Det är inte så ofta som jag låter bli att läsa ut en deckare, vanligtvis sträckläser jag dem. Men Fruset ögonblick av Camilla Ceder (Wahlström & Widstrand) är en av dem som jag givit upp hoppet om. Boken börjar med att en man hittas skjuten och överkörd utanför en halvt övergiven bilverkstad, ett fall som i vilken deckare som helst. Själva historien är säkert spännande, men sättet den berättas på gör den så tråkig. Jag gillar att följa polisernas arbete och jag vill ha realism. I den här boken följer man många poliser och det blir för rörigt. Visserligen riktas mesta intresset mot kriminalkommissarie Christian Tell, men jag upplever ändå inte att han är en lika stark huvudperson som exempelvis Maria Wern eller Wallander är i sina respektive böcker. Boken känns för lång, för rörig och för schablonartad. Dessutom stör jag mig på de många grammatiska språkfelen. Jag kommer nog inte att läsa fler böcker om Christian Tell ifall det blir några.