Drömmarnas skepp är en spännande bok som tar avstamp i ett nutida Stockholm, men som snabbt för oss till 1600-talet och byggandet av Vasaskeppet. Boken har två parallellhistorier. Dels får vi följa Jossan i nutid. Hon har nyligen förlorat sin pappa som jobbade på Statens maritima museum på Skeppsholmen. Båtar och sjöfart har alltid varit en stor del av Jossans liv. Hon har till och med vuxit upp på en husbåt. Men nu hotas hennes barndomshem. Det är nämligen bara anställda vid museet som har rätt till kajplatserna på Skeppsholmen. Hon tänker dock inte ge sig utan strid och hon får hjälp från oväntat håll. Hennes pappa har länge arbetat med en historia som kretsar kring en annan Josefina. En Josefina som levde under 1600-talet och som var dotter till skeppsbyggare Henrik Hybertsson som ansvarade för byggandet av Vasaskeppet. Berättelsen om Josefina och byggandet av Vasaskeppet är den andra historien som vi får följa här i boken.

Det växlar inte så mycket mellan de olika berättelserna. Egentligen är den nutida berättelsen bara en ramberättelse för att man snabbt ska komma in i den historiska berättelsen. Jag hade önskat att få läsa lite mer om den nutida Jossan och hennes liv. Samtidigt så är det också den historiska berättelsen som är mest spännande och levande. Den skildras på ett sätt så det känns att jag är mitt bland karaktärerna. För mig som har besökt Vasamuseet så sent som nu i somras så ser jag också skeppet framför mig och det gör hela berättelsen extra levande.

Boken är fylld av starka kvinnliga karaktärer och det är intressant, samtidigt som man förstås får en inblick i hur det verkligen kunde vara att växa upp på den tiden, när ens möjligheter till livsval inte var så stora ens när man tillhörde överklassen som Josefina gjorde.

Drömmarnas skepp är på över 320 sidor, men boken är ändå lättläst och snabbläst eftersom den har ett driv som gör att det är svårt att sluta läsa när man har börjat. Den är spännande på flera sätt, dels rent händelsemässigt eftersom det är en omvälvande tid som boken utspelar sig i, men dels också eftersom man verkligen fastnar för karaktärerna och vill läsa vidare för att se hur det går för dem. Det handlar också mycket om eviga teman som kärlek, sorg och saknad. Ett citat som grep tag i mig är detta som skildrar Jossans saknad efter sin pappa:

Jossan har fortfarande inte vant sig vid tanken. Den attackerar henne med jämna mellanrum på ett nästan fysiskt sätt. Som ett knytnävsslag i magen. Tänk att hon aldrig mer ska få prata med honom. Inte få sitta i hans knä och ställa frågor om historien eller framtiden. Om vi inte vet var vi kommer ifrån vet vi inte vart vi ska, sa pappa alltid. Längtan värker i hela Jossans kropp. Hon vill prata med honom om Vasaskeppets konstruktion, om hur man får till en perfekt skotstek, om vilken färg havet har på natten. Stort eller smått, det spelar ingen roll. Pappa har – hade – alltid ett svar.

Boken vänder sig till tonåringar från 12 år och jag tror den passar för en bred målgrupp eftersom den rymmer så många teman, från historia och skeppsbygge till kärlek och saknad. Klassfrågor och genus ryms också, liksom drömmar och modet att våga stå upp för det man verkligen tror på.

Drömmarnas skepp är Johanna Wilsons debutbok och jag ser fram emot att läsa fler böcker av henne i framtiden. Boken är utgiven på Rabén & Sjögren.