Så har jag då läst den tredje boken i PAX-serien. Mylingen heter del tre i serien PAX, av Åsa Larsson och Ingela Korsell, och med illustrationer av Henrik Jonsson. Denna bok utspelar sig omkring halloween. Det är halloweendisko i skolan och det vimlar av såväl zombier som monster. Det är feststämning i skolan och en spökvandring anordnas. Men plötsligt visar det sig bli blodigt allvar, för bland alla utklädda barn finns en myling. Mylingen har bestämt sig för att utkräva hämnd och nu har hon utsett sina offer. Alrik, Viggo, Estrid och Magnar gör allt för att stoppa den, men de har inte tiden på sin sida, för när det blir alla helgons natt får mylingen oanade krafter för att fullfölja sitt mål.

Jag tycker att böckerna i PAX-serien bara blir bättre och bättre. Jag skrev att jag tyckte att Grimmen var bättre än Nidstången, och nu måste jag faktiskt säga att Mylingen var ännu bättre. Det är klart bästa boken hittills – men också den läskigaste boken i serien hittills! Boken innehåller samma blandning av magi och realism, lek och allvar, som de tidigare böckerna. Den håller ett högt tempo, har ett bra driv och precis som de tidigare böckerna avslutas den med en rejäl cliffhanger. Berättartekniken är fortfarande suverän och jag gillar hela konceptet med serien. De känns så välskrivna och genomarbetade. Jag förstår verkligen att de är så oerhört populära.

Det känns som att den här boken utspelar sig på kortare tid än de andra två böckerna, och det gör också att man tappar lite av det som annars händer i bakgrunden, den här vardagen som utspelar sig i skolan, hemma hos Anders och Laylah. Men det kanske bara är min inbillning? Jag läste den dock i ett rasande tempo, det här är riktiga sträckläsarböcker! Dialogerna och språket är fullpoängare, det känns precis som att lyssna på två killar i vilken skola som helst idag. Jag gillar fortfarande det här med att boken tar vid exakt där den förra boken slutar och jag gillar kapitelindelningen och de färgade boksidorna. Omslagen gillar jag också skarpt, liksom att varje bok berättar om något av de väsen som vi känner igen från mytologin och historien. Vidare gillar jag att de funkar lika bra för tjejer som för killar. Dessutom gillar jag att trots att böckerna innehåller så mycket spänning, mystik och skräck så innehåller de också en himla massa humor, och rolig humor dessutom.

Mylingen är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Grimmen är del två i PAX-serien av Åsa Larsson och Ingela Korsell, och med illustrationer av Henrik Jonsson. I denna boken är det en best som om nätterna härjar i Mariefred och attackerar stadens invånare. Folk tror att det är en hemlös hund som härjar. Men Alrik, Viggo, Estrid och Magnar förstår att så enkelt är det inte. Men vad är det egentligen? Är det en varulv? En hamnskiftare? Till slut inser Alrik att det är en grimm som de måste fajtas emot och slutstriden närmar sig.

I Grimmen finns också en motorcykelåkande häxmästare som förhöjer spänningen i boken – vågar man verkligen lita på honom? Dessutom är brödernas plågoande Simon och hans gäng tillbaka även i denna bok.  En ny underhållande karaktär introduceras också, nämligen Hej-Henry.

En ny sträckläsarbok för mellanåldern alltså. Jag tyckte ännu bättre om Grimmen än om Nidstången faktiskt. Grimmen är lite tjockare och då fördjupas intrigerna, vilket är ett stort plus. Annars så händer det minst lika mycket i Grimmen som i Nidstången. Grimmen är också fartfylld, actionspäckad och har ett högt tempo. Den är också lika välskriven och jag gillar verkligen berättartekniken. Det märks att böckerna är välarbetade och välplanerade. Ingenting lämnas åt slumpen och det finns inga onödiga passager i böckerna. Jag gillar att böckerna vänder sig till läsovana, men utan att glömma bort de mer vana läsarna. Jag gillar också att böckerna passar lika bra för tjejer som för killar. Dessutom tycker jag om att Grimmen tar vid precis där Nidstången slutar. Det har inte hänt något som vi missat mellan de båda böckerna. Det märker man också på kapitelindelningen – Nidstången avslutades med kapitel 19 och Grimmen börjar med kapitel 20, istället för att börja om på nummer ett. Men även Grimmen avslutas med en lika rejäl cliffhanger som Nidstången, så nu måste jag snart kasta mig över den tredje delen i serien.

Grimmen är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa hos Adlibris och hos Bokus.

Jag hade höga förväntningar innan jag började läsa PAX-serien som varit så ombloggad. Förlaget beskriver serien såhär på sin hemsida:

Lika beroendeframkallande som Harry Potter, lika blodisande som Hungerspelen. ”PAX” har alla ingredienser av en modern nordisk klassiker.

Som ni förstår så låter det alltså mycket lovande. Det är deckarförfattaren Åsa Larsson som nu debuterar när det gäller böcker för mellanåldern, vilket också känns spännande eftersom hon är en av mina favoriter när det gäller vuxendeckare. Hon har skapat böckerna i serien tillsammans med författaren och forskaren Ingela Korsell och tecknaren Henrik Jonsson. Böckerna utspelar sig i Mariefred i modern tid och i huvudrollen står de båda bröderna Alrik och Viggo. Väktarna Magnar och Estrid har också en betydande roll i böckerna. Totalt ska det tydligen komma tio böcker i PAX-serien. Hittills finns fyra utgivna böcker.

Nidstången är första delen i PAX-serien. Bröderna Alrik och Viggo kommer som fosterbarn till en familj i Mariefred. De har en trasslig bakgrund och de får en tung start som nya i skolan och i staden. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt för dem. Men det visar sig inte vara den enda striden de ska utkämpa. Tvärtom. Det finns ett hemligt, magiskt bibliotek i Mariefred, som Estrid och Magnar har vigt sitt liv åt att skydda. Men de blir allt äldre och därmed blir också deras magiska krafter allt svagare. De väntar på de utvalda ersättarna. Och det visar sig vara Alrik och Viggo som är de utvalda som ska hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över biblioteket. Alrik och Viggo har också magiska krafter. Men än så länge är de så unga att de inte lärt sig behärska dem. De har mycket att lära sig…

Jag förstår varför de här böckerna har blivit så populära bland barnen i mellanåldern. Boken har ett starkt driv och ett högt tempo. Det är mycket spänning och äventyr. Dessutom finns det många intressanta ingredienser, så som förbannelser och en nidstång. Boken är skriven med ett modernt, lättläst språk och de vardagsrealistiska delarna skapar lätt igenkänning. Man lär känna karaktärerna väl och de är väldigt sympatiska och lätta att tycka om. Ibland även tycka synd om. Här och var finns serieliknande illustrationer insprängda. Jag personligen tycker inte så mycket om den typen av illustrationer, men de funkar bra här med bokens höga tempo och mycket action. Jag gillar bokens häftiga layout med färgade sidkanter och mycket dramatik på omslagsbilderna. Jag tycker också att det är riktigt bra längd på böckerna. Det här är inga tegelstenar, men inte heller några tunnisar, utan böckerna är precis lagom långa för mellanåldern. Boken avslutas med en rejäl cliffhanger inför nästkommande bok.

Nidstången är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa hos Adlibris och på Bokus.