Jag kan inte sluta gråta är en roman av Anne Liljeroth som är delvis baserad på författarens egna erfarenheter av att drabbas av utbrändhet. Boken handlar om Josefin vars tillvaro rasar samman när hon hamnar i sin egen värsta mardröm – för utmattning är något som drabbar andra, inte henne. Hon som alltid varit den starka, den som är bra på att tänka logiskt och dra slutsatser är plötsligt tom och värdelös och väldigt ensam. Hon avskyr att inte längre räcka till för sina barn. Relationen med maken Johan går åt skogen. Vännerna drar hon sig undan. Rädslan är värst. Hon har ingen aning om hur länge detta ska pågå och hon undrar vem hon har blivit. Ska livet vara såhär nu?

Jag kan inte sluta gråta är alltså en skildring av hur det kan vara att drabbas av utbrändhet. Vi får följa vägen fram till Josefins sjukskrivning, hur det stressiga och krävande jobbet med noll omtanke om medarbetarna till slut fick henne att bryta ihop. Vi får också se hur Josefins nära och kära påverkas när hon själv inte längre fungerar. Jag gissar att det är många som känner igen sig när de läser den här boken, så även jag, jag var själv sjukskriven för utbrändhet för några år sedan. Det var dock inte jobbrelaterat för min del, så just den biten känner inte jag igen, men jag misstänker att många andra gör det. Det är en stark skildring just för att det känns så äkta. Jag som själv har erfarenhet av att drabbas tycker att det känns mycket trovärdigt. Samtidigt har jag svårt att verkligen känna för Josefin som karaktär. Jag tycker dock att det här är en bok som alla bör läsa just eftersom det är så många som drabbas av utbrändhet och vi behöver ha förståelse. Det är en sjukdom som inte syns på utsidan, men det känns desto mer inombords. En viktig bok med en skildring av ett viktigt och brännande ämne.

Boken är utgiven av Louise Bäckelin förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.