Jag är fortfarande sjuk. Jobbade igår, men tvingades känna mig besegrad och sjukskrev mig idag. Är helt däckad av förkylning. Det enda jag orkar är att sova och sträckläsa. Nu på förmiddagen läste jag Helvetet jag kallade kärlek. Den är skriven av Lena Bivner och det är en självbiografisk bok som handlar om hennes förhållande med Peter.
Utåt sett framstod vi som ett lyckligt par, en självständig kvinna och en ömsint man. Tillsammans byggde vi en solid mur mot omvärlden och inte ens mina närmaste anade vad som pågick bakom fasaden. En relation som tog sin början i het passion och ömhet övergick i kontroll, kränkningar och flera år av psykisk misshandel. Jag som hade allt – ett bra jobb, två fina barn och många vänner, trycktes ner och tappade min inre kompass. Det här är min egen berättelse om att leva med en man som bröt ner mig bit för bit, om det helvete jag kallade kärlek.
Jag har själv levt i ett sådant förhållande, ett långt, destruktivt förhållande där jag sakta men säkert bröts ner och där jag till slut, när jag äntligen valde att lämna, blev mordhotad, tvingades att flytta och fick skyddad identitet. De här männen kan vara så starka, så manipulerande, så smarta, så djävulska. Och jag känner igen mig i så mycket i boken. Stundvis är det svårt att läsa av just den anledningen. Men det är också svårt att läsa ibland just av den anledningen att det är så svårt att förstå hur en annan person kan få sådan makt över en annan person att hon helt bryts ner och till och med prioriterar mannen före sina egna barn. Det är så ledsamt att läsa. Så svårt att förstå, trots att jag ändå gått igenom liknande. Allt känner jag förstås inte igen mig i, vi har ändå varsin unik upplevelse och historia, författaren och jag. Men man grips av hennes öde, det går inte att inte känna sig berörd. Lena Bivner är bra på att skriva och hon skriver personligt, naket och utelämnande. Hennes språk och sätt att skriva gör också boken väldigt lättläst, även om själva innehållet och ämnet är tungt att läsa om.
Jag är glad att Lena skrivit om sin upplevelse. Jag letade själv efter böcker om ämnet för några år sedan och det finns inte direkt någon uppsjö. Dessutom skildras den psykiska misshandeln så bra här. För faktum är ju att det finns så många olika sorters misshandel, inte bara den fysiska som ju oftast annars är den som får utrymme i exempelvis media. Det är väldigt få böcker som tar upp just den här psykiska misshandeln, så Helvetet jag kallade kärlek blir en viktig bok för drabbade att känna igen sig i och få tröst av, kanske till och med mod att själva våga lämna. Men det är en viktig bok för alla att läsa. Viktig för de som tror att de själva aldrig kommer att hamna där. Viktig för de som kanske själva har en väninna som lever i ett sådant här förhållande, det är nämligen vanligare än man tror, och man blir tyvärr väldigt duktig på att hemlighålla. Viktig för att synliggöra.
Helvetet jag kallade kärlek är utgiven av Ordberoende förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Varje dag efter skolan går Lisa förbi ett ovanligt hus och hon undrar vem det är som bor där. En dag sitter det en söt katt utanför. Den slinker in genom dörren och då kan inte Lisa låta blir att följa efter för att rädda den. Hon tror nämligen att det är någon läskig varelse som bor i huset. Kanske en vampyr som inte kommer att tveka att sätta tänderna i Lisa och dricka hennes blod som lingonsaft. Eller hungriga monster som slukar såväl Lisa som katten. Lisa går från rum till rum för att leta efter katten. Många saker finns det att undersöka, men inte förrän i sista rummet hittar hon katten. Precis när hon ska ta med sig katten och smita ut igen hör hon ett konstigt ljud. Ett släpande ljud som kommer närmare och närmare. Det är riktigt spännande och läskigt en stund, men självklart visar det sig ju att det inte alls är något monster som bor i huset utan en alldeles vanlig, liten, snäll tant.
Andreas Palmaer är en välkänd författare för lågstadiebarnen. Igår skrev jag till exempel om hans bok Zombiejakten som innehåller sju läskiga berättelser att läsa själv för nybörjarläsarna. Han har också gett ut böcker om gåtor och sant- eller falsktberättelser. Han är också aktuell med en bilderbok: Sopnedgasten och andra moderna monster, där han har skrivit texten och Per Gustavsson har illustrerat. Han känner ni säkert igen från alla Prinsessan-böckerna. Illustrationerna här är i samma stil. Lekfullt, läskigt och många detaljer.
Zombiejakten – korta skräckisar har jag precis haft med i ett bokprat i lågstadiet. Det är en lättläst bok som innehåller sju korta, läskiga berättelser om zombier, mystiska andar, odjur på havets botten och andra läskiga saker. Varje berättelse tillägnas omkring tre uppslag och på varje uppslag finns endast några få meningar samt en eller flera illustrationer. Viss text finns också med i pratbubblor, Illustrationerna samspelar bra med texten, den förtydligar och gör berättelserna än mer skrämmande. Ändå är läskigheten på en bra nivå för lågstadiebarnen, det blir inte för läskigt, mer spännande och med en lite övernaturlig touch. En bra bok att läsa själv – för den som vågar.
När jag såg att Brombergs förlag skulle komma ut med en nyskriven variant av bröderna Grimms klassiska saga Hans och Greta blev jag direkt nyfiken. Inte minst eftersom jag såg att den skulle vara illustrerad av Alexander Jansson. Jag gillar verkligen hans trolska, drömmande bilder fyllda med detaljer att förlora sig i. Jag ville se hur han skulle tolka den klassiska sagan. Och nu när jag läst boken kan jag bara konstatera att det såklart blev en succé. Hans illustrationer passar perfekt för den mörka sagan. Se bara omslaget med häxan, barnen och pepparkakshuset.
I boken Mystik på svenska slott får vi följa med in i sjutton svenska slott och herresäten där ägare och personal berättar om mystiska, övernaturliga saker som hänt där. Det är första gången dessa berättelser kommer i tryck och de varvas med nyskriven slottshistorik, nytagna slottsbilder och gamla historier. Dessutom får man olika tänkvärda vetenskapliga perspektiv på de övernaturliga händelserna från en läkare, en präst, en fysiker, en folklivsforskare och en professor i parapsykologi.
I augusti skrev jag om Pernilla Ericsons två första böcker och att jag längtade tills jag äntligen skulle få läsa den tredje boken i serien om Erla-gruppen och polisen Liv Kaspi som har huvudrollen. har varit sjuk nu under läslovet och därför passade det bra att igår kväll och idag sträckläsa den, nu när det äntligen hade blivit min tur i bibliotekskön. När du vänder dig om heter den tredje boken och den är baserad på ett verkligt fall.
Studieteknik – så lyckas du med dina studier är, precis som titeln berättar, en bok fylld med tips på studieteknik. Boken vänder sig till högskole- och universitetsstudenter, men tipsen kan också användas av elever på gymnasiet, komvux och yrkesutbildningar.
