Charlotte och Jacob var unga och förälskade och såg fram emot att få resa bort från vintermörkret och bara vara med varandra över jul och nyår. Men det blev inte som de tänkt sig. Flodvågen kom och svepte med sig Jacob. Kvar fanns Charlotte med en bottenlös sorg. I boken För då minns jag kärleken berättar Charlotte Alfvin genom sin barndomsvän journalisten Minna Tunberger om hur hon förlorade sin pojkvän i tsunamin och själv var nära att dö. Hon berättar om svårigheterna att återgå till ett fungerande vardagsliv, om kampen att bli förstådd här hemma i Sverige, och om vändningen där hon till slut mötte en psykolog som hade verktygen som Charlotte behövde för att kunna bearbeta sitt trauma och åter kunna känna glädje, ljus och lycka i livet.

 

För då minns jag kärleken är en oerhört gripande berättelse där författaren absolut inte väjer för att förklara hur det verkligen var, även när det gäller sådant som är riktigt jobbigt. Det är en lättläst bok, men ändå ingen bok man riktigt sträckläser eftersom den gör en så berörd, men å andra sidan är det ingen bok man glömmer direkt man läst ut sista sidan. Det är en gripande bok som sagt, men boken är också fylld med hopp och tillförsikt. Dessutom är den en intressant skildring över sorgebearbetning och den visar också på hur mycket och vilket stöd en krisdrabbad person kan behöva. Det här är därför inte bara en läsvärd bok för sitt underhållningsvärdes skull, utan också en bra bok att läsa för anhöriga till krisdrabbade personer liksom för de som i sitt yrke träffar på personer som varit med om trauman av olika slag.