Jungfruns hämnd handlar om den gamle skepparen Gerlof Davidsson från romanerna Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge som Theorin också har skrivit. Den handlar om ett gäng fiskare och en mytomspunnen klippö som kallas för Blå jungfrun, en märkligt rund klippö som är miljoner år äldre än Öland. Ön kallas också för Häxornas ö. Det var dit som häxorna kom vid påsk, enligt folktron, för att festa med Satan själv och vattnet runt ön såg precis ut som häxornas kokande kittel. Nu får fiskarna vara med om märkliga och läskiga saker på ön. En berättelse som börjar stämningsfullt, men tappar fokus efter ett tag. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt 28. Läs en novell som är nummer tre i en novellsamling.
Spökvandring handlar om en ung kille som har som sommarjobb att guida turister runt på Alvaret. Han berättar spökhistorier längs sin vandring, men frågan är hur mycket sanning det finns i berättelsen kring fornminnet och gravröset Grå rör. Det börjar som en läskig spökberättelse, men tappar längs vägen och har inte alls något bra slut. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt 33. Läs en novell som har ett Ö i titeln.
Vita frun är en kort novell som också har Gerlof Davidsson i huvudrollen. Gerlof och hans två vänner som också är pensionerade sjömän satt en kväll och berättade spökhistorier. Gerlof berättar om vita frun som sägs förebåda olyckor eller ond bråd död. Han berättar att hans numera döda fru Ella såg vita frun en kväll. Berättelsen slutar med en helt oväntad, rolig knorr. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt 1. Läs en novell som utspelar sig vid kusten.
Gropen handlar om Lisa som tillsammans med sin sambo Tobias flyttat in i en nyinköpt 1800-talsgård som ligger alldeles intill en kyrkogård. En vecka efter inflyttningen upptäckte de gropen bland äppelträden på baksidan av gården. En dag när Lisa är ute i trädgården inser hon att det är något eller någon därnere i gropen. Och det visar sig att gropen i själva verket är en grav. En grav som absolut inte får grävas igen… Det här är den bästa novellen i samlingen av de jag läst. Kuslig och oväntad. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt nummer 31. Läs en novell där det sker något övernaturligt.
Som ni ser är det en stor bredd och variation bland novellerna i På stort alvar. De skiljer sig också när det gäller handling, stil, genre och även när det gäller kvalitet faktiskt. Jag är inte jätteimponerad av alla novellerna överlag, men några stack ut och var riktigt bra, som Vita frun och Gropen. Annars så tycker jag nog mest att samlingen är väldigt spretig. Det behöver dock inte alltid vara en nackdel med en spretig samling, då kan den tilltala många olika läsare och göra det möjligt för många att hitta läsning oavsett smak. Jag hade nog föredragit att lyssna på den som ljudbok istället för som nu, läsa en novell här och där under en längre tids bredvidläsning. Ett plus dock för den vitsiga titeln, På stort alvar. Boken är utgiven av Wahlströms & Widstrand och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.