För ett tag sedan recenserade jag första delen i serien Djurräddarklubben. Den hette Fallet Stjärnan. Nu har jag läst andra delen som heter Fallet Knubbfisken. Första boken i serien blev jag inte superimponerad av. Men tvåan tycker jag faktiskt bättre om.

I böckerna får vi träffa kompisarna Valle och Vilma som har startat en djurräddarklubb eftersom de tycker att det finns alldeles för många ruskiga elakingar som tror att det är okej att plåga djur.

I den nya boken, Fallet Knubbfisken, har de spanat in en fisk som bor på Valles lillasysters dagis. Han simmar runt, runt i ett akvarium. Men kanske inte så länge till. Han är nämligen tjock, riktigt tjock. Så tjock att Valle och Vilma misstänker att han kommer att äta ihjäl sig inom en snar framtid. Och boven i dramat är en av förskolelärarna som de tror ger Knubbfisken alldeles för mycket mat. Valle och Vilma anser sig vara den enda som kan rädda den stackars lilla fisken.

När jag recenserade den förra boken klagade jag över att det kändes som att boken hade en alltför stor ambition och att det kändes som om boken försökte att ta upp alldeles för många teman samtidigt. Det tycker jag är en stor skillnad i den nya boken. Här är det mer fokus på kärntemat, medan andra saker, så som vänskap, syskonrelationer, föräldrarelationer och skola också finns med som en naturlig del, men inte tar lika stor plats som själva djurräddarklubben. Boken har mycket humor och stor igenkänningsfaktor.

Böckerna om Djurräddarklubben vänder sig till barn mellan 6-9 år. De är skrivna av Anette Eggert och illustrerade av Mia Maria Guettler. Det är B Wahlströms som ger ut böckerna och de finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus.