Hennes iskalla ögon är den sjätte, fristående boken i Carin Gerhardsens kriminalserie om Hammarbypolisen. Den handlar om fysisk och psykisk misshandel, narcissism, destruktivitet och motpolerna kärlek och ondska. Boken utges av Norstedts förlag.

Boken inleds med att två Stockholmskvinnor försvinner, oberoende av varandra. Båda kvinnorna lever i till synes ordnade förhållanden. Men när poliserna börjar sin utredning framträder en annan bild. Kvinnorna har levt under en psykisk press, och ingen av dem saknar skäl för att frivilligt ge sig av. Men så sker en dramatisk upptäckt av en död kropp och det får utredarna att tänka om.

Carin Gerhardsen har tidigare skrivit mycket om barn som far illa och det har gjort att det emellanåt varit jobbigt att läsa hennes böcker eftersom jag var nybliven mamma när hennes första böcker kom. I den här boken är det snarare kvinnor som far illa som är i fokus och därför känns inte temat lika jobbigt att läsa om. Även om det såklart är lika viktigt. Jag gillar att författaren skildrar sådana teman och att hon inte blundar för sådant som är jobbigt i samhället.

Precis som vanligt får vi följa polisernas privatliv och där är det allt annat än lugnt och ro. Jag gillar att man får följa med i deras utveckling likväl som i deras vardag. Carin Gerhardsen skriver väldigt välskrivna deckare och den här är inget undantag. Språket är bra, intrigen skickligt uppbyggd och personskildringarna är trovärdiga. Boken är väldigt spännande, men jag har lite svårt att riktigt fastna i den här boken som jag gjort med hennes tidigare böcker. Det känns som en dussindeckare och så har jag inte känt tidigare med hennes böcker. Jag gillar dock skarpt att boken är så välskriven och att alla trådar prydligt knyts ihop i slutet, för det lyfter boken från mängden. Boken är också oförutsägbar och handlar om ett brännande ämne, vilket också är plus i kanten. Sammanfattningsvis så är det alltså en mycket bra och läsvärd svensk deckare som jag rekommenderar varmt. Jag har läst flera recensioner där man tycker att detta är författarens bästa bok, så lägg inte alltför stor vikt vid att detta inte blir min favorit av Gerhardsen.