På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!
I år har jag ett projekt där jag läser Muminböckerna av Tove Jansson eftersom jag aldrig läste dem som barn. Just nu läser jag Trollkarlens hatt och där hittade jag denna smakbit:
Elände, elände, sa hemulen för sig själv. Sen vred han ur sin klänning och gick ut för att titta på vädret. Det var likadant överallt, grått och vått och eländigt. Hemulen kände efter om han hade nån badlust, men han hade ingen.
Det är aldrig nån ordning i världen, tänkte hemulen sorgset. Igår var det för hett och nu är det för vått. Jag går in och lägger mig igen.
Snorkens sovgrop såg mest torr ut.
Maka på dig, sa hemulen. Det har regnat in i min säng.
Värst för dig själv, sa snorken och vände sig på andra sidan.
Därför tänkte jag sova i din grop, förklarade hemulen. Var inte snorkig nu.
Men snorken bara morrade lite och sov vidare. Då fylldes hemulens hjärta av hämndlust och han grävde en kanal i sanden mellan sin egen sovgrop och snorkens.
Det där var ohemult, sa snorken och satte sig upp i sin våta filt. Men aldrig hade jag trott att du kunde hitta på nånting så fiffigt!
Det kom av sig själv! sa hemulen glad. Och vad ska vi göra idag då?
Tänk att kunna skriva sådana här berättelser. Vilket språk! Vilken fantasi! Vilken skatt Muminböckerna ändå är.
Jag tror inte att jag läste Muminböckerna som barn, jag heller. Tack för smakbiten!
Jag läste Pappan och havet som januaris klassiker. Jag läste inte mycket av mumin som barn heller och måste säga att jag som vuxen inte är förtjust..alldeles för mycket melankoli för min smak.
Tack för smakbiten. Jag tillhör ju de här som inte läst så mycket Tove Jansson och heller inte är så förtjust i Mumin
Jag läste ju inte dem som barn så jag vet inte hur de tas emot av barn, men nu när jag läser dem som vuxen så känns de mer som vuxenböcker än barnböcker. Åtminstone de jag har läst hittills.
Men jag är ändå glad över att ha läst dem. Jag är förtjust i språket, även om jag ibland har blandade känslor över själva historierna. Och det är ändå en kulturskatt som jag är glad över att ha tagit del av.
tack för trevlig smakbit.
Här hälsar en mumin-språks-Paula på. Jag borde också läsa igenom böckerna igen det var så himla länge sen! Tack för smakbit och trevlig söndag
Läste inte heller något vad jag kan minnas av Tove Jansson som barn, möjligen någon sådan seriebok. Tack för smakbit!
jag får lust att läsa om så klart. tack för smakebiten!
Jag läste inte så mycket Mumin som barn vad jag kan minnas. Tack för smakbiten!
Alltså, jag tror inte jag direkt läst Mumin!
Jag läste några av böckerna som barn, men inte just den här. Tack för smakbiten!