Jag har varit nyfiken på Jordgubbsbarnen av Sara Olausson ett tag, men inte kommit mig för att läsa den. När jag såg att den blivit nominerad till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin bestämde jag mig därför att reservera hem den till bibblan. Den kom i morse och jag sträckläste den på lunchrasten. Jordgubbsbarnen handlar om Maria och hennes bror Gabriel. De bor i ett helt vanligt hus i en helt vanlig by. De har sommarlov och en ny hund och Iulia håller på att lära dem simma. Familjen är fattig, men allt har varit bra ändå. Åtminstone tills torkan slår till, Gabriel hamnar på sjukhus och den ena olyckan efter den andra följer på varandra. Till slut har familjen inget val. Maria och Gabriels föräldrar måste lämna sina barn och bege sig till Sverige, ett konstigt land uppe i norr. Där ska de plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar så familjen aldrig mer ska behöva oroa sig för någonting.

Jordgubbsbarnen är en lättläst kapitelbok om fattigdom och tiggeri. En bok som ger en större förståelse för de rumänska barnens och föräldrarnas situation, men också en bok som ger perspektiv och en bok att beröras av. Sara Olausson brinner för att skildra tiggarnas och rumänernas situation och här har hon lyckats väl. Här får man verkligen en förståelse för varför de kommer till Sverige och hur deras liv ser ut innan de kommer hit. Alla pedagoger borde läsa Jordgubbsbarnen som högläsningsbok, det är en skildring man inte kan värja sig från. Språket är vackert, men verkligheten dyster. Men även fast det är ett tungt ämne så förmedlar boken också mycket hopp och kärlek. En modern Katitzi, en modern klassiker, väl värd sin Augustnominering.

Jordgubbsbarnen är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.