Helgfrågan – vecka 35

- carola 15 Comments

I den här veckans helgfråga undrar Mia:

Hur går det med läsningen/bloggandet?

Och bonusfrågan är:

Vad ska du göra i helgen?

Ja, mitt svar är enkelt denna vecka – jag hinner inte alls med vare sig läsandet eller bloggandet så som jag hade önskat. Jag jobbar mycket just nu och dessutom har jag precis börjat på ett nytt jobb med allt vad det innebär, så dagarna är hektiska. När jag väl är hemma vill jag passa på att umgås så mycket som möjligt med mina barn. Jag har fyra stycken som är mellan 1 och 10 år. Hemmasysslorna, gården och djuren tar förstås sin tid med. För att inte tala om skolan, jag pluggar ju till bibliotekarie på universitetet dessutom! Så när väl barnen har somnat om kvällarna orkar jag sällan läsa så mycket som jag skulle vilja. Helgerna har också varit fullspäckade senaste tiden, det är mycket som ska förberedas inför vintern ute på gården och dessutom har vi haft ett par barnkalas med allt vad det innebär när det gäller förberedelser… Så tyvärr är det ju mina intressen som får stryka på foten, alltså läsningen och bloggandet, vilket känns tråkigt eftersom det både är ett sätt för mig att stressa ner/koppla av och ett sätt att ladda batterierna på. Men snart blir det väl lugnare tror jag, när jag väl kommit in i rutinen med jobb och så. Jag har varit sjukskriven/föräldraledig/jobbat hemifrån tidigare, så det är ju en viss omställning att numera jobba utanför hemmet.

I helgen ska jag baka det sista inför nyblivna sexåringens barnkalas på söndag, fixa tårtor, fylla kalaspåsar, städa, dekorera samt ägna en del tid åt ett skolarbete. Dessutom finns det alltid tvätt att tvätta och vika och sånt där annat som hör till ett liv som småbarnsförälder.

100 hemskaste

- carola 1 Comment

100 hemskasteVi som har levt och verkat i bokbloggsvärlden i ett antal år känner säkert igen namnet Helena Dahlgren, eller kanske åtminstone hennes blogg Dark Places. Ni som har läst bloggen har knappast kunnat undgå att hon är en äkta skräckentusiast. Förra året debuterade hon i bokform med 100 hemskaste där hon samlat etthundra av sina allra bästa skräcktips. De spänner från 1818 till 2016. Från Frankenstein till Färjan. Från gotikmys till splatter. Tipsen har alltså en ganska ordentlig bredd, men med en sak gemensam – att de är noggrant och omsorgsfullt utvalda av en person som brinner för skräck i film och litteratur.

Tipsen är rangordnade, från 100 och ner till plats nummer 1. Vilken som innehar den åtråvärda förstaplatsen avslöjar jag förstås inte, det får ni läsa boken för att ta reda på. Men jag kan istället berätta att alla de hundra skräcktipsen är personligt skrivna och jag, som egentligen inte alls är någon skräcknörd, blir både inspirerad till att läsa/se/lyssna på en hel del av verken som presenteras och dessutom så känner jag mig mer påläst nu. Jag har mer koll på en genre som jag annars bara har nosat på, vilket förstås är guld värt för en bibliotekarie. Jag tror att det här kan vara en bok som passar en väldigt bred målgrupp, både för sådana som är som mig som har mycket kvar att upptäcka i genren, men också för sådana som är mer åt skräckentusiasthållet. Även de kan nog hitta ett och annat guldkorn man missat tidigare, men den stora behållningen är ju förstås att få läsa de personliga reflektionerna kring varje post på Helena Dahlgrens topplista. Bokens upplägg gör att den är väldigt lättläst, och det är inte heller någon bok man behöver läsa rakt igenom, utan man kan läsa något tips då och då eller bläddra för att hitta något speciellt.

100 hemskaste är utgiven av Modernista och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Plikt eller passion – finn din grej

- carola

Plikt eller passion : finn din grej - en metod för dig som vill komma vidare i livetDen här månaden har bara swischat iväg, jag har inte alls hunnit recensera så många böcker på månadens tema Inspiration och passion som jag hade tänkt mig. Nytt jobb och den omställning det är att börja jobba heltid efter föräldraledighet har tagit mer tid och energi än jag trodde. Men det är kul, jag trivs jättebra på jobbet, att äntligen få jobba med böcker som ju är min stora passion, så det känns bra hur som helst.

Ja, böcker är min passion, eller egentligen är det lite bredare än så; böcker/läsning/skrivande. Men alla har ingen sådan passion. För mig tog det länge innan jag insåg vad som var min grej i livet, jag håller ju på att plugga till bibliotekarie nu, jag började vid 35 års ålder tror jag det var. En fyraårig utbildning på distans, trots att jag har fyra barn och heltidsjobb. Men det är det värt, just eftersom det är min passion. Men det dröjde som sagt ända fram tills nu innan jag upptäckte det. Jag har helt andra yrkesbanor och en helt annan universitetsutbildning bakom mig faktiskt. Men hur gör man då för att hitta sin passion, att hitta sin grej?

Boken Plikt eller passion – finn din grej – en bok för dig som vill komma vidare i livet av Anna Iwarsson och Hans-Olov Öberg är tänkt att hjälpa till med just den biten. Det är ingen riktig självhjälpsbok. Istället är den tänkt att vara en tankebok, inspirationsbok eller metodbok för den som vill göra någonting mer, men som inte riktigt kan komma på vad det är, eller hur man ska göra. Man får hjälp att utforska sig själv, sina pliktbeteenden och sin förmåga att kunna känna passion, man får lära sig ta kontrollen över sitt liv och kanske viktigast av allt, lära sig att medvetet styra mot sina mål.

Det är ingen tjock bok, den rymmer bara kring 110 sidor. Men den är innehållsrik. Den har 12 kapitel, som handlar om allt från att uppskatta sitt nuläge, få fakta om hjärnans funktion, identifiera pliktbeteenden, verktyg för att ta reda på vem man egentligen är, hur man övar på att känna passion och flow, hur man väljer – eller är – en bra förebild, vilka krav som ställs på ens drömtillvaro och hur man undviker balans i livet för att istället öppna upp för kreativitet. Varje kapitel avslutas med ett tankeexperiment.

Jag funderade först över bokens titel, plikt eller passion, varför blanda in plikt undrade jag. Men det är för att man ska fundera över vilka saker man gör i sitt liv av plikt och vilka saker man gör av passion. Boken är tunn och lättläst, vilket förstås är en styrka för den som har ont om tid eller bara vill ha en lättillgänglig väg till att börja fundera över sitt liv och vad man vill få ut av livet. Men det kan också kännas lite begränsande, ibland hade jag velat gå lite mer på djupet på vissa områden. Men det är en inspirerande, peppande bok, som är bra för att öppna upp tankar mot ett annorlunda liv.

Djupgraven

- carola 1 Comment

Djupgraven är första delen i Camilla och Viveca Stens rysarserie för slukaråldern. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter sjömansskrock och bäddar för sträckläsning. I huvudpersonen Tuva får vi också en träffande skildring av hur det är att växa upp och känna sig annorlunda i ett litet samhälle. Även om tolvåriga Tuva inte har mycket gemensamt med sina klasskompisar och mest håller sig för sig själv har hon alltid känt sig hemma i skärgården och på Harö, där hon bor. Hon kan alla kobbar, skär och och grund utan och innantill. Men den här hösten har något förändrats. Människor försvinner spårlöst i havet, mörka skuggor böljar under vattenytan och övernaturliga väsen visar sig bland träden …

djupgravenDjupgraven är alltså skriven av Viveca och Camilla Sten, mor och dotter. Viveca är känd för alla sina härliga deckare som utspelar sig i Sandhamns-miljö och Camilla har nyligen debuterat med en vuxenbok. Nu skriver de tillsammans och för barn. Självklart kunde jag inte låta bli att läsa. Djupgraven handlar om Tuva, en tjej som länge varit utstött nästintill mobbad, och som mest hållit sig för sig själv. Man får inte veta så himla mycket om hur hon varit innan berättelsen drar igång, vad hon har gjort på fritiden, alla dessa ensamma timmar utan vänner på den ensliga skärgårdsön. Men nu dras vi i alla fall in i ett rejält skärgårdsäventyr som både innehåller äventyr och skräck. Det är något som händer med havet. Det är flera människor som spårlöst har försvunnit. Först vuxna, men så försvinner en av Tuvas klasskompisar. Den nyinflyttade Rasmus var den sista som såg Axel vid liv och Tuva kom dit precis när försvinnandet hade skett, därför blir deras vittnesmål högintressanta för polisen. Dock verkar ingen tro på det som Tuva och Rasmus har sett, nämligen något som såg ut som älvor bland träden. De börjar därför själva att försöka ta reda på vad som hänt Axel, men det visar sig att det är farligare än de kunnat tro.

Det här är en bok som bara blir bättre och bättre ju mer man läser. Huvudpersonen Tuva känns rätt konturlös till en början och man blir nästan lite arg på henne, vill att hon ska ta kaxa till sig lite istället för att dra sig undan. Men snart inser man att hon har sina skäl. Dessutom visar det sig att hon är betydligt modigare och tuffare än vad man kunde tro i början. Jag gillar verkligen hennes utveckling genom berättelsens gång. Boken har många ingredienser, från realism och verklighet med mobbing och vänskap som huvudsakliga teman utvecklas det till att handla om övernaturliga väsen, skräck, fantasy och folktro i en härlig mix. Tempot är högt och boken lättläst med ett språk som bara flyter på. Det märks att författarna har skrivandet i blodet. Det här är första delen i en trilogi och jag ser verkligen fram emot de kommande delarna.

Helgfrågan – Vecka 34

- carola 12 Comments

I veckans Helgfråga handlar det om tv-serier som är baserade på böcker. Mia skriver såhär:

Vilken är din bästa bok tv-serie?

När vi nu ändå är inne på fyrkantigt tittande så kör vi Bonusfrågan med:
Vilken är din bästa bok film?
Jag har ganska tråkiga svar denna vecka. Jag följer nämligen inte så många tv-serier och bland de jag faktiskt följer tror jag inte särskilt många är baserade på böcker faktiskt. Men jag måste förstås nämna den tv-serie om Rebecka Martinson som gick på tv under våren, den är ju baserad på Åsa Larssons böcker.
Oftast är ju böcker bättre än filmerna, men när det gäller exempelvis Hungerspelen, Twilight, Harry Potter och Män som hatar kvinnor tycker jag faktiskt att de lyckats göra riktigt bra filmer, även om det förstås alltid finns detaljer som inte kommer med i filmerna eller som görs annorlunda i filmerna.

Björnstad

- carola 2 Comments

BjörnstadDet tog ett bra tag innan jag föll till föga för att läsa, eller rättare sagt lyssna på, Björnstad. Jag var rädd att det skulle vara lite för mycket hockey och dessutom blev jag lite avskräckt eftersom boken är rätt tjock och jag inte har haft särskilt mycket tid och ork för läsning nu med heltidsjobb, halvtidsstudier och fyra barn 🙂 Men förra veckan skulle jag tillbringa ett antal mil i bilen när jag skulle åka ner till Borås som ligger 75 mil bort, enkel väg. Då bestämde jag mig för att lyssna på Björnstad och det ångrar jag inte, det var ett väldigt bra resesällskap.

Som ni kanske vet vid det här laget handlar Björnstad om en hockeystad, en stad där hockey är allt och där hockeyen i flera generationer har präglat såväl staden som invånarna. Och ja, det är mycket hockey, men jag vet att boken fått en del kritik för att det är mycket hockeytermer och så, men det gick mig förbi, det var inget som irriterade mig, trots att jag varken har något intresse för eller någon kunskap kring hockey. Kanske beror det på att jag lyssnade på boken och därmed lättare kunde ”stänga av” och tänka på något annat när det blev lite ”tråkigare” partier. Boken fick dock en helt annan vändning någonstans efter kanske en tredjedel, där det istället kom att handla om ett brott, en våldtäkt, och om hur detta kom att prägla invånarna i Björnstad. Invånarna i hockeystaden Björnstad för att vara specifik. Jag som är intresserad av juridik och fascineras av hur juridiken påverkar människorna tyckte väldigt mycket om dessa delar av boken och jag fick emellanåt paralleller till Störst av allt  av Malin Persson Giolito (som jag också tyckte mycket om). Förutom sporten och brottet är det massor av andra teman som tas upp i boken. Ett av de mest centrala är vänskap, men också framgång och fall, identitet, grupptryck, människors utsatthet och sårbarhet, machokulturen inom idrotten, småstadsmentalitet och förstås massor om relationer.

Jag vet att Björnstad är en fiktiv stad, men jag kan inte låta bli att tänka på Örnsköldsvik med sitt Modo och dessutom med våldtäkten i åtanke, dra paralleller till det som hände i Bjästa, där en tjej som anmälde en jämnårig kille för våldtäkt fick samhällets misstroende på sig och det blev hon som offer som blev utsatt av samhället, medan de flesta tog parti för gärningsmannen istället. Bjästa ligger bara några mil utanför Örnsköldsvik, och för mig som är uppväxt i och har spenderat mycket tid i de trakterna så är det lätt att känna att Björnstad har tydliga kopplingar till de platserna, även om det också finns vissa detaljer som talar emot att det skulle vara just Övik som stått som förlaga till det fiktiva Björnstad. Hur som helst så är Björnstad en bra skildring av norrländska småstäder.

Boken är skriven av Fredrik Backman, en författare som blivit väldigt hyllad för sina succéböcker, men som jag faktiskt inte har läst något av tidigare. Jag hade höga förväntningar på Björnstad och jag tycker att de infriades, så nu kommer jag definitivt att läsa mer av författaren. Fortsättningen på Björnstad har precis här i dagarna kommit ut, så den vill jag självklart läsa, men jag är också nyfiken på Backmans övriga författarskap.

Den tusende följaren

- carola

Den tusende följarenStella är 17 år och har allt. Vänner, skolans snyggaste pojkvän och massor av följare på sociala media. Kontraktet med det stora managementbolaget är inom räckhåll och förutom mammas tröttsamma tjat om betygen är Stellas liv helt perfekt. Tills Nova Star dyker upp.

Vem är den mystiska tjejen som låtsas vara Stella på nätet, snor hennes fans och raggar killar i hennes namn? Polisen står handfallen och när Stella försöker försvara sig hamnar hon mitt i en hatstorm på nätet. Medan tillvaron rasar blir Stella tvungen att ge sig in i internets mörkaste hörn för att själv hitta svaret på gåtan. Under jakten lär sig Stella en smärtsam sanning, bland tusen trogna följare kan det finnas en du önskar att du aldrig hade mött.

Den tusende följaren handlar om ett aktuellt tema, nämligen livet på nätet med allt vad det innebär i form av vloggare, likes och följare. Boken beskriver dels hur det är att vara bloggare/vloggare och om hur hårt arbete det egentligen är och hur stor andel av livet som faktiskt går åt till att planera, strukturera och genomföra sina inlägg och man får faktiskt en större förståelse och insikt i vad det handlar om. Men boken handlar också om avigsidan med nätet, att det finns en hel del risker med att visa upp sitt liv på nätet till allmän beskådan och att dessa risker faktiskt kan vara så stora att det börjar handla om brott och hot. Huvudpersonen Stella blir utsatt för näthat och när polisen inte kan hjälpa henne börjar hon själv ta reda på vem hennes förföljare är. Och Stella är en smart tjej, tillsammans med sina kompisar lyckas hon faktiskt ta reda på vem den som kallar sig för Nova Star egentligen är och hon söker upp tjejen för att konfrontera henne.

Spänningen är kanske inte så hög i boken och det haltar lite i slutet, det känns inte alltid så realistiskt att man skulle göra såhär i verkliga livet om man blir utsatt. Men jag tycker ändå att boken har ett värde med tanke på att barnen och ungdomarna idag behöver lära sig om nätvett och om riskerna med nätet, och att göra det i skönlitterär form kan vara ett bra knep. Nu är det ett tag sedan jag läste boken och jag har glömt mycket, så det verkar inte vara en bok som stannar kvar. Men som sagt, ett viktigt och högaktuellt tema.

Boken är skriven av Jenny Milwski och utgiven av Natur & Kultur. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tematrio – Mörker

- carola 4 Comments

Lyrans tematrio är äntligen tillbaka och denna gång handlar det om mörker. Såhär skriver hon:

Kanske känns det lite onödigt dystert att börja terminens tematrio med ett tema som mörker. Men det var det temat som kom för mig. Och det kan ju tolkas som mysigt mörker om man vill. Berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form.

  1. Jag är kanske lite tjatig som nämner som nämner Tio över ett lite här och var, men jag gillar den väldigt mycket och den innehåller många intressanta teman. Jag tycker att mörker är en stor del av berättelsen, åtminstone i den första delen eftersom huvudpersonen ser flytten av Kiruna som något väldigt negativt och dessutom ska hennes bästa kompis flytta till Luleå, så det finns flera jobbiga förändringar som hon står inför. Hon lider dessutom av en hel del oro och ångest, vilket också kan anses vara en slags mörker.
  2. Lilla Döden hälsar på handlar också om ett slags mörker, nämligen döden och boken är också rätt mörk till en början. Men det är också en trösterik berättelse, åtminstone i den andra halvan. Dessutom är den jättefin, välbehövlig och behandlar ett viktigt ämne.
  3. Till sist nämner jag Gryningsstjärna och Middagsmörker som är de två första delarna i Idijärvi-trilogin. Här är det blandning mellan realism, fantasty och samekultur och det är väldigt mycket mörker i böckerna, men de är också väldigt, väldigt bra!

     

Veckans topplista

- carola 11 Comments

Veckans topplista

Jag har missat Veckans topplista två veckor i rad nu på grund av semester och tentaskrivande, men nu när vardagen är igång igen så är jag tillbaka. Denna gång handlar det om sommarens bästa böcker och det är ju ett bra tema nu när skolstarten varit och hösten gläntar på dörren.

Förlorat ansikte av Anna Karolina måste finnas med för att visa på vad jag tycker att en riktigt bra sommarbok ska innehålla: spänning, klurigheter, relationer och bra karaktärer. En riktig sträckläsarbok, om än kanske ingen revolutionerande läsupplevelse som stannar kvar för alltid.

Mitt år av längtan av Dasha Tolstikova gav mig däremot en riktigt stark läsupplevelse. Jag var inte beredd på hur bra boken faktiskt skulle vara. Den golvade mig!

Om jag får stanna av Katja Gordon är en mellanåldersbok som handlar om ett brännande aktuellt ämne.

Väntarna av Cannie Möller berör samma ämne som ovanstående bok, men är en ungdomsbok, dock minst lika läsvärd.

Tio över ett av Ann-Helen Laestadius har blivit väldigt hyllad – med all rätta, den var väldigt bra!

            

 

 

 

Som ett myggbett flera gånger om dagen

- carola

Som ett myggbett flera gånger om dagen är en fin bilderbok som handlar om Majken och Freja. De är bästa kompisar, och går på samma förskola, men de är också grannar. Varje dag efter förskolan brukar de krypa in under den stora granen som står på gränsen, mittemellan deras trädgårdar. Där äter de bullar, spanar på Majkens storebror och så viskar de hemligheter till varandra. Men en dag på förskolan är Majken inte som vanligt. Hon är trött och orkar inte leka. Inte ens viska hemligheter. Och så dricker hon mycket vatten. Fröken ringer efter Majkens pappa som kommer och hämtar henne. Freja blir väldigt orolig och senare den kvällen berättar Frejas mamma för henne att Majken ligger på sjukhus.

Inte förrän två veckor senare kommer Majken tillbaka till förskolan med sin mamma Sara. Mamma Sara är med på deras samling och där berättar hon att anledningen till att Majken legat på sjukhus är för att hon fått en sjukdom, diabetes, typ 1. Sara berättar för förskolebarnen vad diabetes är för sjukdom och hur den påverkar Majken. Hon visar sprutorna som Majken måste få varje dag och hon visar hur en blodsockermätare fungerar. Barnen har många frågor till Sara och Majken, men det viktigaste för Freja är bara om hon kan leka som vanligt med Majken och krama sin bästa vän igen. Och det får hon ju såklart.

Jag tror inte att det finns särskilt många böcker för yngre barn som handlar om att få diabetes så jag tror att den här boken är väldigt välkommen. Jag gillar framförallt också berättarperspektivet i boken. Just att berättelsen handlar om hur det var för Freja när Majken fick diabetes, istället för om boken varit skriven ur Majkens perspektiv gör att man får en annan vinkel och det är verkligen bokens styrka.

En annan av bokens styrkor är förstås att den är väldigt lärorik och pedagogisk. Den balanserar lite mellan att vara skönlitteratur och faktabok någonstans i mitten av boken, men faktadelen hinner inte ta över så det blir för mycket fakta, utan det hålls på en lagom nivå. Istället läggs fokus på Freja och på hennes känslor på ett mycket snyggt sätt. Längst bak finns också ett lite mer fördjupande faktaavsnitt för den som vill veta lite mer. Texten är lättläst och det finns även massor av charmiga, humoristiska, varma och färgglada illustrationer.

Som ett myggbett flera gånger om dagen är skriven av Eva Ludvigsen, illustrerad av Alina Ögger och utgiven av Idus bokförlag. Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.