Jag har haft en hel del bokprat på sistone. En bok som jag tipsat om i både fyran och femman på mina skolor är Hugo och kepskampen som jag också därför nyligen har läst. Det är en väldigt rolig, underhållande och samtidigt lite tänkvärd berättelse om en kille som heter Hugo. Han är ganska ensam och utanför. Troligen också mobbad, även om man mer får antydningar till det i texten än att han berättar om det själv. Det är en öm tå det där. Men han vill verkligen vara en i gänget och bli accepterad. Han slår nästan knut på sig själv för att bli det. Så blir det en dag då det är dags att välja representanter till elevrådet. Ingen anmäler sig frivilligt. Till slut säger läraren att ingen i klassen får gå ut på rast förrän någon anmält sig. Hugo ser sin chans att bli omtyckt och anmäler sig därför. Efter det är det som att en helt ny värld öppnar sig för honom. Klasskompisarna ber honom föra en kepskamp i elevrådet. De vill ha på sig keps inomhus fastän det är förbjudet i skolan. Hugo lyckas med det och det leder till att han blir accepterad i klassen, ja till och med lite populär. Det är roligt. Men det dröjer inte länge förrän Hugo inser att populariteten också har en baksida…

Hugo och kepskampen är en riktigt rolig, men också tänkvärd berättelse som skildrar allvarliga ämnen som mobbing, utanförskap, utsatthet och grupptryck på ett humoristiskt sätt i jag-form, vilket gör att berättelsen griper tag ordentligt. Boken är skriven av Christina Lindström och den är utgiven av B Wahlströms. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.