Johanna Mo hade skrivit två kritikerrosade romaner när hon bestämde sig för att skriva en deckarserie. Döden tänkte jag mig så är den första delen i deckarserien med  kriminalkommissarien Helena Mobacke i huvudrollen.

När boken inleds står Helena Mobacke inför ett helt nytt jobb. Hon ska jobba hos söderortspolisen med att leda en nybildad utredningsgrupp med ansvar för mer komplicerade fall. Det är första gången hon jobbar på ett helt år och hon hoppas på att få en mjukstart. Hennes son dog nämligen under tragiska omständigheter för ett år sedan och då slutade även Helena att leva. Hon isolerade sig, hennes man lämnade henne och även vännerna försvann en efter en.

Helenas första fall startar med att en tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och dör. Bara någon dag senare blir en kvinna nedknuffad. Stockholmsborna flyr tunnelbanan, perrongerna står tomma och skräcken sprider sig runt staden. Helena Mobacke kämpar med att försöka leda den svåra utredningen samtidigt som hon kämpar med sina egna demoner. Snart tvivlar både omgivningen och hon själv på att hon ska orka.

Boken är välskriven med en spännande utredning att följa. Johanna Mo har lagt ner mycket arbete på att skapa ett rikt persongalleri, vilket tillför mycket till boken. Den som vill läsa en deckare med alla de välkända ingredienserna har en bra bok här. Men faktum att boken är mycket mer än en vanlig deckare. Den har en egen stil och känns mycket mer välskriven än deckare i allmänhet. Språket är riktigt bra och framförallt skildras karaktärernas inre liv väldigt bra. Boken är gripande och spännande.

Jag har också recenserat den andra boken i serien, Vänd om och var stilla, och jag läste på Facebook att Johanna Mo snart är klar med sin tredje bok i serien, så nu ser jag fram emot att läsa ännu mer om Helena Mobacke.