Kaninen som så gärna ville somna kallas för en annorlunda godnattsaga och det kan jag verkligen hålla med om. Till det yttre så finns det ingenting som skiljer denna bok från vilken bilderbok som helst, den har enkla, tecknade bilder på alla uppslag och en hel del text, tänkt som högläsning. Men det som är speciellt och unikt med den här boken är berättartekniken.

Kaninen som så gärna ville somna är skriven av Carl-Johan Forssén Ehrlin och utgiven på Ehrlin förlag. Boken har genom åren (den kom 2010) blivit ett bästsäljande fenomen som toppat bästsäljarlistor i flera länder, översatt till 40 språk och lovordas av föräldrar världen över. Författaren är beteendevetare i grunden. Jag läste längst bak i boken att det här är den första i en tänkt serie av barnböcker vars syfte är att hjälpa barn att somna gott, förstå sitt egenvärde och att förberedas för att kunna övervinna hinder i sina liv samt må bättre mentalt, redan som små och in i vuxenlivet.

Boken handlar om Kalle Kanin som varje kväll har så svårt att somna. Alla hans syskon somnar så lätt varje kväll, men inte Kalle Kanin. Därför tar Mamma Kanin med honom för att besöka en trollkarl som lovar att han kan få vem som helst att sova med hjälp av sina trollformler och sitt magiska sömnpulver. På vägen dit träffar de också på andra karaktärer som så gärna hjälper Kalle Kanin med sina sömnsvårigheter. När boken är slut sover Kalle Kanin och tanken är att då ska också det barn man läser boken för sova.

I början av boken finns instruktioner till den som ska läsa boken högt. Det står att det är viktigt att barnet får leka av sig innan man börjar läsa och att barnet kan behöva höra boken några gånger innan det kan känna sig helt trygg med boken och lättare kunna slappna av. När man läser ska man avsätta gott om tid för sagan och se till att man är ostörd under tiden. Det optimala är att barnet man läser för ligger ner medan man läser så att de blir ännu mer avslappnade. En del ord i texten har fet stil och de ska helst betonas lite extra, medan de kursiverade orden ska läsas i en lite långsammare och lugnare ton. Här och var ska man också gäspa och man ska också sätta in barnets namn på vissa ställen i texten.

Boken är skriven på ett annorlunda sätt där författaren har använt sig av psykologiska tekniker för avslappning. Det kan därför ta ett tag att komma in i boken och sättet att läsa på. Det rekommenderas att man har läst boken för sig själv först innan man läser den för barnet. Boken är också rätt så lång så det gäller att ha tid på sig. Men den finns också som ljudbok om man föredrar det.

Jag är lite kluven till den här boken. Jag kan tänka mig att det finns belägg för de psykologiska tekniker som har använts vid skrivandet av boken. Men det gör också boken svårläst, svår att förstå och tråkig både att lyssna på och att läsa. Jag har lite svårt att förstå vad bilderna ska göra för nytta i boken om barnet ändå ska ligga ner och låta bli att vara med och titta i boken. Då hade ju boken inte behövt ha några bilder alls egentligen, nu finns de ju bara där som lockelse till barnen. Och, med tanke på hela det här högläsningsprojektet så går den här boken tvärtemot alla de fördelar som finns med just högläsning. Närheten försvinner när barnet ska ligga ner och lyssna. Fantasin stimuleras inte när barnet inte får titta på bilderna. Och så språket då, alla fördelar som högläsning ger till barnets språkutveckling blir liksom tillintetgjorda.

Metoden som används i den här boken kallas för neurolingvistisk programmering, NLP. Själv är jag inte det minsta insatt i sådant och kan därför inte säga så mycket om det. Jag har läst otaliga recensioner där föräldrar beskriver att barnen somnat av boken. Nu vet jag inte om de verkligen somnar tack vare de metoder som använts i boken, eller om de somnar av ren uttråkning, eller om de var så trötta att de hade somnat oavsett vilken bok man läst. Det jag däremot vet är att jag har läst boken för mina tre barn som är i åldrarna 3-9 år. Ingen av dem somnade. Alla tyckte att vi skulle läsa en annan bok istället och att vi skulle lämna tillbaka Kaninen som så gärna ville somna till biblioteket omgående…