Moa är 19 år och ska bli skådespelare. Hon inser att de flesta skådespelarjobben finns i Stockholm och därför flyttar hon dit. Men hon inser också att i väntan på att bli upptäckt måste hon ha ett jobb. Så till slut lyckas hon få en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Det var kanske inte riktigt vad hon tänkt sig och chocken blir också stor när hon ställs inför stressiga arbetsvillkor, kroppsvätskor av olika slag och så småningom även döden. Sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men hon misslyckas gång på gång. Egentligen ska hon ju inte jobba inom äldreomsorgen, men…

 

Jag ska egentligen inte jobba här är en underbar skildring om att jobba i äldreomsorgen, men också en härlig utvecklingsroman skriven av Sara Beischer och utgiven av Ordfront. Jag som själv jobbat i äldreomsorgen och som personlig assistent under flera år känner igen mig skarpt. Precis såhär kan det vara inom vården. Jag har också stött på många människor som Moa under mina år inom vården. Det kan vara den högutbildade akademikern som inte får ett annat jobb, det kan vara den nyanlände invandraren som vill komma in på den svenska arbetsmarknaden, det kan vara den ungdom som precis tagit studenten och aldrig tidigare haft ett jobb. Gemensamt för dem är att de ser äldreomsorgen som ett genomgångsjobb, något som ger pengar under tiden de väntar på att deras riktiga liv ska börja. Men ibland visar det sig att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Ibland gör livet en kovändning, precis som det sker för Moa i den här boken. Jag ska egentligen inte jobba här är superbra! Läs den!!