Många lögner små är den tredje delen i Annika Estassys Måneby-trilogi som inleddes med Gröna fingrar sökes och En sång för Hedda. Precis som i tidigare böcker är Måneby en fiktiv ort och det är egentligen Ljusdal, min grannkommun, som avses och det är också därför jag läser böckerna. Så kul att läsa om miljöer man känner igen. Annars tycker jag att den här boken är mer tramsig än de tidigare böckerna. Det känns som att det funnits med mer djup och svärta i de tidigare böckerna, främst första boken där ett tema är kvinnomisshandel.

Alla böcker handlar om olika karaktärer även om alla lever i närheten av varandra i Måneby. Denna bok handlar om Maja som får ett vikariat som kyrkogårdsvaktmästare. Men under intervjun nämner hon inget om att hon har traktens minst gröna fingrar eller att hon saknar körkort. Tvärtom berättar hon att hon har anlagt en fantastisk köksträdgård på sin kolonilott. Och sanningen är att hon inte ens har råd att ta körkort. När Solveig, som är kommunalchefens malliga hustru, erbjuder Maja tjugotusen kronor i månadshyra för att vara inneboende hos Maja tackar hon ja direkt, trots att hon egentligen avskyr Solveig…

Det här är en klassisk feelgood som också innehåller mycket humor. Den är snabbläst och lättläst, men jag saknar  svärta och djup. Karaktärerna känns denna gång inte heller lika levande som i tidigare böcker. Jag irriterade mig också på allt tjat/gnäll om pandemin och restriktionerna som inte kändes helt naturliga i sitt sammanhang. I denna tredje bok om Måneby räcker det för mig inte enbart med att Måneby i själva verket är Ljusdal. Det är en underhållande bok, men i och med att böckerna i trilogin har tappat allt eftersom efter den första starka inledande boken så känns det som att det blev en bra avslutning på trilogin nu med Många lögner små.