Dagboken jag aldrig skrev är Jessika Deverts första feelgoodroman för vuxna. Den handlar om en kvinna som snart ska fylla 50 år och får en dagbok av sin dotter. Dottern Viktoria är drygt 20 år gammal och nyfiken på hur det egentligen är att fylla femtio. Huvudpersonen lovar att skriva, kanske inte varje dag, men någon gång i veckan. Men vad finns det egentligen att skriva om? Hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg?

Ja det visar sig förstås vara betydligt mer spännande än man kan tro. Det blir ett fullspäckat år som innefattar såväl livsbejakande vinkvällar i Göteborg som meditationsläger på Österlen. Klimakterievallningar och läkarjobb på akuten på Sahlgrenska. En trygg sambo och en tjugo år yngre, skitsnygg, AT-läkare. Och så relationen till mamman och syrran som inte är okomplicerad. Och en lat bonusson på det….

Det här är en lättläst, snabbläst feelgood åt det humoristiska och lätt tramsiga hållet där en medelålders kvinna står i fokus med allt vad det innebär av relationsfunderingar och klimakteriestress. Jag som befinner mig i en annan fas i livet hade svårt att relatera och känna igen mig, men jag kan tänka mig att boken kan ge mer till den som är i rätt målgrupp. Den var i alla fall rolig och underhållande, även om vissa partier upprepades lite väl ofta och hade kunnat skalats bort för att få mer driv i berättelsen.