Olycksbarnet är den andra boken i Malou von Sievers trilogi som inleddes med Mitt hjärtas oro. Romantrilogin har sin utgångspunkt i Malous familjehistoria och i hennes sommarprat från 2016. Det handlar om hur sår kan ärvas från generation till generation, ett arv som format henne själv som människa.

I förra boken fick vi lära känna Axel, en gift, välbärgad man som mötte den stora kärleken och skilde sig för hennes skull. Axel och Sara upplevde en riktig kärlekssaga tillsammans. De fick kärleksbarnet Matilda och var lyckliga. Men när Sara återigen var gravid visade det sig att deras gemensamma lycka skulle bli kortvarig. Sara dog i barnsäng när hon skulle föda olycksbarnet Edwin. Som barn blev Axel slagen och försummad, något som orsakade honom ett sår och en saknad i honom. De äldre sönerna slog Axel och nu gör han detsamma med Edwin. Stackars Edwin får hela tiden skulden för att Sara dog. Axel gifter snabbt om sig med tyska Hedwig. De får med tiden ett ganska okej äktenskap, men någon himlastormande kärlek blir det aldrig dem emellan. De får också två barn tillsammans.

Malou von Sievers skriver gripande och berörande. Det är svårt att läsa om Edwin som tvingas stå ut med faderns raseri för att han inte kan tygla sig. Det gör ont att läsa om Matilda och Edwins saknad efter modern Sara. Men det är otroligt spännande i det lilla att läsa om familjedramat och händelserna som sker. Boken utspelar sig omkring andra världskriget och det som händer i Tyskland märks ju av även här i Sverige. Inte minst med tanke på att Hedvig kommer från Tyskland. Det finns många tidsmarkörer och miljöskildringar som gör boken mer levande.

Olycksbarnet är en lättläst bok som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Sista halvan av boken sträckläste jag för att få veta vad som skulle hända. Nu kan jag knappt vänta tills jag kan läsa sista delen i trilogin, Inför hans blick. Jag antar att den kommer att handla om Edwin, som nu är orolig för ifall han har ärvt såret, som en förbannelse, från sin pappa Axel.