Humlan Hanssons hemligheter är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Kristina Sigunsdotter:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Fantastiskt. Det här är ju något jag har gått och drömt om i största hemlighet och så en dag ringer min förläggare Marie och säger att jag har blivit nominerad och jag både skrattade och grät.

Berätta lite om boken? 

– Den handlar om Humlan Hansson, en elvaåring som får vattkoppor och måste vara hemma från skolan i två veckor och den katastrof som det leder till. Samt några andra smärre katastrofer i hennes liv som att hennes idol faster Fanny hamnar på Psyket och att hennes mamma är olyckligt kär i någon annan än Humlans pappa. Vi får följa med i Humlans innersta hemligaste knasigaste tankar och skratta och gråta med henne.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag läste enormt mycket som barn och det har nog byggt djupa kanaler i min hjärna som jag har användning av idag. Jag har en bokblogg tillsammans med mina barn – Little Literarian – så jag läser massor av inspirerande nyutgiven bilderbokslitteratur. Just Humlan Hansson hemligheter är nog mest inspirerad av en av mina favoritförfattare som barn, Barbro Lidgren och hennes Sparvel-böcker. Jag älskade hennes rättframhet, hur hon inte värjde för sånt som många vuxna tyckte var förbjudet för barn att läsa, som om psykiskt sjuka människor till exempel. Ulf Stark var min mentor innan han alldeles för tidigt gick bort och han sa åt mig att inte vara rädd för att väcka känslor hos barn. Att det gör inget om man får barn att gråta. Bara det finns hopp i slutet.

Jag skrev små dagboksanteckningar som Humlan gjort och skickade till Ester och så började hon illustrera, sedan var det som att Humlan satt bredvid mig på cafét och skrev boken med mig. När jag väl hittat hennes röst så var det lätt. Kanske är hon ganska mycket mig själv när jag var elva, så kanske hittade jag min egen elvaåriga röst, jag vet inte. Men Humlan är så självklar och så himla rolig att skriva.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– En trilogi för mellanåldern för mitt förlag Natur & Kultur. Väldigt kul! Och så har jag några bilderboksmanus som ligger och gror.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Just nu bor jag i Malmö med min man Johan och våra barn August och Signe. Jag är uppvuxen i en liten byhåla utanför Västerås och i pappas barndomsgård i Sörmland dit vi åkte typ varje helg och alla lov. Så äkta lantis som sedan hamnade i Stockholm några år, utbildade mig till etnolog och journalist (får väl erkänna nu att jag fuskade och hittade på typ hälften av alla intervjuer vi hade i uppgift att göra … ) blev projektledare på Stockholms Poesifestival och Barnpoesifestivalen, blev sjukt avundsjuk på alla poeter och drog till en studio vid havet i Bergen och skrev istället. Och det har jag gjort sedan dess. Debutboken var poesisamlingen Sjöpojken, sedan kom romanen Rovfåglar osv. skrev mest för vuxna under en lång tid. Första barnboken blev min och Sara Gimbergssons lilla ”Min krokodil tror att den är en racerbil” och nu har jag landat i att jag vill vara barnboksförfattare. För mig finns det inget roligare och finare jobb.

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Har cirka NOLL tid att läsa vuxenböcker med en ettåring och fyraåring som snor runt mina ben, men jag kan tipsa om några av familjens favoritbilderböcker just nu.

”Vi går till jobbet” av Pia Lindenbaum, ”Kiosken” av Anete Melece, ”Sånt som försvinner” av Beatrice Alemagna och Joe Todd Stantons fantasyserie om familjen Brownstone. Och såklart min och Clara Dackenbergs bok ”Landet som icke är”, som jag har skrivit utifrån Edith Södergrans dikter och liv.

Kristina Sigunsdotter skriver böcker för unga och vuxna, poesi, låttexter och dramatik.

Boken är illustrerad av konstnären och serietecknaren Ester Eriksson.

Stort tack Kristina och Ester för den fina läsupplevelsen och för att du, Kristina, svarade på mina frågor.