Trots att det finns massor av människor i samhället som har någon form av funktionsvariation och funktionsnedsättning dessutom är en av de sju diskrimineringsgrunderna så finns det förvånansvärt få barnböcker där funktionsvariationer skildras. Som barn med funktionsvariation är det förstås jätteviktigt att få känna sig inkluderad och ha möjligheten att läsa böcker där man kan känna igen sig. Likaså som barn till en vuxen med funktionsvariation, eller om man har en person med funktionsvariation i sin närhet. Men det är faktiskt lika viktigt för alla att få läsa barnböcker som speglar ett inkluderande samhälle, ett samhälle som speglar verkligheten precis så som det faktiskt ser ut oavsett när det handlar om kön, sexualitet, etnicitet, funktionsvariationer eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det kan finnas två typer av barnböcker som speglar funktionsvariationer. Dels har vi de böcker som faktiskt handlar om en funktionsvariation, exempelvis hörselskada eller adhd, där kanske huvudpersonen själv har en funktionsvariation alternativt en person i huvudpersonens närhet, och där barnboken fokuserar på att beskriva funktionsvariationen och hur det är att leva med det. Dels har vi de barnböcker som är inkluderande på så sätt att funktionsvariationer skildras, men att det aldrig blir ett huvudfokus. Där är Olika och Idus två förlag som verkligen har tänkt till när det gäller illustrationerna i sina böcker. Där kan man se exempelvis personer i rullstol (likväl som personer med olika hudfärger) på bilderna i barnböcker som egentligen handlar om något helt annat, just för att böckerna skildrar samhället så som det faktiskt ser ut, alternativt att någon av karaktärerna har en funktionsvariation även om det aldrig är i centrum eller problematiseras. Jag tycker att det är superbra ur ett mångfaldsperspektiv att sådana barnböcker finns och jag hoppas att alla förlag, alla författare och alla illustratörer så småningom kommer att ha ett inkluderande tänk när de jobbar i framtiden. Här vill jag också nämna Rabarbertjuven av Vanja Persson som är en deckare för de yngre barnen och där huvudpersonen aka deckaren Liam är rullstolsburen, men det nämns aldrig i texten, utan fokus ligger på att lösa själva deckargåtan.

Men här nedan tänkte jag fokusera på den andra typen av barnböcker där funktionsvariationer speglas, nämligen där själva funktionsvariationen står i centrum för berättelsen. Jag har nämligen läst tre sådana fina barnböcker den sista tiden som alla är värda att uppmärksammas.

Först ut är Lovisa och nötterna. Allergi är något som ju är jättevanligt i samhället, men som sällan skildras i litteraturens värld. Författaren till den här boken, Anna Hansson, är själv allergisk mot nötter och hon hoppas att boken ska leda till att ämnet uppmärksammas och fler får information om allergin. Boken handlar om Lovisa som ska åka på utflykt med sin klass. Eftersom hon är allergisk mot nötter har ingen av klasskompisarna nötter med sig som matsäck. Men barnen åker tåg till tivolit och längst fram i tåget sitter en man som inte alls tänker på att någon kan vara allergisk. Det leder till att Lovisa får svårt att andas och det slutar med ambulansfärd och sjukhusbesök för Lovisa. En jättefin bok om ett jätteviktigt ämne, dessutom finns det uttrycksfulla, färgstarka illustrationer av Maria Andersson Keusseyan som förhöjer läsupplevelsen ytterligare.

Tove va-va handlar om Tove, vars föräldrar kallar henne för Tove Va-va eftersom hon nästan aldrig lyssnar och alltid säger Va? Men det visar sig att det inte alls handlar om att Tove inte vill lyssna. Tvärtom, hon kan inte, för hon hör dåligt. Det här är en bilderbok som skildrar processen från det att Toves föräldrar märker att Tove inte hör som hon borde tills dess att Tove får prova hörapparater hos doktorn. Det är en skönlitterär bilderbok, men med en hel del faktainslag om örat, hörseln och hörselnedsättning. Väldigt pedagogiskt och förklarande, utan att bli för mycket. Författare är Tove Kullenberg och illustrationerna är gjorda av Emma Adbåge.

Även nästa bok handlar om hörselnedsättning. Pluto och stjärnorna av Mia-Maria Lindberg handlar om Linn som även hon hör dåligt. Hon älskar planeter, rymden och stjärnorna. Ofta sitter hon på skolbiblioteket och läser om detta för att få vara ifred och vila. Men just idag när vi läsare får möta henne sitter hon i ett väntrum. Hennes pappa är arg på henne för att hon har tappat bort sina hörapparater, och Linn vill helst av allt komma därifrån. Hon drömmer sig iväg till planeten Pluto när hon inte hör vad pappa och doktorn säger. Men när sköterskan Anna dyker upp blir Linn äntligen sedd. Hon får hjälp att prova ut hörapparater som sitter bättre, och det bästa av allt – Anna använder teckenspråk och tycker att Linn också ska lära sig det. Det här är en fin, lättläst bok om att ha hörselnedsättning. Längst bak i boken finns lite fakta, diskussionsfrågor och handalfabetet. Jag gillar boken, men måste säga att jag känner lite ont i magen när jag ser hur Linns pappa beter sig. Delar av boken verkar vara självupplevt av författaren och det märks, för det känns väldigt autentiskt skildrat.

Ja, här var några exempel på titlar jag själv läst den senaste titeln, men tipsa gärna om fler. 

Kommer ni ihåg när man kom tillbaka till skolan efter sommarlovet och alla skulle berätta om sin sommar? I en del klasser gjorde man det på samlingen, i en ring på golvet, och när man blev äldre fick man ibland skriva uppsats om vad man gjort på sommarlovet. Jag växte upp i en liten by, två mil utanför en liten stad i Norrlands inland under 1980-talet. Det var alltså inte sådär superflashiga saker som klasskompisarna hade gjort. Vi hade inte heller några uppenbara klasskillnader mellan oss i klassen. Men jag minns ändå känslan, tänk om de andra har gjort jättemycket och jag jättelite, tänk om det inte duger det som jag berättar. Jag kan bara tänka mig att dagens barn känner det också, och idag ser ju samhället och Sverige lite annorlunda ut. Jag tror säkert att det finns ganska många barn runt om i landet som är oroliga för den där första dagen efter sommarlovet, då det är dags att berätta att man typ inte gjort nånting, för föräldrarna har inte råd…

En av dessa barn är Tova-Li. Ja, Tova-Li är en fiktiv karaktär i en bok som heter Tova-Li och sommarlovet. Den boken handlar precis om den där första dagen. Alla barnen berättar om resor de gjort, upplevelser de varit med om och saker de fått. Och så Tova-Li då, som lever med en arbetslös och troligen ensamstående mamma, som inte alls har råd att göra alla de där häftiga sakerna. Vad har hon att berätta egentligen? Men det visar sig att hon minsann har en del att berätta hon med, och att de andra barnen till och med blir nyfikna. För man kan ju faktiskt ha roligt utan pengar också. Det finns en massa saker som man kan göra alldeles gratis. Bygga en koja i skogen till exempel. Och sova en natt utomhus!

Boken är peppande och sprudlar av hopp och glädje. Jag tror att igenkänningsfaktorn kan vara hög för många barn i början av boken och att de blir stärkta i det som de känner. Men boken förmedlar styrka och inspiration till dem. Är man bara kreativ så finns det massor av saker man kan göra ändå liksom. Dessutom speglar förstås boken en verklighet som kanske andra barn inte känner igen sig i, och det är ju förstås också viktigt.

Som ni säkert vet så har jag tema mångfald denna månad på bloggen och jag tycker att den här boken passar in där. För mångfald handlar inte alls bara om kön och etnicitet, tvärtom, det finns många delar att uppmärksamma. Klasskillnader exempelvis, och det där att kanske inte ha råd med samma saker som de andra. För några veckor sedan så skrev jag om en bilderbok som behandlar samma tema, nämligen Veckan före barnbidraget, och den är också väldigt läsvärd.

Tova-Li och sommarlovet är skriven av Camilla Gunnarsson. Hon har tidigare skrivit en bok som heter #tillsammans #utanför, som jag också tycker mycket om. Den handlar om att vara med, att vara utanför, att vara mobbad, att vara utfryst. Också viktiga, brännande ämnen. Jag ser fram emot att följa hennes författarskap. Tova-Li och sommarlovet är kort och lättläst, den passar bra att läsa själv eller att läsa högt. Den är illustrerad av Jonas Olsson, fina färgstarka och glada bilder som ger samma positiva känsla som texten. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tycker att den passar minst lika bra eller bättre till 6-9 år.