Maja vaknar varje natt. I gruvan under jord sprängs det varje natt och hon är livrädd för att stan ska rasa och för att hennes familj ska dö. Hon är så rädd att hon ställer klockan varje natt för att vara förberedd och kunna rädda dem om katastrofen händer. Kiruna ska flytta, men Maja vill inte lämna sitt hem. Hon vill att allt ska vara som vanligt. Hon vill att bästa kompisen Julia ska bo på andra sidan gatan som hon alltid gjort. Och hon drömmer om att hockeykillen Albin som hon är kär i ska upptäcka henne. Precis som vilken tonårstjej som helst.
Men nu bor ju Maja i Kiruna, en stad där alla tvingas till förändringar. Gruvan och sprängningarna kryper obarmhärtigt närmare och flytten av staden närmar sig. Det sker andra förändringar också. Julias mamma träffar en ny man och de flyttar bort från Kiruna, ända ner till Luleå. Och Albin upptäcker faktiskt Maja till slut, men kanske inte på det sätt hon tror.
Tio över ett är en speciell bok. Det är till synes en helt vanlig ungdomsbok med det vanliga som tonåringar funderar på – kärlek, vänskap, föräldrar, skola, fritidsintressen och så vidare. Men samtidigt är boken ett viktigt inlägg i samhällsdebatten. I Kiruna händer något alldeles ovanligt – en hel stad ska flytta. Och det märkliga är att det är så tyst om det som sker. Vi andra som bor i andra delar av Sverige hör knappt något om det som händer. (Eller så är jag bara väldigt off från dessa nyhetssändningar). Boken har också ett annat viktigt tema, nämligen unga som mår dåligt. Nu handlar Majas rädsla om en väldigt specifik sak som var och en kanske inte kan relatera till, men ändå, det där att ständigt gå runt med en oro som tar över mer och mer av ens vardag, det tror jag (tyvärr) att många kan känna igen sig i och därför behövs sådana här böcker.
Jag tillhörde de som verkligen gillade Ann-Helen Laestadius tidigare böcker om Agnes i Soppero och det gör jag med Tio över ett också. Temat, karaktärerna, språket, miljöerna, ja allt. Boken vann Augustpriset för bästa svenska barn- och ungdomsbok 2016 och det är den väl förunnad. Den passade dessutom perfekt i juni månads tema här på bloggen (landsbygd, glesbygd, hembygd).
Tio över ett är utgiven av Rabén & Sjögren och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Fixaren är den tredje delen i deckarserien Mord i Hudiksvall. Att jag läste denna bok just i juni passade perfekt eftersom jag bor bara några mil från Hudiksvall och denna månads tema är ju just landsbygd, glesbygd, hembygd.
Tänk dig att du tvingas fly från ditt land. Tänk dig att du hamnar helt ensam i ett helt nytt, främmande land. Tänk dig att du bor på en flyktingförläggning i väntan på det avgörande beskedet om du får stanna eller inte. Tänk dig att flyktingförläggningen, din enda trygghet i det nya landet, brinner.
Den här veckan kommer smakbiten från en helt ny ungdomsbok, Väntar tills natten kommer, av Christoffer Holst. En bok som kan sägas vara en blandning mellan relations- och skräckroman för ungdomar. Väldigt bra skriven! Språket, karaktärerna, relationerna. Dock lite väl snabbt slut, hade gärna sett att boken varit lite längre så slutet inte kom så abrupt. Men absolut läsvärd! Min recension av boken hittar ni 
Sveriges sista spetälskesjukhus fanns i Järvsö, som ligger bara kanske 7 mil från där jag bor, mitt i vackra Hälsingland. Självklart ville jag därför läsa Spetälskesjukhuset av Camilla Lagerqvist eftersom boken utspelar sig just där i Järvsö. Boken passar dessutom perfekt in i månadens bloggtema som är glesbygd, landsbygd, hembygd.
Den första boken heter Zogg den lilla draken och den handlar om när Zogg började i drakskolan för att lära sig allt som en fullvuxen drake måste kunna, typ spruta eld, flyga och skrämma folk. Men det visar sig inte vara så enkelt som Zogg först trodde. Exempelvis råkar han sätta eld på sin egen vinge när han ska lära sig spruta eld och kraschar mot ett träd när han ska lära sig flyga. Egentligen handlar boken förstås om att våga pröva nya saker även om man tror att det är alldeles för svårt. Något som ju också människobarn måste göra många gånger under sin uppväxt. Det är därför en bok att känna igen sig i också, trots drakarna som är ganska tokroliga. Och som tur är så behöver ju inte alla vara lika, tvärtom, allas bra egenskaper och kunskaper är användbara på olika sätt och i olika situationer.
Den andra boken heter Zogg och de flygande doktorerna. Här har Zogg fått jobb. Han flyger världen runt med de flygande doktorerna Riddare Banér och Prinsessan Sofi på ryggen. Sofi delar ut medicin och Banér opererar. Tillsammans hjälper de såväl sjöjungfrur och enhörningar som lejon. Tyvärr tycker inte Sofis farbror Kungen att det passar sig för en prinsessa att vara flygande doktor, så han låser in henne i slottet. Men så blir han själv sjuk. Kan Zogg och de flygande doktorerna hjälpa honom? Även här finns lite djupare teman, till exempel att man faktiskt kan bli vad man vill även fast man är en prinsessa.
Pussar och P.S. är en lättläst bok fylld av kärlek, vänskap, pirr och pussar. Det bästa med boken tycker jag är sättet den är skriven på. Det är nämligen en dagboksroman där man får följa två tjejer som båda går i femman, men i varsin parallellklass. Båda skriver dagbok och vi får följa båda i vartannat kapitel. Tjejerna är ganska olika, den ena är söt, populär, blir vald till skolans lucia, har föräldrar som har mycket pengar men aldrig tid med henne, är ensambarn, har eget rum och flera kompisar. Den andra tjejen har en stor familj, närvarande föräldrar, tre småsyskon, delar rum, bor trångt, har ingen bästis sedan bästisen flyttade till Holland, är inte mobbad men inte heller populär och har ett alldagligt utseende med glasögon. Det som de däremot har gemensamt är att de båda är kära i samma kille, den nyinflyttade Elliot. En dag skriver Johanna i sin dagbok att Elliot frågade chans på henne, men samma sak händer också Emma. Så småningom kommer tjejerna på Elliots dubbelspel och tillsammans väljer de att hämnas på honom. Efter det blir de kompisar.
Billie är 12 år och skulle bo med sin mamma om det inte vore för att hon är sjuk. Hon orkar inte längre ta hand om Billie. Därför får Billie komma till en ny familj där hon ska vara fosterbarn ett tag. Den nya familjen bor i Bokarp och om ankomsten till familjen kan man läsa i Billie – avgång 9:42 till nya livet. Och det är verkligen ett nytt liv hon hamnar i. Billie är nyfiken och spontan och hon lär sig snabbt att om man bor i Bokarp så spelar man pingis, man hänger vid bänkarna på rasten om man är tjej och spelar fotboll om man är kille, man myser hemma varje fredagskväll, man går inte till husen på Solkullen, och man pratar inte om Casper. Det dröjer inte länge förrän Billie inser att familjen hon hamnat hos har en hemlighet. Det visar sig att ett av deras barn har dött, men de pratar inte om det. Inte ens fastän fostermamman är präst. Alla mår dåligt över det som hände med Casper, men det pratas inte om det. Men Billies ankomst förändrar saker och ting, för Billie är inte den som har svårt att prata, oavsett vad det handlar om, tvärtom, hon ställer frågor och lirkar fram svaren. Och det blir ju till det bästa till slut.
Fortsättningen på Billies liv i den nya familjen kan man läsa om i Billie – du är bäst. Där blir Billie vald till kamratstödjare i skolan, men det är en roll hon har lite svårt för, för hur ska man kunna finnas till hands för precis alla? Samtidigt får vi också se hur familjen fortsätter ta sig av sin stora hemlighet och försöker läka efter det som hände med Casper.