Ninni Schulman är en känd deckarförfattarinna som skrivit sju framgångsrika spänningsromaner. Hennes senaste bok, Flickebarn nr 291, är dock en helt annan typ av bok. Det är en självbiografisk roman som tar sin början när hon hamnar på botten efter en uppslitande skilsmässa.

I samtalen med sin terapeut inser hon att hon måste ta itu med de barndomsupplevelser som har format henne, och hon beställer fram sina gamla sjukhusjournaler. Född med en ryggskada som hotade att ta hennes liv genomlevde Ninni en uppväxt präglad av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap. Vad gör det med ett barn att skiljas från sina föräldrar och alltid känna sig annorlunda? Och hur gör man för att våga tro på att man är värd att bli älskad just så som man är?

Flickebarn nr 291 är en naken, utelämnande bok om det mörker som funnits inuti författaren, men också en hoppfull berättelse om hur man kan försonas med traumatiska barndomsupplevelser och bearbeta dem för att komma vidare. Det är en lättläst bok med korta kapitel, vilket gör den snabbläst. Men innehållet är berörande, och det kommer ta lång tid för mig att glömma. Ninni Schulman är ju en van skribent, så det här är en välskriven bok med ett språk som flyter lätt och griper tag. Jag förstår dock att det här är en bok som lär ha varit väldigt tuff för författaren att skriva. Det är en bok som jag egentligen inte har mycket negativt att säga om, möjligen att tidshoppen kan vara lite förvirrande och att det kanske kunde ha underlättat ifall det fanns rubriker på kapitlen. Jag saknar också ibland lite mer fördjupning i vissa skeenden, det känns som att det går lite för snabbt ibland och då blir det också mer ytligt.

Flickebarn nr 291 är en bok som man verkligen sugs in i och som jag hoppas många tar del av, för den ger så mycket till läsaren.

Boken är utgiven av Bazar förlag.