Det var en gång ett barn som bodde på en ö i havet tillsammans med sin pappa riddaren. Men en morgon berättade hennes far att han var tvungen att åka bort. En mycket farlig jättehåller på att förvandla alla människor till sten. Han måste resa bort och kämpa mot den. Flickan blev lämnad kvar hemma. Hon väntade och längtade efter sin far. I många dagar och många nätter väntade hon. Han borde varit tillbaka för länge sen, tänkte hon. Hon bestämde sig för att simma iväg och leta efter sin pappa. Hon simmade och simmade tills hon nådde ett nytt land. Av en paraplymakerska på vägen till jätten fick hon ett paraply att skydda sig med, mot jättens farliga blick. Så mötte hon då den stora, farliga, läskiga jätten. Och tack vare barnets list lyckades hon bryta förtrollningen. Jätten förvandlades tillbaka till den sten hon egentligen var, men alla de människor som jätten förtrollat till stenar och klippblock förvandlades tillbaka till vad de varit innan jättens ögon såg på dem. Och se, där var också barnets pappa riddaren. Från den dagen rådde frid i landet och barnet var aldrig mer ensamt.

Förvandlingen är en bok som är inspirerad av Elsa Beskows klassiska saga Tripp, Trapp, Trull och jätten Dum-Dum. Konstigt nog känner jag inte igen att jag har läst originalet, så jag vet inte hur Anna Höglunds version av sagan överensstämmer med originalet. Men det är å andra sidan inte det viktiga.

Det jag framförallt gillar med den här bilderboken som andas klassisk saga är layouten och bilderna. Illustrationerna är helt magiska. Flickans längtan efter sin pappa, hennes ensamhet och så småningom hennes beslutsamhet, vilket allt förstås bottnar i kärleken till pappan, lyser så starkt i de avskalade illustrationerna med sina mörka färger, ofta tecknade i gråskalor med flickans röda klänning som en av få ständigt återkommande färgklickar. Det här är ett typexempel på en bok som utan problem skulle kunna berättas bara med hjälp av bilderna. Texten skulle kunna vara överflödig, känslan kommer fram ändå. Men orden förtydligar, fördjupar och tillför ytterligare en dimension på sitt poetiska, men fåordiga språk. Boken har ett litet format, inget klassiskt bilderboksformat, och layouten är som i gamla bilderböcker, med texten på vänster sida och illustrationen på höger. Bara på ett fåtal uppslag tillåts bilden ta över hela uppslaget och där är texten insprängd i bilden.

Själva sagan är också spännande med en flicka som beger sig ut på äventyr för att i första hand återfinna sin pappa, men också rädda hela riket som blivit så tyst och kalt på grund av jättens framfart. En stark flicka med stort mod och lika stort hjärta. Att jätten är en hon gjorde att jag (tyvärr) hajade till. Först blev jag sur på mig själv och mina fördomar. Varför tog jag för givet att en jätte måste vara en han? Sedan log jag för mig själv. Jag vet inte hur det är i originalsagan, men det skulle vara så typiskt Anna Höglund att omvandla han till en hon bara för att tänja på gränserna. Och om det är så, så har hon gjort det väldigt bra. Det gav åtminstone mig en tankeställare. Det jag vet om Elsa Beskows saga är att det är tre barn som räddar pappan från jätten och de får hjälp av vuxna. Här är det alltså ett ensamt barn och det tänker jag också är typiskt Anna Höglund. Precis som Astrid Lindgren står hon alltid på barnens sida och hon är inte rädd för att låta barnet stå i centrum och vara den där starka och modiga som likt David som besegrar Goliat låter den lilla, svaga vinna mot den stora, starka och dessutom med list och klokhet istället för styrka och våld.

Förvandlingen är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.