Jag har sett Hästpojkarna då och då på olika bokbloggar och i sociala medier, men det var tack vare att den skulle läsas i Den digitala bokcirkeln på Facebook som jag tog tag i att läsa den och det ångrar jag verkligen inte. Att jag därmed kom att läsa två cirkusromaner direkt efter varandra blev en oväntad, men uppskattad slump.
Hästpojkarna utspelar sig både i nutid och dåtid, närmare bestämt i tjugotalets Tjeckoslovakien. Boken handlar om Anton som nyligen tagit studenten och fått jobb inom hemtjänsten. Där träffar han Alexander Kovac, en snart hundraårig man som inte pratar och som vägrar lämna sitt kök. Men de två hittar ett annat sätt att kommunicera och snart inser Anton att Alexander vill berätta sitt livs historia för honom. Han hittar foton på hästar och cirkusartister, och ett brev på Gestapo. Vad har den gamle gubben egentligen levt sitt liv?
Parallellt med den nutida berättelsen om Anton och hans vardag, däribland hemtjänstjobbet där han träffar Alexander, får vi följa två pojkar som växer upp på ett barnhem i tjugotalets Tjeckoslovakien. När den ena pojken behandlas illa rymmer de och får jobb på en cirkus. Där utför de häpnadsväckande konster på hästryggen. Cirkusen tar pojkarna vidare till Berlin och den normbrytande klubben Eldorado. Där börjar killarna förstå vad de egentligen betyder för varandra. Men samtidigt tar nazisterna makten och samhället hårdnar omkring dem.
Hästpojkarna klassificeras som ungdomsbok, men det här är långtifrån en bok som endast ungdomar tilltalas av. Jag kommer att rekommendera den varmt till de vuxna låntagarna på biblioteket. Kanske är klassificeringen dessutom olycklig då vuxna läsare riskerar att missa den just på grund av att den är klassad som ungdomsbok. Jag gillar verkligen det grafiska, stilrena och snygga omslaget. Hoppas det och titeln gör att läsarna hittar boken, för annars missar man verkligen en läsupplevelse.
Här är nämligen en bok som har allt – historia, relationer, sorg, smärta, kärlek, hopp och längtan. Jag gillar greppet där man får följa både nutid och dåtid, liksom att man får ta del av de homosexuellas historia i och med de båda nivåerna. Jag gillar också skildringen av relationerna, dels Antons och Alexanders och dels Alexanders och Janeks relation. Jag gillar också verkligen skildringen av hur mycket en häst kan betyda för en människa, samtidigt som detta inte är någon traditionell hästbok utan så mycket mer. Detta är också en bok som utspelas på cirkus, precis som Cirkusflickan som jag skrev om igår, och jag gillar verkligen den spännande och komplexa miljön som definitivt utgör en häftig fond till berättelsen. Boken bygger på verkliga händelser och längst bak finns såväl autentiska foton som referenser för den som vill veta mer. Berättelsen är inte förutsägbar och slutet var oväntat. Boken är väldigt välskriven och gripande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den när jag väl börjat läsa. Det kommer också vara en bok som stannar kvar länge hos mig.
Hästpojkarna är skriven av Johan Ehn som tidigare skrivit Down Under, men den har jag inte läst ännu. Hästpojkarna är utgiven av Gilla böcker och finns att låna på biblioteket samt att köpa på Adlibris och på Bokus.