Hatet vi bär är Cecilia Sahlströms fjärde bok om Sara Vallén. De tidigare böckerna heter Vit syren, I egna händer och Pojken som försvann. I denna bok mördas homosexuella kvinnor och spåren förs mot en grupp män som verkar på nätet, incels. När poliserna kommer gruppen på spåren öppnas en okänd värld för dem, en värld där ensamma män lever i mörker och smärta och när ett brinnande hat mot kvinnor.

Sara Vallén och hennes kollegor kämpar på så gott de kan trots en långdragen och förvirrande utredning som från början tar dem åt olika håll med blindspår och människorov som inte alls verkar ha med hatbrotten att göra. Men det är som alltid i deckare en kamp mot klockan och risken att fler kvinnor drabbas.

Det som gör att denna deckare sticker ut är att huvudpersonerna, poliserna som man följer, är helt vanliga sympatiska människor utan något trassligt privatliv eller egenskaper som gör att deras jobb påverkas. Vi får följa deras privatliv också, men det är ändå polisarbetet som står i fokus. Cecilia Sahlström är själv polis och det märks tydligt att polisarbetet skildras välformulerat, realistiskt och trovärdigt. I varje bok handlar det också om någon form av samhällsfenomen som författaren vill lyfta fram, exempelvis främlingsfientlighet och denna gång handlar det alltså om incels. Det handlar också mycket om mänsklig psykologi och utsatta människor och det är intressant att läsa om hur människor funkar i olika situationer samtidigt som detta inte alls tar bort fokus från brotten eller polisarbetet. Skånemiljöerna skildras väl och karaktärerna är som sagt väl sammansatta, intressanta människor som man kan känna igen sig i och gärna sympatiserar med. Så precis som de andra böckerna i serien är Hatet vi bär en underhållande, spännande, intressant och välskriven deckare och nu vill jag bara fortsätta läsa de två böcker i serien jag ännu inte har läst.