Temaläsning – juli – sammanfattning

- carola

Upptäckte att detta inlägg hade hamnat i utkast istället för att publiceras, så sent omsider publicerar jag det väl nu istället då 🙂

Juli månads tema i min utmaning Temaläsning 2017 var Jorden runt på en månad Jag fokuserade denna månad på att läsa böcker från andra delar av världen än Sverige/Norden/Europa, som utspelar sig i andra delar av världen eller som är skrivna/illustrerade av författare/illustratörer från andra delar av världen än de som man/jag vanligtvis läser böcker ifrån. Det blev uteslutande barnböcker dock, främst bilderböcker, vilket känns lite tråkigt, men min tid medgav tyvärr inte så mycket annat denna månad.

Jag har i alla fall läst barnböcker från bland annat Sydkorea, Ghana, Ungern, Ryssland, Mexico, Spanien, Libanon, Sri Lanka och USA denna månad och det känns roligt att jag och barnen har fått ta del av så många olika kulturer, nya författare och illustratörer och massor av spännande berättelser.

Jag har läst dessa böcker denna månad:

Andra inlägg på temat:

Sofies bokblogg har läst:

Saker ingen ser

- carola 1 Comment

Saker ingen serVad jag längtade efter att få läsa Anna Ahlunds andra bok efter att jag blivit golvad av Du, bara. Hennes andra bok, som nyss har kommit ut, heter Saker ingen ser. Den är på ett sätt väldigt annorlunda, men på ett annat sätt väldigt lik hennes debutbok. Hennes härliga och stundvis poetiska språk är detsamma i denna nya bok med alla de träffsäkra och trovärdiga dialogerna, liksom alla de fantastiska skildringarna av hur det är att vara ung idag med exempelvis vänskap, kärlek, sexualitet och identitet som centrala teman. Det som skiljer sig åt är upplägget och innehållet. Där debutboken fokuserade på en kärlekshistoria mellan två personer fokuserar Saker ingen ser istället på ett stort kompisgäng. Man får följa många olika ungdomar som sinsemellan är rätt olika. Ett sådant upplägg kan lätt bli spretigt och Anna Ahlund ligger ibland på gränsen. Det kräver lite närvaro av läsaren ibland att hålla reda på de olika karaktärerna. Men självklart blir det lättare ju längre man kommer i boken.

Boken utspelar sig i hög grad på Sibylla allmänestetiska läroverk där de flesta av ungdomarna går. Där finns exempelvis Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. En sak jag tycker om är att Fride som är icke-binär konsekvent genom hela boken benämns med hen utan att det ifrågasätts eller problematiseras. På skolan finns också tvillingarna Aron och Linn som är mer lika än vad de någonsin skulle kunna erkänna för såväl varandra som sig själva. Yodit som egentligen bara figurerar i utkanten av gänget i början och febrilt försöker ta en plats i gänget. Sebastian som i början av året bestämmer sig för ett nyårslöfte, han ska nämligen kyssa en ny person varje månad under hela året. Det kommer dock att visa sig att detta nyårslöfte ställer till det, inte bara för honom själv utan också för andra. Och så har vi Johannes som nog blev min favoritkaraktär. Han som har en syster som dött, men som han inte gärna vill prata om. Han som läser Karin Boye och försöker få ett grepp om tillvaron och en plats i livet. Som så småningom hittar kärleken närmare än han tror.

En annan sak jag verkligen gillar med Saker ingen ser, förutom att den utspelar sig på en svensk gymnasieskola (!) är att flera av ungdomarna i boken är kreativa, talangfulla och har ett stort engagemang och intresse. Yodit och Johannes målar. Linn och Sebastian spelar. Och så vidare. Så kul och inspirerande att se deras engagemang skildras i en ungdomsbok. Jag gillar också att ungdomarnas sexualitet aldrig problematiseras. Det finns mycket HBTQ i boken, men den handlar inte om att komma ut eller så, utan den skildrar bara sex, kärlek, närhet, åtrå, längtan och andra känslor utan att problematisera om det är hetero- eller homosexualitet som skildras. Sist men inte minst gillar jag verkligen bokens upplägg. Den utspelar sig under ett års tid och har således 12 kapitel, vilket ger en yttre inramning

Från början när jag läste kände jag att ”nej, den här boken kommer inte att leva upp till mina förväntningar” (som var enorma efter debutboken), men både boken och framförallt karaktärerna växte genom bokens gång. Det är ingen bok som jag kommer att minnas för att det händer en massa i den, för det gör det inte, inga stora, yttre händelser i alla fall, utan händelserna sker istället i karaktärernas inre. Det är också just därför en bok jag kommer att minnas just därför, för det här lite lågmälda sättet att skildra ett år som ung vuxen ur flera personers perspektiv och sättet detta skildras på, genom målande, svepande penseldrag istället för genom problematiserande som ju annars sker i så många andra ungdomsböcker.

Saker ingen ser ges ut av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag fick boken som recensionsexemplar och måste bara visa hur det otroligt fina paketet såg ut när det damp ner i brevlådan.

  

Tematrio – Ljus

- carola 2 Comments

Veckans tematrio hos Lyran handlar om ljus. Såhär skriver hon:

För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset. Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning..

Mitt bland stjärnor är en bilderbok som utkom förra året skriven av Lotta Olsson. Det är en riktig pärla som handlar om livet och om universums otroliga märkvärdigheter, om allt som är levande, om himmel och jord, om tillblivandet av universum likväl som tillblivandet av en ny dag. Både det stora och det lilla får plats. Allt är förpackat tillsammans med en vacker, poetisk men samtidigt också ibland humoristisk text på rim, och med underbara illustrationer fyllda med detaljer och saker som kanske inte alltid är som man tror sig att de ska vara.

Det var ju öppet för fria tolkningar av ljus. Därför vill jag tipsa om 15 sätt att bli fri från stress. Den är skriven av Karin Isberg. Jag har läst flera av hennes tidigare böcker och jag tycker att hon skriver medryckande, inspirerande, lättsamt och lättillgängligt. I den här boken skriver hon om utbrändhet och stress med fokus på hur man kan minska stressen i sin vardag, såväl hemma som på jobbet, hur man kan bli piggare, få mer energi, mer ork, och bli en gladare, lugnare och mer harmonisk person. Den behandlar ett viktigt ämne, och är så hoppfull och stärkande att jag tycker att den ger ett ordentligt ljus i det mörker som annars utmattning, utbrändhet och stress annars kan innebära.

Agnes och ljuset har jag själv inte läst ännu, men jag har fått tips om den vid två olika tillfällen nu på kort tid så jag måste kolla upp den närmare. Det ska tydligen vara en väldigt fin barnbok som beskrivs såhär: För fem år sedan dog Agnes och halvbrodern Martins mamma i cancer. De bor nu med Agnes pappa och tillsammans hjälps de åt att hålla ljuset på mammans grav brinnande. Hon ville att vi skulle hålla ihop alla tre, säger pappan. Bloggen Bubblan i bibblan har skrivit en fin recension om boken här. Böcker om sorg för barn efterfrågas lite då och då på biblioteket, så det här kanske är en fin bok att tipsa om på temat. Någon som läst den?

15 sätt att bli fri från stress      9789129655339_200

 

Veckans topplista – vecka 35

- carola 2 Comments

Denna veckans topplista hos Johanna handlar om höstläsning. Hon undrar nämligen vilka topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst.

En av mina favoritförfattare kommer ut med en ny bok i höst, vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Det är Johanna Nilsson med boken För att väcka hon som drömmer.

Fredrik Backman har nyss kommit ut med uppföljaren till Björnstad. Jag lyssnade på Björnstad under en resa till skolan i Borås (80 mil) och fastnade helt, så nu ser jag verkligen fram emot uppföljaren, Vi mot er.

Emelie Schepp har kommit ut med en ny bok i serien om åklagaren Jana Berzelius: Pappas pojke. Jag är sugen på en riktigt bra deckare nu och Emelie Schepp brukar man kunna lita på.

Nionde boken i PAX-serien kommer också i höst: Maran. Stämningen tätnar och nu är slutet nära, självklart vill jag veta hur det går för Estrid, Magnar, Alrik och Viggo.

Norra Latin är jag också sugen på. Den är skriven av ena Cirkeln-författaren Sara Bergmark Elfgren och beskrivs som en gotisk spänningsberättelse i modern tid, vilket jag blev väldigt nyfiken på.

Jag kan också konstatera utifrån nedanstående omslag att det verkar vara mörka omslag som gäller i höst, med svart och rött och guld som dominerande färger och det verkar också som att det är bortvända figurer som är grejen på höstens bokomslag 🙂 För övrigt tycker jag att de verkar ha lyckats väldigt bra med omslaget till Norra Latin. Beskrivningen av boken och omslaget ger mig stora förväntningar. Hoppas de infrias.

PAX 9: Maran   Norra Latin   Pappas pojke   Vi mot er   För att väcka hon som drömmer

 

Helgfrågan – vecka 35

- carola 15 Comments

I den här veckans helgfråga undrar Mia:

Hur går det med läsningen/bloggandet?

Och bonusfrågan är:

Vad ska du göra i helgen?

Ja, mitt svar är enkelt denna vecka – jag hinner inte alls med vare sig läsandet eller bloggandet så som jag hade önskat. Jag jobbar mycket just nu och dessutom har jag precis börjat på ett nytt jobb med allt vad det innebär, så dagarna är hektiska. När jag väl är hemma vill jag passa på att umgås så mycket som möjligt med mina barn. Jag har fyra stycken som är mellan 1 och 10 år. Hemmasysslorna, gården och djuren tar förstås sin tid med. För att inte tala om skolan, jag pluggar ju till bibliotekarie på universitetet dessutom! Så när väl barnen har somnat om kvällarna orkar jag sällan läsa så mycket som jag skulle vilja. Helgerna har också varit fullspäckade senaste tiden, det är mycket som ska förberedas inför vintern ute på gården och dessutom har vi haft ett par barnkalas med allt vad det innebär när det gäller förberedelser… Så tyvärr är det ju mina intressen som får stryka på foten, alltså läsningen och bloggandet, vilket känns tråkigt eftersom det både är ett sätt för mig att stressa ner/koppla av och ett sätt att ladda batterierna på. Men snart blir det väl lugnare tror jag, när jag väl kommit in i rutinen med jobb och så. Jag har varit sjukskriven/föräldraledig/jobbat hemifrån tidigare, så det är ju en viss omställning att numera jobba utanför hemmet.

I helgen ska jag baka det sista inför nyblivna sexåringens barnkalas på söndag, fixa tårtor, fylla kalaspåsar, städa, dekorera samt ägna en del tid åt ett skolarbete. Dessutom finns det alltid tvätt att tvätta och vika och sånt där annat som hör till ett liv som småbarnsförälder.

100 hemskaste

- carola 1 Comment

100 hemskasteVi som har levt och verkat i bokbloggsvärlden i ett antal år känner säkert igen namnet Helena Dahlgren, eller kanske åtminstone hennes blogg Dark Places. Ni som har läst bloggen har knappast kunnat undgå att hon är en äkta skräckentusiast. Förra året debuterade hon i bokform med 100 hemskaste där hon samlat etthundra av sina allra bästa skräcktips. De spänner från 1818 till 2016. Från Frankenstein till Färjan. Från gotikmys till splatter. Tipsen har alltså en ganska ordentlig bredd, men med en sak gemensam – att de är noggrant och omsorgsfullt utvalda av en person som brinner för skräck i film och litteratur.

Tipsen är rangordnade, från 100 och ner till plats nummer 1. Vilken som innehar den åtråvärda förstaplatsen avslöjar jag förstås inte, det får ni läsa boken för att ta reda på. Men jag kan istället berätta att alla de hundra skräcktipsen är personligt skrivna och jag, som egentligen inte alls är någon skräcknörd, blir både inspirerad till att läsa/se/lyssna på en hel del av verken som presenteras och dessutom så känner jag mig mer påläst nu. Jag har mer koll på en genre som jag annars bara har nosat på, vilket förstås är guld värt för en bibliotekarie. Jag tror att det här kan vara en bok som passar en väldigt bred målgrupp, både för sådana som är som mig som har mycket kvar att upptäcka i genren, men också för sådana som är mer åt skräckentusiasthållet. Även de kan nog hitta ett och annat guldkorn man missat tidigare, men den stora behållningen är ju förstås att få läsa de personliga reflektionerna kring varje post på Helena Dahlgrens topplista. Bokens upplägg gör att den är väldigt lättläst, och det är inte heller någon bok man behöver läsa rakt igenom, utan man kan läsa något tips då och då eller bläddra för att hitta något speciellt.

100 hemskaste är utgiven av Modernista och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Plikt eller passion – finn din grej

- carola

Plikt eller passion : finn din grej - en metod för dig som vill komma vidare i livetDen här månaden har bara swischat iväg, jag har inte alls hunnit recensera så många böcker på månadens tema Inspiration och passion som jag hade tänkt mig. Nytt jobb och den omställning det är att börja jobba heltid efter föräldraledighet har tagit mer tid och energi än jag trodde. Men det är kul, jag trivs jättebra på jobbet, att äntligen få jobba med böcker som ju är min stora passion, så det känns bra hur som helst.

Ja, böcker är min passion, eller egentligen är det lite bredare än så; böcker/läsning/skrivande. Men alla har ingen sådan passion. För mig tog det länge innan jag insåg vad som var min grej i livet, jag håller ju på att plugga till bibliotekarie nu, jag började vid 35 års ålder tror jag det var. En fyraårig utbildning på distans, trots att jag har fyra barn och heltidsjobb. Men det är det värt, just eftersom det är min passion. Men det dröjde som sagt ända fram tills nu innan jag upptäckte det. Jag har helt andra yrkesbanor och en helt annan universitetsutbildning bakom mig faktiskt. Men hur gör man då för att hitta sin passion, att hitta sin grej?

Boken Plikt eller passion – finn din grej – en bok för dig som vill komma vidare i livet av Anna Iwarsson och Hans-Olov Öberg är tänkt att hjälpa till med just den biten. Det är ingen riktig självhjälpsbok. Istället är den tänkt att vara en tankebok, inspirationsbok eller metodbok för den som vill göra någonting mer, men som inte riktigt kan komma på vad det är, eller hur man ska göra. Man får hjälp att utforska sig själv, sina pliktbeteenden och sin förmåga att kunna känna passion, man får lära sig ta kontrollen över sitt liv och kanske viktigast av allt, lära sig att medvetet styra mot sina mål.

Det är ingen tjock bok, den rymmer bara kring 110 sidor. Men den är innehållsrik. Den har 12 kapitel, som handlar om allt från att uppskatta sitt nuläge, få fakta om hjärnans funktion, identifiera pliktbeteenden, verktyg för att ta reda på vem man egentligen är, hur man övar på att känna passion och flow, hur man väljer – eller är – en bra förebild, vilka krav som ställs på ens drömtillvaro och hur man undviker balans i livet för att istället öppna upp för kreativitet. Varje kapitel avslutas med ett tankeexperiment.

Jag funderade först över bokens titel, plikt eller passion, varför blanda in plikt undrade jag. Men det är för att man ska fundera över vilka saker man gör i sitt liv av plikt och vilka saker man gör av passion. Boken är tunn och lättläst, vilket förstås är en styrka för den som har ont om tid eller bara vill ha en lättillgänglig väg till att börja fundera över sitt liv och vad man vill få ut av livet. Men det kan också kännas lite begränsande, ibland hade jag velat gå lite mer på djupet på vissa områden. Men det är en inspirerande, peppande bok, som är bra för att öppna upp tankar mot ett annorlunda liv.

Djupgraven

- carola 1 Comment

Djupgraven är första delen i Camilla och Viveca Stens rysarserie för slukaråldern. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter sjömansskrock och bäddar för sträckläsning. I huvudpersonen Tuva får vi också en träffande skildring av hur det är att växa upp och känna sig annorlunda i ett litet samhälle. Även om tolvåriga Tuva inte har mycket gemensamt med sina klasskompisar och mest håller sig för sig själv har hon alltid känt sig hemma i skärgården och på Harö, där hon bor. Hon kan alla kobbar, skär och och grund utan och innantill. Men den här hösten har något förändrats. Människor försvinner spårlöst i havet, mörka skuggor böljar under vattenytan och övernaturliga väsen visar sig bland träden …

djupgravenDjupgraven är alltså skriven av Viveca och Camilla Sten, mor och dotter. Viveca är känd för alla sina härliga deckare som utspelar sig i Sandhamns-miljö och Camilla har nyligen debuterat med en vuxenbok. Nu skriver de tillsammans och för barn. Självklart kunde jag inte låta bli att läsa. Djupgraven handlar om Tuva, en tjej som länge varit utstött nästintill mobbad, och som mest hållit sig för sig själv. Man får inte veta så himla mycket om hur hon varit innan berättelsen drar igång, vad hon har gjort på fritiden, alla dessa ensamma timmar utan vänner på den ensliga skärgårdsön. Men nu dras vi i alla fall in i ett rejält skärgårdsäventyr som både innehåller äventyr och skräck. Det är något som händer med havet. Det är flera människor som spårlöst har försvunnit. Först vuxna, men så försvinner en av Tuvas klasskompisar. Den nyinflyttade Rasmus var den sista som såg Axel vid liv och Tuva kom dit precis när försvinnandet hade skett, därför blir deras vittnesmål högintressanta för polisen. Dock verkar ingen tro på det som Tuva och Rasmus har sett, nämligen något som såg ut som älvor bland träden. De börjar därför själva att försöka ta reda på vad som hänt Axel, men det visar sig att det är farligare än de kunnat tro.

Det här är en bok som bara blir bättre och bättre ju mer man läser. Huvudpersonen Tuva känns rätt konturlös till en början och man blir nästan lite arg på henne, vill att hon ska ta kaxa till sig lite istället för att dra sig undan. Men snart inser man att hon har sina skäl. Dessutom visar det sig att hon är betydligt modigare och tuffare än vad man kunde tro i början. Jag gillar verkligen hennes utveckling genom berättelsens gång. Boken har många ingredienser, från realism och verklighet med mobbing och vänskap som huvudsakliga teman utvecklas det till att handla om övernaturliga väsen, skräck, fantasy och folktro i en härlig mix. Tempot är högt och boken lättläst med ett språk som bara flyter på. Det märks att författarna har skrivandet i blodet. Det här är första delen i en trilogi och jag ser verkligen fram emot de kommande delarna.

Helgfrågan – Vecka 34

- carola 12 Comments

I veckans Helgfråga handlar det om tv-serier som är baserade på böcker. Mia skriver såhär:

Vilken är din bästa bok tv-serie?

När vi nu ändå är inne på fyrkantigt tittande så kör vi Bonusfrågan med:
Vilken är din bästa bok film?
Jag har ganska tråkiga svar denna vecka. Jag följer nämligen inte så många tv-serier och bland de jag faktiskt följer tror jag inte särskilt många är baserade på böcker faktiskt. Men jag måste förstås nämna den tv-serie om Rebecka Martinson som gick på tv under våren, den är ju baserad på Åsa Larssons böcker.
Oftast är ju böcker bättre än filmerna, men när det gäller exempelvis Hungerspelen, Twilight, Harry Potter och Män som hatar kvinnor tycker jag faktiskt att de lyckats göra riktigt bra filmer, även om det förstås alltid finns detaljer som inte kommer med i filmerna eller som görs annorlunda i filmerna.

Björnstad

- carola 2 Comments

BjörnstadDet tog ett bra tag innan jag föll till föga för att läsa, eller rättare sagt lyssna på, Björnstad. Jag var rädd att det skulle vara lite för mycket hockey och dessutom blev jag lite avskräckt eftersom boken är rätt tjock och jag inte har haft särskilt mycket tid och ork för läsning nu med heltidsjobb, halvtidsstudier och fyra barn 🙂 Men förra veckan skulle jag tillbringa ett antal mil i bilen när jag skulle åka ner till Borås som ligger 75 mil bort, enkel väg. Då bestämde jag mig för att lyssna på Björnstad och det ångrar jag inte, det var ett väldigt bra resesällskap.

Som ni kanske vet vid det här laget handlar Björnstad om en hockeystad, en stad där hockey är allt och där hockeyen i flera generationer har präglat såväl staden som invånarna. Och ja, det är mycket hockey, men jag vet att boken fått en del kritik för att det är mycket hockeytermer och så, men det gick mig förbi, det var inget som irriterade mig, trots att jag varken har något intresse för eller någon kunskap kring hockey. Kanske beror det på att jag lyssnade på boken och därmed lättare kunde ”stänga av” och tänka på något annat när det blev lite ”tråkigare” partier. Boken fick dock en helt annan vändning någonstans efter kanske en tredjedel, där det istället kom att handla om ett brott, en våldtäkt, och om hur detta kom att prägla invånarna i Björnstad. Invånarna i hockeystaden Björnstad för att vara specifik. Jag som är intresserad av juridik och fascineras av hur juridiken påverkar människorna tyckte väldigt mycket om dessa delar av boken och jag fick emellanåt paralleller till Störst av allt  av Malin Persson Giolito (som jag också tyckte mycket om). Förutom sporten och brottet är det massor av andra teman som tas upp i boken. Ett av de mest centrala är vänskap, men också framgång och fall, identitet, grupptryck, människors utsatthet och sårbarhet, machokulturen inom idrotten, småstadsmentalitet och förstås massor om relationer.

Jag vet att Björnstad är en fiktiv stad, men jag kan inte låta bli att tänka på Örnsköldsvik med sitt Modo och dessutom med våldtäkten i åtanke, dra paralleller till det som hände i Bjästa, där en tjej som anmälde en jämnårig kille för våldtäkt fick samhällets misstroende på sig och det blev hon som offer som blev utsatt av samhället, medan de flesta tog parti för gärningsmannen istället. Bjästa ligger bara några mil utanför Örnsköldsvik, och för mig som är uppväxt i och har spenderat mycket tid i de trakterna så är det lätt att känna att Björnstad har tydliga kopplingar till de platserna, även om det också finns vissa detaljer som talar emot att det skulle vara just Övik som stått som förlaga till det fiktiva Björnstad. Hur som helst så är Björnstad en bra skildring av norrländska småstäder.

Boken är skriven av Fredrik Backman, en författare som blivit väldigt hyllad för sina succéböcker, men som jag faktiskt inte har läst något av tidigare. Jag hade höga förväntningar på Björnstad och jag tycker att de infriades, så nu kommer jag definitivt att läsa mer av författaren. Fortsättningen på Björnstad har precis här i dagarna kommit ut, så den vill jag självklart läsa, men jag är också nyfiken på Backmans övriga författarskap.