Nu är den fristående uppföljaren till Den förskräckliga historien om Lilla hon här. Den heter logiskt nog Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han, men den handlar inte om samma karaktärer och historien är också helt annorlunda. Det enda som egentligen är detsamma är stilen, formatet och skräcktemat. I början av boken står det:

Det här är berättelsen om Lilla Han. Det är en ganska ohygglig historia om rädslor, faror och skrämmande monster. Men den handlar också om längtan, kärlek och mod. Och om att det ibland är bra att vara lite rädd.

Det är en bra beskrivning som sammanfattar hela bokens tema i bara några rader. Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han handlar alltså om en pojke som heter Lilla Han. Pojken ska hälsa på hos sin morfar, som är världens bästa morfar. Men när han kommer fram är ingenting sig likt i morfars hus. Morfar ligger svag i sin säng. Trädgården är vildvuxen. Huset är fyllt av mörka skuggor. Och – det värsta av allt – dörren till garderoben står öppen – garderoben där alla hemska spöken finns. Morfar som var så noga med att alltid hålla den dörren stängd. Vad är det som har hänt?

Återigen har Lena Ollmark och Per Gustavsson lyckats skapa en bok som har allt. Den är läskig, men handlar också om mod, allvarlig, men med glimtar av galghumor och med många teman som gör att den passar lika bra för målgruppen (9-12 år) som för äldre barn och vuxna. Den här boken skiljer sig en hel del från boken om Lilla Hon – den här är mer tröstrik, inte lika mörk, inte lika morbid och betydligt snällare trots att den fortfarande är rätt läskig. Den handlar också mycket om känslor – kärleken till en älskad morfar, sorgen när morfadern är sjuk och står inför döden, rädslan för det farliga och okända och modet att våga möta sina rädslor. Den passar bra för högläsning och kan då fungera även för yngre barn, men funkar lika bra som egenläsning. Jag gillar att det är färgbilder, då kommer de läskiga varelserna, de mörka skuggorna och den kusliga stämningen verkligen till sin rätt. Per Gustavsson gör också ett bra jobb med att fånga huvudpersonens rädslor och känslostämningar, liksom med att skildra alla läskiga varelser som verkligen ser ut precis som man kan föreställa sig att trastrollen, fululvarna och skuggfolket ser ut. Jag fascineras också över Lena Ollmarks berättarteknik – berättelsen innehåller de välkända elementen från klassiska spökberättelser, sagans tretalsmystik och andra retoriska stilfigurer som fulländar texten. Det här är kanske inte en bok för alla, men för den som älskar skräck och läskiga varelser eller vill läsa om rädslor och döden är den perfekt.

Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.