att det finns mordfall, deckargåtor och spänning från första sidan till den sista.

Märkta för livet är den första boken i serien. Den handlar dels om Janas bakgrund – en sommardag 1991 vaknar hon nämligen upp på ett sjukhus och har varken något minne av vem hon är eller varifrån hon kommer och dels handlar boken om nutiden, när hon som framgångsrik åklagare får uppdraget att leda förundersökningen gällande mordet på Hans Juhlén som är chef på Migrationsverket. Snart hittas också ett lik efter en liten pojke. Allt detta hänger samman, men hur? Ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon den mörka sanningen om sin egen bakgrund…

Vita spår är den andra boken i serien. Den inleds med att ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation en kall vinternatt eftersom en ung kvinna hittats död ombord på tåget och hennes väninna samtidigt har försvunnit. Jana kopplas in som förundersökningsledare och även här visar det sig att fallet blir personligt och att hon ställs öga mot öga med sin mörka bakgrund. Misstankarna pekar dessutom rakt mot en person i Janas absoluta närhet, en man som vet alldeles för mycket om Jana, och för att skydda sitt förflutna så måste hon hitta honom innan polisen gör det…

Båda böckerna är väldigt spännande. Tempot är högt och Jana är en person som man gärna vill veta mer om. Hon är kanske inte den mest sympatiska, men hon bär på hemligheter som man gärna vill ta del av. Deckargåtorna är spännande och man får en god inblick i såväl polisens som i åklagarens arbete. Dessutom får vi förstås följa Janas privatliv. Nu i dagarna har Emelie Schepp släppt sin tredje bok med Jana Berzelius i huvudrollen, Prio Ett, och jag ser självklart fram emot att få läsa den.

Märkta för livet och Vita spår finns att köpa på exempelvis Adlibris (här och här) samt på Bokus (här och här). De är utgivna av Wahlström & Widstrand respektive Månpocket.

 

Jonas Moström är en deckarförfattare som jag har läst allt av. Han skriver deckare som vanligtvis utspelar sig i Sundsvall och som har överläkaren Erik Jensen och kommissarie Johan Axberg i huvudrollen. Förra året kom han ut med en ny bok som hette Himlen är alltid högre. Jag trodde att det var en ny bok i samma serie, men det var det inte. Tvärtom var det första boken i en serie med gärningsmannaprofileraren och psykiatrikern Nathalie Svensson i Uppsala/Stockholm. Nu har den andra boken om henne kommit, Dominodöden, och det roliga är att i den boken får vi också återuppta kontakten med Johan Axberg och Erik Jensen. De båda bokserierna möts alltså!

Dominodöden inleds dock med att Erik Jensen obegripligt försvinner i kilverten på Sundsvalls sjukhus under en nattjour. Hans kollega hittas brutalt mördad strax därpå. Gärningsmannen har lämnat ett udda spår efter sig, nämligen en dominobricka, både där Erik försvunnit och där hans kollega hittas. Polisen står inför en komplicerad utredning och begär därför hjälp av Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, där bland annat Nathalie Svensson ingår.

Nu när jag skriver recensionen så känns det som att det är många namn och många karaktärer att hålla reda på, men det känns inte alls så när man läser. Har man läst Jonas Moströms böcker förut så kommer man att känna igen sig bland karaktärerna. Dessutom är miljöerna desamma som i tidigare böcker och kronologiskt följer denna bok på de tidigare. Som vanligt får man också ta del av karaktärernas liv utanför jobbet och även där är det extra roligt att alla dessa karaktärer möts, vilket kryddar tillvaron lite grann. Jag tyckte inte att Himlen är alltid högre var sådär jättebra, men Dominodöden gillade jag skarpt.

Dominodöden är utgiven av Lind&Co och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Igår läste jag ut Anna Janssons senaste bok, Rädslans fångar, och då kom jag att tänka på att jag inte heller har skrivit om hennes förra bok, Alla kan se dig, så nu kommer ett samlingsinlägg om båda böckerna.

Alla kan se dig är den 16:e boken i serien om Maria Wern som är kriminalinspektör på Gotland. Boken inleds med att en äldre skolfotograf blir brutalt nedslagen i sitt hem och någon har dessutom försökt tända eld på hans arkiv. Efter fyra dygn hittas han död. Marias chefs mamma, Tomas Hartmans mor, blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon hittas i sista sekund och kan då berätta att hon vagt minns att någon har filmat henne. Maria Wern tar över utredningen och blir då hotad av mördaren. Han hotar med att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. Och det är just detta som är bokens tema. Idag lägger vi aningslöst ut bilder på Facebook, Instagram och andra sociala nätverk, men det många inte tänker på är hur lätt det är för fel personer att få tag på dessa bilder. Vad är vi då beredda att göra för att slippa skammen? En sak som jag verkligen gillar med våra svenska deckarförfattarinnor är hur träffsäkert de skildrar viktiga, aktuella och brännande ämnen, och i denna bok får vi ett tydligt exempel på detta. Man får tänka till lite som läsare.

 

Rädslans fångar är den 17:e boken om Maria Wern och de andra poliserna på Gotland. Det är dags för Almedalsveckan och semestertider, vilket brukar medföra att ön invaderas av festande turister och att narkotikan flödar på ön. Detta år ryktas det dessutom att det finns en ny odling cannabis på Gotland. Samtidigt är vädret helt ur led i Sverige. Stormarna når orkanstyrka, översvämningar är ett faktum och all båttrafik ställs in. En ung kvinna hittas mördad mitt i alltihop och Maria Wern får ansvaret för utredningen. Privat har hon också en del att tänka på, då Björns son Hampus plötsligt flyttar hem till dem. Och på norra Gotland samlas en grupp människor i hemlighet för att invänta jordens undergång. Ett astronomiskt ur från Christopher Polhems tid finns nämligen i Tingstäde på norra Gotland och uret tickar obönhörligt mot den sista dagen. I denna bok har Anna Jansson många intressanta trådar att följa och jag funderade ett par gånger på hur hon skulle hinna knyta ihop allihopa på slutet, men det lyckades hon med. När det gäller Anna Jansson så vet man vad man får. Precis som vanligt får vi en spännande, lättläst deckare med bra balans mellan polisernas utredningsarbete och deras privatliv. Det här är dock enligt mig inte Anna Janssons bästa bok i serien, åtminstone inte när det gäller själva deckargåtan som känns lite för krystad.

Böckerna finns att köpa på Adlibris (här och här) samt på Bokus (här och här).

 

Temat för denna månad i min utmaning Temaläsning 2016 handlar om deckare, och när det handlar om deckare är det svårt att inte nämna fenomenet med de svenska kvinnliga deckarförfattarna. Deckargenren är överhuvudtaget rik på kvinnliga författare, det gäller inte bara i Sverige, utan också i andra delar av världen. Visste ni att den första svenska detektivberättelsen också skrevs av en kvinna, nämligen av Aurora Ljungstedt. Hon gav ut novellen Hastfordska vapnet redan 1870 och den har kommit att betraktas som den första svenska detektivhistorien. Även bakom den första ”moderna” svenska deckaren står en kvinna, nämligen Kjerstin Göransson-Ljungman, som debuterade 1939 med pusseldeckaren Tjugosju sekundmeter snö. En del anser att det är en av de bästa svenska kriminalromanerna genom tiderna. Maria Lang är också en välkänd svensk deckarförfattarinna som främst var stor under 1950- och 1960-talen, liksom Kerstin Ekman, Jenny Berthelius och Ulla Trenter.

Under 1990-talet sinade dock strömmen av lovande kvinnliga deckarförfattare i Sverige och därför instiftades Polonipriset, som skulle gå till just lovande kvinnliga deckarförfattare. Kanske var det det som var startskottet för genren att åter växa, för redan året efter att priset instiftades gavs det ut ett dussintal deckarromaner skrivna av svenska kvinnor. Under åren 1998-2007 debuterade fler än 80 svenska kvinnliga kriminalförfattare. Nya namn tillkommer ständigt än idag och flera av våra svenska deckardamer röjer stora framgångar inte bara i Sverige, utan också utomlands. Jag läser själv många av dessa svenska kvinnliga deckarförfattare och tänkte därför kort presentera några av mina egna favoriter, men som sagt, det finns många många fler också.

 

Kristina Appelqvist

Kristina Appelqvist är journalist och har arbetat i drygt tio år på Högskolan i Skövde, bland annat som kommunikationschef och presschef. Hon debuterade 2009 med Den svarta löparen, vilken också kom att bli den första boken i en serie deckare om rektor Emma Lundgren och kriminalkommissarien Filip Alexandersson. Böckerna utspelar sig i Skövde. Hittills har det kommit fyra böcker om Emma och Filip. Jag har läst alla: Den svarta löparen, Den som törstar, Liv i överflöd och De blå damerna. Kristina Appelqvist har också påbörjat en ny serie, där litteraturforskaren Helena Wallner är i huvudrollen. Hittills har det kommit ut två delar i denna serie, nämligen Minns mig som en ängel och Flickan framför muren. I år kommer den tredje delen, Smultron, bröllop och döden. Det jag gillar bäst med Kristina Appelqvists böcker är dels att de är så välskrivna och dels att de utspelar sig i en akademisk miljö, vilket annars väldigt få deckare gör.

 

Carin Gerhardsen

Carin Gerhardsen är matematiker och har arbetat som IT-konsult med bland annat GSM-basstationsutveckling, JAS-simulator och börshandelssystem. Hon debuterade med en filosofisk roman, men blev känd med den så kallade Hammarbyserien. 2008 kom den första boken i serien, Pepparkakshuset. Böckerna handlar om en grupp poliser som leds av kriminalkommissarie Conny Sjöberg på Hammarby polisstation på Södermalm i Stockholm. Totalt har det getts ut åtta böcker i denna serie och 2015 kom den avslutande boken i serien. Jag har läst dem alla: Pepparkakshuset, Mamma pappa barn, Vyssan Lull, Helgonet, Gideons ring, Hennes iskalla ögon, Tjockare än vatten och Falleri Fallera Falleralla. Det jag gillar bäst med Carin Gerhardsens böcker är att de tar upp aktuella och brännande ämnen. Barns utsatthet är bland annat ett ämne som återkom i hennes första böcker och det var jobbigt att läsa om, men det bidrog starkt till hur gripen jag blev av böckerna. Det ska bli intressant att se om hon kommer med fler böcker i framtiden, kanske en ny deckarserie?

 

Inger Jalakas

Inger Jalakas är journalist och författare. Hon är väldigt bred och skriver bland annat barnböcker och fackböcker. Men hon har också skrivit en deckarserie bestående av fyra böcker med den lesbiska kriminalinspektören Margareta Nordin i huvudrollen. Jag har läst samtliga: Sinne utan svek, Den ryske mannen, Ur min aska och Hat. Det finns en femte bok också, en fristående bok som utspelar sig före de andra böckerna, Borde vetat bättre, som har Margareta i en biroll och där man istället får följa mamman till ett nyfött barn som blivit kidnappat på BB. Det jag gillar med Inger Jalakas böcker är framförallt att hon var en av de första att ta in en helt ny slags huvudperson, en lesbisk kvinna istället för gubbarna som Beck och Wallander som man var van vid då. Dessutom skriver även hon om brännande ämnen och det finns ett djup i böckerna som är svårt att värja sig mot.

 

Katerina Janouch 

Katerina Janouch är journalist, författare och sexrådgivare (!). Hon var med och startade tidningen Elle, hon har skrivit en lång rad barnböcker, bland annat om Ingrid och Ivar, men också fackböcker och boken Anhörig som handlar om hennes makes långvariga alkohol- och kokainmissbruk och deras relation tillsammans. Hon har också skrivit en serie böcker om barnmorskan Cecilia Lund, en serie böcker som egentligen handlar lika mycket om Cecilias privatliv och relationer som själva deckarhistorien. Cecilia Lund är ju ingen polis utan en vanlig kvinna med småbarn och jobb som barnmorska. Hon lyckas dock snubbla över mystiska saker lite här och var och kan då inte låta bli att lägga näsan i blöt. De här böckerna är inte heller traditionella böcker fyllda av mord och blod, utan snarare är det en liten egen genre med en blandning av feelgood, kvinnoskildring och mycket spänning. Och de är bra. Jag har läst alla böcker utom den senast utgivna: Bedragen, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan, Modershjärtat, Nattsländan, Blodssystrar och Barfotaflickan. I år kommer den nionde delen i serien, Skugghäxan. Det jag tycker om med böckerna om Cecilia Lund är dels att man får följa en barnmorskas arbete, vilket jag tycker är intressant, och dels att man inte bara får en deckargåta utan också får följa Cecilias privatliv så bra. Böckerna är trots sin spänning väldigt vardagsnära och har hög grad av igenkänning.

 

Anna Jansson

En av våra allra mest kända och produktiva deckarförfattarinnor i Sverige är Anna Jansson. Hon är sjuksköterska i grunden och har bland annat skrivit böcker om vårdetik tidigare. Hon har också skrivit en lång deckarserie med kriminalinspektören Maria Wern i huvudrollen. Dessutom har hon skrivit en barndeckarserie med Maria Werns son, Emil Wern, i huvudrollen. Böckerna om Maria Wern utspelar sig främst på Gotland. Böckerna är också filmatiserade med Eva Röse som Maria Wern. Jag har läst alla böcker i serien utom den senaste som jag håller på att läsa just nu, men av någon anledning har jag inte skrivit om de första böckerna i serien: Stum sitter guden, Alla de stillsamma döda, Må döden sova, Silverkronan, Drömmar ur snö, Svart fjäril, Främmande fågel, Pojke försvunnen, Inte ens det förflutna, Först när givaren är död, Drömmen förde dig vilse, Alkemins eviga eld, När skönheten kom till Bro, Dans på glödande kol, Skymningens barfotabarn, Alla kan se dig och Rädslans fångar. Böckerna är snabblästa och stannar inte kvar särskilt länge, men de är spännande, underhållande och jag gillar att följa Maria Werns privatliv. Dessutom gillar jag verkligen miljöskildringarna från Gotland.

 

Mari Jungstedt

Mari Jungstedt är journalist och författare. Hon har skrivit en deckarserie om kriminalkommissarie Anders Knutas och hans utredningsgrupp, som också har filmatiserats. Böckerna utspelar sig på Gotland, precis som Anna Janssons böcker. Hittills har det kommit ut 12 böcker i serien och jag har läst samtliga utom den sista men inte skrivit om de allra första i serien: Den du inte ser, I denna stilla natt, Den inre kretsen, Den döende dandyn, I denna ljuva sommartid, Den mörka ängeln, Den dubbla tystnaden, Den farliga leken, Det fjärde offret, Den sista akten, Du går inte ensam, Den man älskar. I år kommer den trettonde delen, Det andra ansiktet. Jag tycker att böckerna har tappat lite på slutet och det är lite ojämn kvalitet på serien. Men böckerna är lättlästa och är spännande, underhållande samt har ett fint persongalleri.

 

Anna Karolina

Till skillnad från exempelvis Anna Jansson och Mari Jungstedt som jag nyss nämnt så är Anna Karolina en ganska ny bekantskap i deckarvärlden. Hon är polis och kriminalförfattare. Hon debuterade med Stöld av babian som utkom 2014 och förra året kom fortsättningen. Böckerna handlar om den unga polisen Amanda som lever i en hemlig relation med den kriminellt belastade Adnan. Jag har läst båda böckerna: Stöld av babian och Står dig ingen åter och jag hoppas verkligen att det snart kommer fler böcker av Anna Karolina. Det som jag gillar med böckerna är framförallt att de känns nyskapande. Även om de, precis som många andra deckare, har poliser i huvudrollen så är Amanda en ny frisk fläkt och jag gillar att hon är en sådan som går sin egen väg. Dessutom är själva kriminalhistorierna väldigt spännande, inte minst i den första boken då det är en väldigt rå och nästan äcklig berättelse, men detta balanseras också upp bra eftersom vi får följa Amandas privatliv och polisernas utredningsarbete som också känns trovärdigt och realistiskt. Ett ytterligare plus är relationen mellan Amanda och Adnan som också känns ny och fräsch i genren.

 

Åsa Larsson

Åsa Larsson är jurist och deckarförfattare. Hon debuterade 2003 med Solstorm, den första delen i en serie böcker med Rebecka Martinsson i huvudrollen. Böckerna utspelar sig i Kiruna, en plats där också författaren har vuxit upp. Solstorm fick Svenska Deckarakademins pris som årets bästa debutant och den har också filmatiserats. Jag har läst alla de fem böcker som utkommit, men bara de två sista har jag skrivit om: Solstorm, Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör, Till offer åt Molok. Jag gillar att böckerna utspelar sig i Norrland och det är också fantastiska naturskildringar i Åsa Larssons böcker. Huvudpersonen Rebecka är advokat och man får även följa polisen Anna-Maria Mella. Jag har läst att Åsa Larsson har en uttalad ambition att ha kvinnor i huvudrollerna och män som bifigurer och hon vill dessutom undvika stereotyper, och det tycker jag att hon har lyckats riktigt bra med. Det är en av de saker jag gillar skarpt med hennes böcker och det andra är djupet i böckerna, det här är nämligen inte bara vanliga deckare som man snabbt släpper, utan de lockar till eftertanke.

 

Camilla Läckberg

Ska man skriva en lista över svenska deckardrottningar så måste man förstås ha med Camilla Läckberg. Hon är i grunden civilekonom och har skrivit en serie deckare som utspelar sig i Fjällbacka på svenska västkusten. De är också filmatiserade. Hon har också skrivit barnböcker, medverkat i tv och skrivit låttexter. Hennes deckarserie har Patrick Hedström, som är polis, och hans fru författaren Erica Falck i huvudrollen. Böckerna heter Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren, Änglamakerskan och Lejontämjaren. Jag har läst några av böckerna och har den sista boken i serien stående hemma i oläst-hyllan, men jag har inte riktigt fastnat för hennes böcker, även om jag vet att de förstås är väldigt populära.

 

Liza Marklund

Liza Marklund är en annan av giganterna när det handlar om svenska deckardamer. Hon skrev boken Gömda 1995 och debuterade som deckarförfattare med Sprängaren 1998. Det är den första boken i serien om Annika Bengtzon. Den boken fick hon också Polonipriset för. Faktum är att hon var den förste att få det nyinstiftade Polonipriset. Liza Marklund var den första att introducera en kvinnlig hjälte i en genre där annars detektiverna bara var män. Dessutom var hon den förste att introducera bihandlingar där man också får följa huvudpersonernas privatliv, vid sidan om själva deckargåtan. Liza Marklund är en av våra mest säljande författare i Sverige. Flera av böckerna har filmatiserats. Liza Marklund är också en av grundarna bakom Piratförlaget. I serien om Annika Bengtzon ingår böckerna: Sprängaren, Studio Sex, Paradiset, Prime Time, Den röda vargen, Nobels testamente, Livstid, En plats i solen, Du gamla du fria, Lyckliga gatan och Järnblod. Den sistnämnda boken, Järnblod, utkom 2015 och med den satte hon punkt för hela serien. Jag har läst alla böcker utom den sista och jag tycker mycket om dem, dels för att de var så nyskapande när de kom, och dels för att huvudpersonen Annika var så befriande annorlunda än de karaktärer man annars var van vid i deckare. Annika är journalist och  mitt i karriären, och hon jonglerar livet med man och barn samtidigt med känslorna inför de tuffa kollegorna på Kvällspressen.

 

Johanna Mo

Johanna Mo är långtifrån en lika väletablerad deckarförfattarinna som Liza Marklund ännu, men hon har en speciell berättarstil och hennes deckare är också böcker man inte släpper så lätt. Hennes deckarserie har kriminalkommissarien Helena Mobacke i huvudrollen. När den första boken inleds har precis Helena kommit tillbaka till jobbet efter en lång sjukskrivning. För en tid sedan rasade nämligen hennes liv ihop då hennes son dog under tragiska omständigheter, Helena fick en slags depression och såväl hennes man som vänner övergav henne. Men nu är hon tillbaka i arbetslivet och hon kastas direkt in i att bli chef för en ny utredningsgrupp som ska ha ansvaret för mer komplicerade mordfall. Hittills har det kommit tre böcker i serien, Döden tänkte jag mig så, Vänd om och var stilla, Allting trasigt ska bli helt. Jag har läst de första två böckerna och ser fram emot att läsa även den tredje. Det som gör Johanna Mos böcker speciella är att de är ytterst välskrivna och att de uppmanar till eftertanke. De innehåller mer än bara en mordgåta. De har teman som är aktuella och brännande. Dessutom har de ett rikt och intressant persongalleri.

 

Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson är en spännande författarinna. Hon är statsvetare i grunden och har arbetat bland annat som säkerhetspolitisk analytiker och rådgivare för Säkerhetspolisen, Rikspolisstyrelsen, Utrikesdepartementet och Försvarshögskolan. Hon har skrivit facktexter om Mellanösternkonflikten och EU:s utrikespolitik, men 2009 valde hon att förverkliga sin barndomsdröm att bli skönlitterär författare. Debuten hette Askungar och med den inledde hon sin deckarserie som handlar om en utredningsgrupp inom polisen som består av den legendariske kriminalkommissarien Alex Recht, den unge kriminalinspektören Peter Rydh och så Fredrika Bergman som är civilanställd utredare. Böckerna i serien är Askungar, Tusenskönor, Änglavakter, Paradisoffer och Davidsstjärnor. Kristina Ohlsson har också börjat på en ny serie där än så länge Lotus Blues och Mios blues ingår, men dessa har jag inte läst. Hon har också hunnit skriva flertalet barn- och ungdomsböcker. Serien om Fredrika Bergman är riktigt bra. Jag gillar det faktum att Kristina Ohlsson har introducerat en civilanställd utredare, det är lite nytt med tanke på alla vanliga poliser och journalister som man annars hittar i denna genre. Hennes böcker är också välskrivna och rent berättartekniskt så är Kristina Ohlsson väldigt skicklig som författare.

 

Ann Rosman

Ann Rosman är en unik författare i denna genre. Hon skriver deckare, men hennes böcker har alltid ett historiskt tema, vilket gör dem till något alldeles extra. Hon har en fil kand inom IT och företagsekonomi och har tidigare arbetat som konsult med ansvar för affärssystem, men under en föräldraledighet skrev hon sin första bok, Fyrmästarens dotter, som var inledningen på en deckarserie med Karin Adler och andra poliser i Marstrand i huvudrollerna. Böckerna i serien är Fyrmästarens dotter, Själakistan, Porto Francos väktare, Mercurium och Havskatten. Den sistnämnda står fortfarande i min olästhylla, men jag ser fram emot att få läsa den snart. Det är en fröjd att läsa Ann Rosmans böcker med tanke på att de är väldigt välskrivna och att hon har gjort ett gediget researcharbete inför skrivandet. Miljöskildringarna är också något utöver det vanliga.

 

Sofie Sarenbrant

Sofie Sarenbrant är journalist och författare. Hon debuterade med Vecka 36 år 2010 och fortsättningen, I stället för dig kom året därpå. Böckerna handlar om höggravida kvinnor som försvinner och tvingas föda barn som sedan kidnappas. Sofie Sarenbrant har också skrivit en serie böcker med Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning i huvudrollen. Böckerna i serien heter  Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår och Avdelning 73. I år kommer nästa del i serien, Tiggaren. Sofie Sarenbrant är skicklig på att skapa unika mordgåtor och att bygga upp spänning. Det är kanske inga böcker som stannar kvar i medvetandet, men de är underhållande och framförallt spännande.

 

Emelie Schepp

Emelie Schepp är en av de nyaste författarna på denna lista. Hon har tidigare arbetat som projektledare i reklambranschen, men jobbar numera som författare. Hon debuterade 2013 med första delen i serien om åklagaren Jana Berzelius. Hittills har det kommit två böcker i serien och den tredje släpps vilken dag som helst nu. Böckerna heter Märkta för livet, Vita spår och Prio ett. Jag gillar att Emelie Schepp har en åklagare i huvudrollen. Jag har alltid varit intresserad av juridik och fascinerats av den världen, så det är ett stort plus för mig att få ta del av den. Jana är en person som är lite svår att komma in på livet, men man får ändå lära känna henne bra genom böckernas gång. Överhuvudtaget är persongalleriet väldigt intressant och böckerna är välskrivna.

 

Ninni Schulman

Ninni Schulman är som så många andra kriminalförfattare journalist i grunden. Hon är också relativt ny som författare. Hon debuterade 2010 med den första boken i serien med poliserna Petra Wilander och Christer Berglund, samt journalisten Magdalena Hansson i huvudrollen. Böckerna utspelar sig i värmländska samhället Hagfors och jag gillar verkligen att de inte utspelar sig i Stockholm som så många andra deckare. Böckerna i serien heter Flickan med snö i håret, Pojken som slutade gråta, Svara om du hör mig och Vår egen lilla hemlighet. Den femte delen i serien, Välkommen hem, kommer i år. Det jag gillar med böckerna är framförallt persongalleriet. Jag gillar att vi får följa både polisarbetet och en journalist. Att Magdalena Hansson är ensamstående mamma och hemvändare till Hagfors är ytterligare plus.

 

Annika Sjögren

Annika Sjögren är lärare och bor i Härnösand. Hon debuterade som kriminalförfattare 2007 med Där ingen vind blåser. Hennes böcker utspelar sig i skolmiljö och de utspelar sig i den norrländska kuststaden Härnösand, vilket jag tycker är extra kul eftersom jag har pluggat där, har vuxit upp i närheten och väl känner till staden. I huvudrollen finns Louise Sjöberg som är rektor. Böckerna i serien heter: Där ingen vind blåser, Som glöd blir till aska, Ur havet stiger vågorna och Allt vad marken gömmer. Jag har läst alla böcker, men det är några år sedan nu och jag kommer inte ihåg jättemycket av dem längre. Men jag minns att jag framförallt gillade just miljöskildringarna och personskildringarna. Jag tvekade lite innan jag tog med Annika Sjögren, eftersom jag känner att jag inte till hundra procent kan kalla hennes böcker för deckare. Det är snarare psykologiska thrillers än traditionella deckare. Men helt klart hör även den typen av böcker till kriminallitteratur, och jag tycker att de är läsvärda. Synd att det är några år sedan sista boken kom ut nu, hade gärna läst fler böcker av Annika Sjögren.

 

Viveca Sten

Viveca Sten är jurist, civilekonom och författare. Hon bor i Stockholm, men i flera generationer har hennes släkt också ägt ett hus på Sandhamn i Stockholms skärgård. Sedan barnsben har hon tillbringat alla sina somrar på ön och detta har inspirerat henne. År 2008 debuterade hon med första delen i serien om kriminalinspektören Thomas Andreasson och hans barndomskompis, bankjuristen Nora Linde. Böckerna utspelar sig alltså på Sandhamn. De har blivit rejäla försäljningssuccéer och har även filmatiserats. Böckerna i serien är: I de lugnaste vatten, I den innersta kretsen, I grunden utan skuld, I natt är du död, I stundens hetta, I farans riktning, I maktens skugga och I sanningens namn. Böckerna är väldigt välskrivna och mordgåtorna spännande. Jag tycker dock att kvaliteten på böckerna har varit lite spretig och skiftande. Kanske är det därför jag bara har läst fem av åtta böcker i serien? Men jag kommer nog att läsa resterande också skulle jag tro.

 

Gabriella Ullberg Westin

Gabriella Ullberg Westin är nog den nyaste deckarförfattaren här i min lista. Hon debuterade 2014 med Ensamfjäril, vilket är den första boken i en tänkt serie som utspelar sig i Hudiksvall och som har kriminalinspektör Johan Rokka i huvudrollen. Nästa bok i serien kommer senare i år och den heter Springpojken. När Ensamfjäril kom kategoriserades den att tillhöra den unika genren erotic crime. Det finns alltså vissa scener i boken som skildrar rätt avancerade sexakter. Men det erotiska temat tar absolut inte överhand. Tvärtom så är det här också en riktigt bra och välskriven deckare med intressanta karaktärer. Ett stort plus för min del är förstås att boken utspelar sig i Hudiksvall eftersom jag bor i närheten. Fast inte bara därför, jag gillar också att författaren skildrar polisarbetet i en småstad så utförligt, eftersom det trots allt finns vissa utmaningar med att utreda mord i en småstad där det inte finns så mycket resurser, där det är långa avstånd och där poliserna många gånger känner till offer likväl som förövare. Jag längtar tills nästa bok i serien kommer.

 

Emma Vall

Emma Vall är en pseudonym för de tre författarna Maria Herngren, Eva Swedenmark och Annica Wennström. Tillsammans har de skrivit en serie barndeckare, men också en serie deckare för vuxna som utspelar sig i Sundsvall och som har journalisten Amanda Rönn i huvudrollen. Nu är det några år sedan böckerna kom, men jag gillade verkligen huvudpersonen och också att böckerna utspelar sig i Sundsvall som är en stad där jag tillbringat mycket tid. Böckerna i serien heter Kattjakt, Änglavakt, Vänskapspakt, Stilla flyter ån och Slutpunkten. Synd att de inte har fortsatt skriva tillsammans.

 

Karin Wahlberg

Karin Wahlberg är läkare, lärare och författare. Hon debuterade som deckarförfattare 2001 – det år hon skulle fylla 51 år. Deckarserien handlar om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru Veronika Lundborg som är överläkare på Oskarshamns lasarett. Med dessa karaktärer i huvudrollen får vi inblick i två yrken, eller världar, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Karin Wahlberg har också skrivit historiska romaner och barnböcker. I år kommer också en självbiografisk bok som heter Cancerland – tur och retur. Böckerna i serien om Claes och Veronika heter Sista jouren, Hon som tittade in, Ett fruset liv, Flickan med majblommorna, Blocket, Tröstaren, Matthandlare Olssons död och Glasklart. Jag har läst alla, men bara skrivit om de två sista.

 

Katarina Wennstam

Katarina Wennstam är journalist och författare. Hon har tidigare arbetat som kriminalreporter på SVT, men är numera författare på heltid. Hon har inte bara skrivit kriminalromaner, utan också reportageböcker om våldtäkt och övergrepp mot kvinnor. Katarina Wennstam har skrivit flera serier när det gäller kriminalromaner. Först skrev hon en triologi med fokus på mäns våld mot kvinnor. Riktigt bra och framförallt viktiga böcker. Böckerna i den triologin heter: Smuts, Dödergök och Alfahannen. Därefter har Katarina Wennstam skrivit en serie med kriminalinspektör Christina Lugn och målsägarbiträdet Shirin Sundin i huvudrollen. Böckerna i serien är Svikaren, Stenhjärtat, Skuggorna och Skymningsflickan. Jag har endast läst de två första böckerna i den serien, men jag gillar verkligen att man både får följa polisernas och juristernas arbete. De två nästkommande böckerna finns i min oläst-hylla.

 

Det som slår mig nu när jag har arbetat med detta inlägg är hur välutbildade alla dessa författarinnor är. Det är statsvetare, IT-konsulter, ekonomer, jurister, lärare, läkare, sjuksköterskor, journalister och matematiker som ligger bakom alla dessa deckarsuccéer. En annan sak som slår mig är att kvaliteten på alla dessa deckare är väldigt hög. De flesta av deckardamerna skriver väldigt välskrivna, välresearchade och högkvalitativa böcker som har rika persongallerier, härliga miljöskildringar och framförallt spännande kriminalgåtor.

 

Vilka har ni läst av dessa författare? Vilka är era favoriter? Har ni andra svenska kvinnliga deckarförfattarinnor än de som finns med på min lista?

Apropå lista så vill jag också slå ett slag för Vixxtorias lista på 108 kvinnliga deckarförfattarinnor och En annan sidas sida om Nordiska deckare med kvinnliga hjältinnor.