Ska snart sätta igång med Monica Antonssons bok Mia – sanningen om Gömda. Men innan jag läser den tänkte jag själv skriva upp några punkter jag reagerat på i böckerna om Mia:

* Hur personerna framställs. Mia är först en välutbildad och handlingskraftig person som gömmer flyktingar och jobbar på bank. Därefter blir hon misshandlad och förföljd av mannen med de svarta ögonen. Anders är en trygg, snäll, lugn och kärleksfull man från Norrland, som senare blir kall, oengagerad, bryr sig inte om sina barn och hotar Mia. Vart finns hans förflutna? Aldrig nämns hans föräldrar och syskon.

* Författarrollerna och förlagen. Gömda skrevs av Liza Marklund vars namn står på omslaget (inuti står det Liza och Maria). Den utgavs först av Bonnier Alba förlag, därefter av Piratförlaget, som delvis ägs av Liza. Asyl utgavs direkt av Piratförlaget och skrevs också av Liza (Lisa och Maria står det för försättsbladet). Nästa bok, Mias hemlighet, skrevs av Maria Eriksson (eller av journalisten Kerstin Wiegl, vars namn inte står på omslaget). Denna bok utges av Ordupplaget. Boken Emma – Mias dotter skrevs av Maria Eriksson, fast berättarrösten är dottern Emma vilket aldrig nämns om omslaget. Denna bok utges av Lind & CO. Varför alla dessa förlagsbyten och varför hoppade Liza Marklund av? Är det verkligen Mia som har skrivit de senaste böckerna eller är det Kerstin? Eller någon på bokförlaget Lind & Co?

* Blodsbröderna. I Gömda så finns långa avsnitt om när Mia blir försöljd av vänner till Mannen med de svarta ögonen. Jag tänkte hela tiden när jag läste – hade de inget annat att göra? Nog för att de var flera stycken, men de verkade ha varit utanför Mias hus hela dygnen igenom. Ställde vännerna upp så pass? Blev de inte uttråkade? Hade han någon hållhake på sina vänner? Vad tyckte deras fruar om att männen var borta så mycket? Hur fick männen sin försörjning?

* Det tredje barnet. Varför avslöjade inte Mia att hon hade ett tredje barn förrän i bok nummer tre? Och varför avslöjade hon det just då?