Bara rumpor

Bara rumporEn bok jag direkt fastnade för är Bara rumpor av Annika Leone och Bettina Johansson. Jag fick recensionsexemplar av Lilla Piratförlaget och beställde den även direkt till mitt bibliotek. Boken handlar om Mira som längtar tills på lördag när hon ska till badhuset och hoppa från kanten till stora bassängen – alldeles själv! Kommer hon att våga? I badhuset finns så mycket att titta på, alla nakna kroppar som är så lika, men ändå så olika. Vilka badkläder ska hon välja? De gulliga spindel-badbyxorna eller den tuffa princess-baddräkten? Vilka kan man hoppa snabbast ner i vattnet med? Innan mamma, pappa och Mira kan bada måste de klä av sig och duscha. Mira får följa mamma till damernas omklädningsrum. Där finns det massor av tanter. Rumporna ser så olika ut: stora, små, runda, fyrkantiga, vita, bruna, gropiga, gulliga… Och där finns en tant vars snippa ser precis ut som katten Lakrits morrhår! I bassängen räddar Mira pappa som vilken superhjälte som helst. Efteråt badar de bubbelbad och bastar. Sen är det dags att köpa lördagsgodis innan familjen åker hem igen efter sitt badhusäventyr.

Åh, vilken härlig bok! Jag har redan hunnit tipsa en förälder och flera pedagoger om den. En perfekt bok för förskolebarn, rolig, humoristisk, men samtidigt handlar den om ett viktigt ämne. Människor kan se olika ut, men alla är lika mycket värda ändå och det finns ingenting som är konstigt eller bättre än något annat. Illustrationerna är så fina, de lyckas verkligen visa alla möjliga slags utseenden och kroppstyper. Så befriande och inkluderande! Sådana här böcker behövs och jag tror att man kan ha många diskussioner kring kroppar, nakenhet och om att det är okej att bejaka och glädjas över sin kropp oavsett hur den ser ut.

Bara rumpor finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Helgfrågan – Vecka 18

Dags för helg igen och det innebär också att det är dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna. Denna vecka undrar hon:

Brukar du träffa likasinnade och diskutera böcker? Eller skulle du vilja?

Jag jobbar ju numera som bibliotekarie och träffar därmed likasinnade större delen av dagen. Då är det ju ofrånkomligt att man pratar böcker, ger boktips, får boktips och pratar om läsning rent generellt. Men läsning är ett av mina absolut största intressen och jag hade gärna diskuterat detta ämne ännu mer. Jag tror aldrig man kan prata nog mycket om det man älskar mest. Det jag framförallt saknar är att prata om de böcker jag själv har läst och att diskutera/analysera dem mer ingående. Jag hade gärna velat vara med i en bokcirkel, men det verkar inte finnas så många bokcirklar där jag bor. Allra helst skulle jag vilja vara med i en bokcirkel för vuxna som läser barn- och ungdomsböcker. Det hade varit kul. Men jag tror inte riktigt det intresset finns där jag bor. Jag försökte starta en sådan bokcirkel på nätet, på Facebook för några år sedan. Såg framför mig att kunna ha roliga och intressanta samtal om barn- och ungdomsböcker i en Facebookgrupp med andra som delar mitt stora intresse för dessa böcker. Det blev strax över 200 medlemmar. Men det är väldigt lågt intresse när det gäller att föreslå nya böcker, läsa och diskutera och det är väldigt synd. Jag saknar också vänner som gillar att läsa. Eller en partner som delar mitt intresse. Tänk att få chansen att diskutera böcker och läsning i vardagen. Det blev ett långt svar, men kort sagt kan man i alla fall fastslå att jag gärna hade velat diskutera böcker mycket mer än jag gör idag.

Bonusfrågan var:

Har du ett bra recept på tårta?

Jag älskar jordgubbstårta och därför är Himmelsk jordgubbstårta mitt förstahandsval när jag ska baka tårta. Recept finns här.

Vajlett och Rut

Vajlett och RutVajlett är nyutexaminerad småskollärarinna som fått sin första tjänst på en byskola i Granträskåsen, i Västerbottens inland. I Granträskåsen finns 35 hushåll. 28 av dem tillhör Pingstkyrkoförsamlingen. Vajlett tror varken på aga eller på att följa budorden slaviskt. Därför är det inte helt lätt för henne att bedriva undervisningen på det sätt hon vill. Hon får ögonen på sig. Det pratas om henne. Men det pratas också om den nya postfröken, Rut, som inte heller är som de andra kvinnorna i byn. Kanske är det just därför de båda kvinnorna dras till varandra, de båda utsocknes kvinnorna som inte känner att de riktigt passar in eller duger. De utvecklar en djup vänskap. En vänskap som så småningom växer sig ännu starkare. Vilken tur att byborna inte kan ana de starka känslor som, Gud förbjude, växer fram mellan Vajlett och Rut.

Vajlett och Rut är en lågmäld, finstämd relationsinland om två kvinnor i Västerbottens inland någonstans i mitten av förra seklet. En vacker landsbygdsskildring och ett stycke kvinnohistoria. En skildring av förbjuden kärlek och hur det kan vara att tvingas bryta normer för att vara sann mot sig själva. Jag har sett i flera recensioner av denna bok att läsare klagar på det abrupta slutet som man menar drar ner läsupplevelsen. Men jag hoppas, hoppas, hoppas att det abrupta slutet istället innebär att vi har en fortsättning att vänta, för jag känner mig långt ifrån klar med Vajlett och Rut, jag vill läsa mer om dem, jag vill veta vad som händer.

Vajlett och Rut är skriven av Karin Alfredsson och utgiven av Bokfabriken. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

 

Min blombukett

Min blombukettMin blombukett är en annorlunda, men jättefin bok om blommor för de yngsta läsarna. En flora för små barn kan man också kalla den. Boken visar ett barn som från början sitter med en tom vas framför sig. Allt eftersom fylls dock vasen på med blommor. Först kommer tussilago, sedan vitsippa, smörblomma, förgätmigejrödklöver, humleblomster och blåklocka. Och till slut har barnet en hel blombukett framför sig i vasen. Varje blomma presenteras på ett helt uppslag i både text och bild. Med ett par meningar presenteras blomman – vi får lära oss när den blommar och vart den växer, men också lite annan kuriosa som att förgätmigej betyder ”glöm inte bort mig”, att kossor gärna äter rödklöver och att blåklockor alltid har fem flikar. För varje uppslag ser vi också hur blombuketten växer fram för varje ny blomma som tillfogas till den. Sista uppslaget blir pricken över i då man som läsare får vända boken och därigenom se den färdiga blombuketten i stort format, stående i all sin prakt.

Min blombukett är en härlig bok. Jag gillar verkligen idén bakom den, att låta en bok introducera de små barnen till blommor från vår svenska flora. Att varje blomma presenteras kortfattat ger möjlighet för de vetgiriga fyra-femåringarna att lära sig mer. Men man kan också hoppa över denna text och bara läsa boken som en pekbok och istället prata fritt om de olika blommorna och barnet som skapar blombuketten. Därmed funkar boken också för en bred åldersgrupp. För de allra yngsta är det bra att boken är i ett pekboksformat med tjocka greppvänliga kartongsidor, rundade hörn och enkla, tydliga illustrationer i milda färger. Samtidigt får de lite äldre barnen en möjlighet att försjunka i detaljerna, lära sig mer om de olika blommorna och inspireras att själv komponera en blombukett. Jag gillar att blommornas namn upprepas i boken, det är ett pedagogiskt grepp som gör det lättare att komma ihåg de olika blommornas namn. Jag tror att många blomintresserade lär tycka om den här boken, den är fantastiskt fin, och dessutom tror jag att förskolor skulle kunna arbeta på många sätt utifrån den.

Min blombukett är skriven och illustrerad av Sara Gimbergsson och utgiven av Lilla Piratförlaget. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Gulliga lillebror

Gulliga lillebrorGulliga lillebror handlar om Dorran. Hon har en väldigt liten lillebror. En lillebror som är så liten att han inte kan gå, prata eller äta kex. Det enda han kan göra är att tutta, sova, skrika och bajsa gult. Dorran tycker att han är en väldigt tråkig lillebror, men det tycker inte alla de som kikar ner i vagnen och beundrar honom. Vi får följa Dorran under en morgon när hon ska gå på förskolan. Men hon vill inte alls gå till förskolan. Varför ska hon gå dit när lillebror slipper? Varför ska hon skynda sig när lillebror får mysa med mamma hela dagarna? Faktum är att Dorran också vill vara liten igen. Hon går in till lillebrors rum och tar på sig hans bebiskläder. Eller ja, de var ju hennes kläder en gång i tiden. Hon tar hans napp också. Det smakar mjukt, kladdigt och gott. Mamma tycker däremot inte att det är så roligt att Dorran har blivit liten igen. Det blir bråk och Dorran springer in på sitt rum och smäller igen dörren så det låter PANG. Efter en stund kommer mamma och har visst förstått allting. Hon undrar om Dorran vill vara liten idag, sedan sätter hon sig och kramar Dorran länge. Dessutom får Dorran åka lillebrors vagn hela vägen till förskolan. Och när de väl kommer fram känner Dorran att det liksom känns hoppigt i hela kroppen. Hon vill också leka med de andra barnen. Leka som bara de stora barnen kan göra. Det kanske inte är så dumt att vara stor trots allt?

Jag tror att den här boken skapar hög igenkänning hos väldigt många familjer. Storasyskonets avundsjuka mot det lilla syskonet skildras varmt och inkännande av Moa Eriksson Sandberg. Det är mycket humor i såväl text som bild och det finns flera flirtar mot oss vuxna läsare. Jag gillar hur bilderna visar på flera saker som inte syns i texten, som att Dorran och hennes bror har annan hudfärg än vit, att Dorrans mamma är tatuerad och att deras hem inte är helt perfekt utan snarare rätt stökigt. Illustrationerna är också mycket uttrycksfulla och förstärker de känslor Dorran har och som Moa Eriksson skildrat ur ett fint barnperspektiv.

Gulliga lillebror är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Skruvade sagor

I Skruvade sagor behöver man inte följa reglerna

Bildresultat för skruvade sagorHar ni sett böckerna i Lilla skräckbiblioteket? Jag har skrivit om dem tidigare. Det är klassiska sagor som blivit omskrivna till lättläst format och med en tvist, nämligen att de har gjorts om till skräckberättelser. Hittills har Dödluvan och vargen, Snövit och de sju trollen, Askungen och vampyrprinsen, Guldlock och de tre spökena, Prinsessan på den giftiga ärtan och Hans och Greta i det hemsökta huset kommit ut på svenska. Hegas förlag som gett ut dessa böcker har också skapat något som de kallar för Skruvade sagor. Det är ett kortspel/sagospel där man ska samla ihop de olika delar som krävs för en riktig saga: Huvudperson, plats, fiende, händelse och sagoslut. När man har samlat alla får man berätta sin saga. Själva upplägget är jättekul och jag kan tänka mig att det är väldigt kul för barn på förskola, lågstadiet eller fritids att spela detta sagospel. Väldigt lärorikt för att lära sig hur en berättelse är uppbyggd och hur en saga ser ut. Eftersom bilderna i detta sagospel dessutom är tagna ur böckerna som ingår i Lilla skräckbiblioteket känns det som att det kan bli spännande sagor som man aldrig tidigare hört.

Skruvade sagor består av 50 kort uppdelade i fem olika kategorier: huvudpersoner, platser, fiender, händelser och sagoslut. Det finns även två jokrar. Spelarnas uppgift är att vara den som får ihop flest sagor genom att spela ut fem kort, en från varje kategori, och berätta sin saga. Och de sagor som berättas är alltså inte de vanliga man hört många gånger förr. Här har man som spelare stor frihet att komponera ihop en spännande, läskig, nytänkande saga. Varje spelare får till en början fem kort på hand. Resten av korten läggs i en hög mitt på bordet. Sen får man dra ett kort i taget, i tur och ordning, från högen, samtidigt som man kastar ett annat kort med framsidan uppåt i en slänghög intill. När en spelare fått ihop en komplett saga, dvs ett kort från var och en av de fem kategorier är det dags att berätta sagan. Efter det får spelaren dra fem nya kort. Den som berättat flest sagor när spelet är slut vinner. Jokrarna kan användas som spelkort från vilken kategori man vill. Det finns också förslag på tre andra varianter på spel man kan spela med korten, dels som samlarspel och dels som skicka-spel. Självklart kan man också använda korten som pedagogiskt material när man ska skapa sagor även utan att spela. Reglerna finns tydligt beskrivna i kortspelets ask. Bland huvudpersoner finner vi till exempel Guldlock, Dödluvan, En blöt prinsessa, Tre barn och En prins. Bland fienderna återfinns exempelvis En elak drottning, En vampyr, Tre rövare, Ett skelett, En spindel och En massa monster. Bland de platser där sagan kan utspela sig på finns En grotta, Ett torn, En hemlig gång, Ett kök, Ett slott i en skog och En stuga på en kulle. Bland de händelser som sagan kan handla om finns bland annat Det spökar, En efterlysning, Vilse i skogen, Gift i sängen och En bal på slottet, och till sist finns också en rad sagoslut man kan använda sig av, som till exempel Lyckliga tillsammans, Fångad för alltid, En bebis föds, Bjuda på middag och Äntligen rika. Som ni ser så finns det oändliga möjligheter att komma på roliga, spännande, skrämmande, skruvade sagor. Jag tycker att det här var ett riktigt roligt och användbart spel som kan vara till både nöje och nytta såväl hemma som i undervisningen på skola eller bibliotek.

Kortspelet Skruvade sagor finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Förskolan Havet

Jojje 5 år   Uma 5 ½ år (inbunden)

Förskolan Havet är en bilderboksserie som än så länge består av två titlar, Jojje 5 år och Uma 5½ år. Tredje delen, Lilly K snart 6 år kommer i höst. Boken handlar om avdelningen Fiskmåsen på förskolan Havet. Där går 12 barn. Bland dessa finns alltså Jojje, Uma och Lilly. På avdelningen finns också två fröknar: Izla och Freddie.

Jojje 5 år är den första boken i serien. I den boken möter vi alltså Jojje. Vi får träffa honom under en vecka. Han bor varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa. När vi träffar Jojje är det dags för pappavecka. Och på en vecka hinner mycket hända i Jojjes liv. Han hinner inte bara flytta från sitt gröna rum hemma hos mamma till sitt gula rum hemma hos pappa. Han hinner också få ett stygn i pannan, rita en rymdteckning med alla planeter på, göra pärlhalsband på förskolan med bästa kompisen Uma, bli osams och sams med sin favoritfröken på förskolan, laga soppa, bada fotbad, besöka en kokosbollsfabrik och se brandrök från grannhuset. Men ibland får Jojje också en jobbig känsla i kroppen. Och när allt känns jobbigt så känns det förstås extra skönt att få somna nära pappa om kvällarna.

Den här boken skapar hög igenkänning hos såväl förskolebarn som hos deras föräldrar. Det händer inga jättestora saker, utan här är fokus på vardagen och alla de små händelser som utgör det vardagliga livet. En vanlig vecka, men ändå ovanlig.

Uma 5½ år handlar om Jojjes bästa kompis Uma. Jojje är också Umas bästa kompis. Eller, egentligen inte, för om hon måste välja så är det nog mamma som är hennes bästa kompis. De har så roligt tillsammans och de kan prata om precis allt. Vi får följa Uma under en vecka när det händer en hel del. De har bergetdag på förskolan när de gör utflykt till Kompisbjörken, mamma och Uma ritar mandalas, Uma och Lilly K rymmer från förskolan så polisen letar efter dem, de gör påsktavlor och förbereder för vernissage på förskolan, en hel teater kommer till förskolan och förskolan går på besök till skolan där barnen senare ska börja i förskoleklass.

Även här är det det vardagliga som är i fokus, liksom Umas känslor och upplevelser av vad som har hänt, snarare än betoning på en massa äventyr. Igenkänningsfaktorn är stor även i denna bok.

Böckerna om barnen på förskolan Havet är skrivna av Ellen Karlsson. Hon har sagt i en intervju att hon med dessa böcker hoppas kunna ge barn och vuxna stunder och tillfällen där det går att prata om sådant som det annars inte alltid går att prata om, både stort och litet om sin egen eller någon annans verklighet. Hon säger också att med dessa böcker har hon velat skapa en brygga mellan bilderbok och kapitelbok. Böckerna är nämligen i bilderboksformat, men de innehåller betydligt mer text än en vanlig bilderbok. Böckernas upplägg är så att man får följa barnen under en vecka i deras liv och det gör att böckerna får en naturlig uppdelning med sju kapitel, ett för varje dag i veckan. På så sätt kan man läsa ett kapitel per dag precis som i en kapitelbok. Jag gillar idén bakom dessa böcker. Dels för att det inte finns så många kapitelböcker för de yngre barnen och det efterfrågas faktiskt då och då på biblioteket där jag jobbar. Och dels också för att det behövs sådana här vardagsskildringar om olika barn som har olika förutsättningar, livssituationer, familjesammansättningar och personligheter. Det är viktigt att alla får möjlighet till igenkänning och att man kan visa på att det är okej att vara den man är, även om ens livssituation ser annorlunda ut än kompisens.

Böckerna är utgivna av Natur & Kultur. De finns att köpa bland annat på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Jag är ju så jävla easy going

Jag är ju så jävla easy goingJag är ju så jävla easy going är skriven av Jenny Jägerfeld. Det är en ungdomsbok men den passar minst lika bra för vuxna. Jag tyckte mycket om den här boken. Inte minst kanske eftersom jag lyssnade på en författaruppläsning av den, det är ju något speciellt att få höra en författare läsa sina egna texter. Jenny Jägerfeld har ett otroligt härligt språk, hon leker med språket, vänder och vrider på ord och begrepp och förnyar gamla klyschor. Dessutom är hon så duktig på att skildra karaktärerna så att man verkligen kommer dem nära. Det är svårt att inte bli berörd. Boken handlar om Joanna som är 18 år och går på gymnasiet. Hennes största problem i början av boken är pengabrist. Hon lever i ett hem där föräldrarna inte ens kan hämta ut hennes adhd-medicin och hon får knappt mat om dagarna. Hennes mamma har skrivit en bok för 9 år sedan, en bok som slog igenom men blev en slags one hit wonder. Sedan dess har hon skrivit flera böcker som aldrig har antagits. Mamman kan dock inte sluta tänka på sin författardröm och fortsätter därför att skriva och hoppas på att en dag få till ett nytt mästerverk. Under tiden får hon förstås inga pengar. Pappan är sjukskriven för depression. Joanna vill att föräldrarna ska komma ihåg att de har en dotter och rycka upp sig för hennes skull, men hon har för länge sedan insett att de är för inne i sitt eget för att detta ska ske. Av en slump kommer hon därför på en plan som ska ge henne en summa pengar. Närmare bestämt 17 500 kronor. Det är en kriminell och farlig plan, men när medicinen Joanna äter mot kaoset i huvudet håller på att ta slut finner hon ingen annan utväg. Allt det här sätter bollar i rullning som Joanna nog inte riktigt hade räknat med. Mitt i allt kaos, kriminalitet och mordhot finns också Audrey, tjejen som får nervtrådar att tränga ut från Joannas hjärta, rakt ut genom bröstet.

Jag är ju så jävla easy going utspelar sig under en ganska kort tid, några månader på våren under Joannas sista år på gymnasiet. Det är en intensiv bok, det händer mycket, boken håller ett högt tempo. Men så är ju livet också många gånger, inte minst när man är ung och man står med ena foten in i vuxenvärlden. Boken skildrar väl Joannas ambivalens, ibland vill hon nog vara yngre än vad hon är, hon önskar att föräldrarna skulle kunna ta ansvar för henne. Samtidigt så är hon mogen, ansvarstagande och vill verkligen lösa sina problem, även om det inte alltid går som hon tänker sig. Jag hade älskat att läsa den här boken när jag själv var 18, jag tycker att jag kan känna igen mig i Joanna även om jag långt ifrån hade de problem som Joanna drabbas av eller ens hennes livssituation. Men jag tyckte väldigt mycket om att lyssna till boken som vuxen också. Och nu ser jag fram emot att läsa Här ligger jag och blöder som var Jenny Jägerfelds debutbok, men som jag ännu inte har läst.

Jag är ju så jävla easy going är utgiven av Gilla böcker och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Hög igenkänning med Bibbi

Bibbi pÃ¥ promenad     Bibbi äter smörgÃ¥s

Bibbi äter smörgås var läsning med hög igenkänning för vår 2½-åring. Det är en småbarnsbok som handlar om en tjej som heter Bibbi. Hon är hemma hos sin mormor. Hos mormor bor också hunden Lasse. Bibbi vill ha en smörgås och mormor fixar en åt henne. Men Lasse är också sugen på den smörgåsen. Vad tror ni händer – ja, under stor dramatik tar Lasse Bibbis smörgås, mitt framför ögonen på henne! Tur mormor kan trösta Bibbi länge, och att det finns nya mackor.

Bibbi på promenad handlar också om Bibbi och mormors hund Lasse. De äter kakor, men mamma tycker att det är nog med kakätning. Då vill Bibbi gå någon annanstans istället. Hon tar med Lasse ut på promenad. Men när en katt kommer tappar Bibbi Lasse och han springer iväg. Hjälp, vad ska Bibbi göra nu? Vilken tur att Lasse är en lydig hund som snart kommer tillbaka till Bibbi.

Jag gillar verkligen böckerna om Bibbi. Enkla, tydliga men ack så uttrycksfulla bilder i milda färger, ständigt med glimten i ögat och med ett fint barnperspektiv. Texten är enkel och kärnfull och ligger nära barnets eget språk. Båda berättelserna handlar om vardagliga situationer som ger hög igenkänning hos de minsta barnen. Även som vuxenläsare ler jag åt hur fint och varmt skildrade händelserna är. Böckerna är i ett lite större pekboksformat med tjocka, greppvänliga kartongsidor med rundade hörn. Perfekt för de yngsta barnen att själva bläddra i.

Böckerna om Bibbi är skrivna av Ingrid Olsson, illustrerade av Charlotte Ramel och utgivna av Lilla Piratförlaget. De finns bland annat på Adlibris (här och här) och hos Bokus (här och här).

Helgfrågan vecka 17 – Årets bok

I helgfrågan denna vecka från Mias bokhörna är det fokus på Årets bok, vars nomineringar släpptes häromdagen. Mia undrar: Vad tycker du om nomineringarna? Var det rätt böcker? Vilken bok saknade du?? Bonusfrågan är: Hur många av dessa har du läst?

De böcker som blev nominerade till Årets bok 2019 är:

  • De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag)
  • Det som göms i snö, Carin Gerhardsen (Bookmark)
  • En katts resedagbok, Hiro Arikawa (Nona)
  • Järtecken, Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)
  • Manhattan Beach, Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag)
  • Mörkret, Ragnar Jónasson (Modernista)
  • Pachinko, Min Jin Lee (Polaris)
  • Påfågelsommar, Hannah Richell (Forum)
  • Silvervägen, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
  • Stormvarning, Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand)
  • Till minne av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell (Norstedts)
  • Vaggvisa, Leila Slimani (Natur&Kultur)

Som alltid innehåller sådana här listor en del överraskningar. Jag har bara läst två av böckerna (Silvervägen och Det som göms i snö). Eftersom jag inte läst de andra är det ju svårt att säga om det var rätt eller fel böcker som valdes ut. Jag är nyfiken på att läsa De dubbelt så bra, Järtecken, Mörkret, Pachinko, Påfågelsommar och Vaggvisa eftersom jag läst/hört gott om dem, så jag antar att det finns en anledning till varför de är nominerade. Att Jonas Gardell blivit nominerad är förstås inte heller så förvånande. Jag hade nog gärna sett Bränn alla mina brev av Alex Schulman, En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, Folk med ångest av Fredrik Backman, Ensam kvar av Rhiannon Navin och flera andra böcker bli nominerade också. Den bok jag saknade mest på listan är nog En helt vanlig familj, den gillade jag så mycket. Jag tycker dock att det är roligt att sådana här litteraturpriser instiftas, det är ett enkelt och bra sätt för bibliotek och bokhandlar att uppmärksamma böcker och författarskap samtidigt som det ger läsarna många bra boktips.