Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Att alltid vara rädd att det ska hända familjen något. Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, spelar fotbill, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst?

Om detta har Kajsa Gordan skrivit i boken Om jag får stanna. Boken handlar om Ilona som tillsammans med sin familj flydde till Sverige från sitt hemland för sju år sedan. Det var för farligt för dem att stanna kvar i hemlandet, men ännu vet de inte om de är välkomna att bo kvar i Sverige. Ilonas pappa säger att de är fångar i ett väntrum där det aldrig blir deras tur, och det är nog en bra förklaring. Familjen hålls gömd i ett kloster tillsammans med flera andra familjer som också väntar på asylbesked. Föräldrarna kan aldrig lämna klostret, då de riskerar att bli tagna av polisen, men barnen går skola.

För sju år sedan började Ilona nämligen skolan. Då blev hon bästis med Stella. Stella som är uppväxt i Sverige och har en självklar rätt att bo här. Stella som har allt, Stella som har det bra. Flickorna bryr sig egentligen inte om sånt, de är bästisar ändå. Men självklart blir deras olika förutsättningar i livet tydliga för dem emellanåt. Och tro det eller ej, det är inte heller så lätt att vara den bästa vännen, den som har det bra och som inte behöver oroa sig för om man får stanna i sitt nya hemland eller inte.

Om jag får stanna är en väldigt bra och berörande bok om ett högaktuellt ämne. Boken väcker många tankar och funderingar. Och frågor. Jag inser hur lite jag vet om flyktingarnas liv här i Sverige och asylprocessen. Böcker som denna behövs! Eftersom boken väcker så mycket att prata om hade jag gärna sett den som högläsningsbok också, eller varför inte som bokklubbsbok. Hoppas många uppmärksammar den och läser den.

Boken vänder sig till mellanåldern (9-12 år), men man kan absolut sätta den i händerna på yngre också. Den är lättläst och språket flyter på bra. Författaren har valt att man får ta del av båda flickornas perspektiv växelvis och det ger en väldigt bra effekt tillsammans med jag-formen som också används. Man har lätt att känna för båda karaktärerna och det känns trovärdigt det som skildras. Tråkigt omslag bara som inte alls yppar något om vad boken handlar om utan snarare bara signalerar feelgood och kanske därmed inte lockar rätt läsare?

Om jag får stanna är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.

Sveriges sista spetälskesjukhus fanns i Järvsö, som ligger bara kanske 7 mil från där jag bor, mitt i vackra Hälsingland. Självklart ville jag därför läsa Spetälskesjukhuset av Camilla Lagerqvist eftersom boken utspelar sig just där i Järvsö. Boken passar dessutom perfekt in i månadens bloggtema som är glesbygd, landsbygd, hembygd.

Såhär skriver författaren själv om idén bakom boken:

Idén till den här boken fick jag när min pappa berättade att Sveriges sista spetälskesjukhus fanns i Järvsö. Jag blev väldigt nyfiken och en varm sommardag åkte vi upp till huset som fortfarande finns kvar. När jag gick omkring där utanför och såg de vackra byggnaderna och älven som rann nedanför tyckte jag att det såg lika idylliskt ut som på ett vykort, men det fanns också något mystiskt och vemodigt med huset. Jag tänkte på alla som bott på den här vackra platsen och samtidigt varit så sjuka och utstötta och då föddes berättelsen om Elly och Saga.

Boken handlar om Elly som är på besök hos sin farmor i Järvsö under ett sommarlov. Hon kan inte låta bli att fascineras av det gamla spetälskesjukhuset som ligger i närheten av farmors stuga, både platsen och dess historia gör att hon lockas dit. Hon blir faktiskt så nyfiken att hon känner på dörren och när den står öppen så går hon in. Där inne är en flicka, Saga, som ser sjuk ut och som själv också säger ”Gå inte så nära, jag kanske smittar”. Saga berättar att alla som bor i huset har spetälska, precis som hon själv, men att de andra nu har försvunnit och bara hon är kvar. Saga hävdar att det är år 1932, fastän Elly vet att det är 2017 och sjukhuset sedan länge stängt. Elly fortsätter att besöka spetälskesjukhuset och möter Saga nästan varje gång. Det verkar som att hon kan resa i tiden. Tänk om hon då kunde få med sig medicin och faktiskt bli botad. För idag är spetälskan utrotad i Sverige och idag finns det faktiskt penicillin som kan bota eller lindra. Elly bestämmer sig för att försöka komma åt medicin för att hjälpa Saga, men det är inte det lättaste. Tur att de nyfunna kompisarna Sam och Marcus kan hjälpa till.

Spetälskesjukhuset är en lite speciell bok som innehåller många ingredienser. Dels lite skräck och övernaturligt. Dels lite historia. Dels lite kärlek och vänskap. Dels sorgen efter en oerhört saknad mamma. Dels en skildring över ett vackert glesbygdslandskap som sällan skildras i barn- och ungdomsböcker. Och dels ett härligt sommarlov där vad som helst kan hända. Jag gillar boken jättemycket, kanske just för att den har så många härliga ingredienser att det finns något för alla. Författarens språk gillar jag också, det flyter på väldigt bra och känns målande och levande. Även karaktärerna känns levande. Det är väl möjligen Marcus som man inte får lära känna särskilt väl, men Elly är lätt att känna med, Sam verkar vara en mysig kille och jag gillar också Ellys farmor som verkar vara en härlig kvinna.

Läs den här boken, det är en perfekt sommarlovsbok!

Spetälskesjukhuset är utgiven av B Wahlströms förlag och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Billie är 12 år och skulle bo med sin mamma om det inte vore för att hon är sjuk. Hon orkar inte längre ta hand om Billie. Därför får Billie komma till en ny familj där hon ska vara fosterbarn ett tag. Den nya familjen bor i Bokarp och om ankomsten till familjen kan man läsa i Billie – avgång 9:42 till nya livet. Och det är verkligen ett nytt liv hon hamnar i. Billie är nyfiken och spontan och hon lär sig snabbt att om man bor i Bokarp så spelar man pingis, man hänger vid bänkarna på rasten om man är tjej och spelar fotboll om man är kille, man myser hemma varje fredagskväll, man går inte till husen på Solkullen, och man pratar inte om Casper. Det dröjer inte länge förrän Billie inser att familjen hon hamnat hos har en hemlighet. Det visar sig att ett av deras barn har dött, men de pratar inte om det. Inte ens fastän fostermamman är präst. Alla mår dåligt över det som hände med Casper, men det pratas inte om det. Men Billies ankomst förändrar saker och ting, för Billie är inte den som har svårt att prata, oavsett vad det handlar om, tvärtom, hon ställer frågor och lirkar fram svaren. Och det blir ju till det bästa till slut.

Fortsättningen på Billies liv i den nya familjen kan man läsa om i Billie – du är bäst. Där blir Billie vald till kamratstödjare i skolan, men det är en roll hon har lite svårt för, för hur ska man kunna finnas till hands för precis alla? Samtidigt får vi också se hur familjen fortsätter ta sig av sin stora hemlighet och försöker läka efter det som hände med Casper.

Böckerna om Billie har blivit väldigt hyllade och jag förstår varför. Det är böcker som sticker ut. Billie är en härlig karaktär, lite lik Pippi Långstrump med sitt rättframma sätt. Men samtidigt förstår man att hon inte har haft det så lätt i livet med en frånvarande pappa, en sjuk mamma och avsaknad av regler och sådant som verkar finnas i ”normala familjer”. Billie försöker finna sig till rätta och hon lyckas utomordentligt bra, kanske lite för bra för att det ska kännas trovärdigt ibland. Men det kan man blunda för, för jag tycker att bokens tema med fosterfamiljer, dysfunktionella familjer vs normala familjer, sorg och att komma som ny är sådana viktiga ämnen att läsa om och diskutera kring.

Sara Kadefors är den som har skrivit boken och hon ligger ju bakom flera andra böcker som jag gillar, där Sandor slash Ida kanske är den mest kända (den blev utsedd till Sveriges bästa ungdomsbok 2001). Jag har alltid gillat hennes språk och det gör jag också i böckerna om Billie. Jag gillar också att det är så mycket humor i böckerna. Det är tråkigt bara att den första boken om Billie har så pass stark rosa färg, vilket signalerar ”tjejbok”, för jag tror definitivt att det här är böcker som passar en bred målgrupp oavsett kön och favoritgenre. Därför hoppas jag att den här läses högt för många femmor och sexor, så att så många som möjligt får lära känna streetsmarta Billie. Apropå omslaget förresten, det togs faktiskt fram utifrån en tävling för mellanstadieelever.

I min utmaning Temaläsning 2017 passar de här böckerna väldigt bra in denna månad då temat är landsbygd, glesbygd, hembygd. Billie kommer från Stockholm och hamnar i lilla Bokarp. Det är många exempel på kulturkrockar mellan storstad och landsbygd/småstad i boken likväl som många exempel på hur det är att lämna sitt trygga hem och bege sig ut i det okända.

Böckerna är utgivna av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).