De blå silkesstrumporna är en novell av Elin Wägner, författare, journalist och en av den svenska kvinnorörelsens viktigaste föregångare. Jag har inte läst något av henne sedan tidigare, men hon är känd bland annat för Norrtullsligan och Pennskaftet. På insidan av pärmen till denna novell som är utgiven av Novellix står det att Wägners verk genomsyras av hennes politiska idéer inom feminism, fredsarbete och miljöfrågor. Parallellt med sin författarkarriär var hon med och grundade Rädda barnen och hon var även en centralfigur i arbetet för kvinnlig rösträtt.

I De blå silkesstrumporna möter vi en ung kvinna som bestämmer sig för att köpa ett par blå strumpor istället för strumpor i någon diskretare färg som grått eller brunt. Detta köp kommer att få ödesdigra konsekvenser för henne. Hon bär nämligen dessa strumpor en dag då hon tillsammans med sin väninna åker spårvagn. På vagnen för de ett samtal kring väninnans arbete på Verket, dit också huvudpersonen precis är på väg att söka sig en tjänst. Väninnan avslöjar under denna spårvagnsfärd hur det egentligen är att som kvinna vara anställd på Verket och hur det egentligen ligger till med Verkets kvinnosyn. Det visar sig att de båda väninnorna har någon som lyssnar till deras konversation…

Det här är en kort novell och det är svårt att berätta så mycket om den utan att avslöja för mycket. Kanske är inte min beskrivning därför särskilt intresseväckande, men jag kan lova att berättelsen är läsvärd. Wägners samhällssyn skiner verkligen igenom när hon visar på hur skevt samhället var på den tiden när det gällde villkoren mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Det är feministiskt, bitskt, humoristiskt och tankeväckande på samma gång. Dessutom väcker novellen ett intresse för att läsa mer av Elin Wägner. De blå silkesstrumporna är ursprungligen utgiven i novellsamlingen Spinnerskan som publicerades för första gången 1948.

De blå silkesstrumporna kan bland annat köpas hos Adlibris och hos Bokus.