I vintras utkom vuxenromanen Kvinna utan minne av Petter Lidbeck. Boken handlar om Mia som drabbas av plötslig och oförklarlig minnesförlust. Hon minns varken familj eller vänner, har ingen aning om vem hon är. Hon genomgår omfattande undersökningar utan att läkarna hittar någon förklaring. Undan för undan tvingas hon återskapa sig själv utifrån andras förväntningar. Problemet är att hon inte gillar resultatet. Alla strävar efter att hon ska bli som förr igen, bli som vanligt. Men Mia är inte säker på att hon vill det. Det finns ingenting hon tycker om med det liv som hon nu återintroduceras till.

Kvinna utan minne är precis som titeln antyder en roman som utforskar vad som händer med en människa när alla minnen försvinner. Det är ett väldigt intressant tema och man inser att det inte är helt enkelt, varken för Mia eller för hennes familj. Boken är lättläst och snabbläst, den är inte alls särskilt lång, men innehållet är stort, den hinner skapa många tankar, känslor och funderingar.

En sak som är väldigt intressant är att Petter Lidbeck skrivit en barnbok tidigare, som heter Flickan utan minne, och Kvinna utan minne är alltså en slags vidareutveckling av denna, eller omarbetning till vuxenbok om man så vill. Dock är såväl historien som huvudpersonen inte alls samma, egentligen är det bara temat som är lika. Men känslan är också densamma, det är läskigt hur mycket våra minnen egentligen påverkar och betyder för oss.

Flickan utan minne handlar om en flicka som vaknar upp och har tappat minnet. Hon vet inte vad hon heter, vem hon är, var hon bor eller vad hennes föräldrar heter. Hon förs till sjukhus och där försöker de kartlägga vem hon är. En reporter skriver om henne i tidningen och snart kommer en kvinna som påstår sig vara flickans mamma. Men kvinnan uppför sig inte som en mamma och flickan inser att hon inte är riktigt frisk. Nu börjar kampen för att flickan ska kunna ta sig därifrån.

Flickan utan minne är alltså en barnbok (ålder 9-12 år) och till skillnad från Kvinna utan minne är detta en riktig rysare, en slags deckarhistoria med mycket spänning. En riktig bladvändare enligt många av barnen som brukar besöka mitt skolbibliotek. Jag tror den skulle passa riktigt bra som högläsningsbok på mellanstadiet också.