För någon vecka sedan fick jag hem ett recensionsex av Någon sorts frid, en deckare skriven av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. Tillsammans med boken fick jag ett handskrivet brev och ett foto på en brygga vid en liten sjö. Både brevet och fotot hade post-it-lappar på sig. Brevet var ett slags självmordsbrev. Fotot förstod man var fyndplatsen för ett mord. Post-it lapparna hade uppmaningar till teknikerna och utredarna vid polisen. För att se paketet mer i detalj kan ni se här. Jag hade Någon sorts frid hemma sedan tidigare, men i inbundet format. Tidigare har jag dock inte haft någon större lust att läsa den. Nu fick jag den i pocketformat och tillsammans med marknadsföringen kring boken så blev jag lockad att läsa den och det är jag glad för, för visst var den läsvärd.
Någon sorts frid
Någon sorts frid handlar om Siri, psykolog och psykoterapeut. Plötsligt hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hus. Polisen finner ett självmordsbrev, riktat mot Siri, och Siri blir först misstänkt. Snart inser man dock att hon är ett offer hon också. Någon vill henne illa, men vem. Det här är en spännande och fängslande bok, inte riktigt en deckare, utan mer en psykologisk spänningsthriller. Det bästa är att man inte har någon aning om vem som är mördaren fram till de sista skälvande sidorna. Boken är nagelbitande och kuslig, en riktig bladvändare. En riktigt läsvärd debutbok av systrarna Grebe och Träff.