Dunkla hot

dunkla-hotAdrian håller på att bli galen. Någon smusslar ner anonyma brev i hans skolväska och i jackfickorna. Brev som blir alltmer hotfulla. Det står att om inte Adrians mamma omedelbart slutar skriva ”vämjeliga lögner” i tidningen så kommer något hemskt att hända både henne och Adrian. Men vem är det som skrivit breven, och varför?

Som journalist blev jag förstås nyfiken på den här boken. Hot hör trots allt till många journalisters vardag och det händer förstås att deras familjer blir lidande, så Dunkla hot handlar om ett högaktuellt, intressant och viktigt ämne. Boken vänder sig till 12-15 år och det känns som en lagom målgrupp med tanke på att boken är rätt så läskig och det är ett ämne som kan vara svårt att greppa för yngre.

Dunkla hot är den andra boken om Adrian. Den första boken i serien heter Gåtan Felicia Hill och den har jag inte läst. Kanske är det därför jag inte riktigt kommer in i den här boken. Jag har lite svårt för språket. Jag tycker att mycket känns stelt och tillrättalagt istället för målande och gestaltande. Karaktärerna i boken blir levande först i mitten och slutet av boken. Det är inte självklart varifrån hoten kommer och det är förstås bra, men det utmynnar inte i någon spännande deckarhistoria. Inte heller är det tillräckligt kusligt för att kännas som en skräckroman. Det är en väldigt realistisk bok och frågan är om det verkligen räcker i det här fallet. Tyvärr känns det som att boken spretar för mycket. Jag har också svårt för bokens omslag, det känns för omodernt, inte minst med tanke på ett så aktuellt ämne.

Boken är skriven av Elsie Petrén och utgiven av B Wahlströms förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Lilla grönsakslandet

lilla-gronsakslandet-odla-skorda-ataLilla grönsakslandet – odla, skörda, äta är en bok om odling för barn. Boken är fylld med tips om hur man kan komma igång och börja så egna grönsaker och även tips på vad man kan använda grönsakerna till sedan. Boken har massor av steg-för-steg-anvisningar så att det ska bli väldigt lätt att komma igång, även om man är nybörjare. Det finns tips såväl för odling i trädgårdsland som i pallkrage och krukor på balkongen.

Boken vänder sig till barn mellan 9-12 år. Man kan läsa boken tillsammans med barnen och göra odlingen som ett familjeprojekt. Men boken fungerar också bra för barnen att läsa själv. Det finns massor av bilder och illustrationer och boken är väldigt pedagogiskt upplagd. Jag gillar verkligen pedagogiken och de tydliga steg-för-steg-anvisningarna. Boken fungerar ypperligt att läsa även för ett barn som har föräldrar som helt saknar odlingsintresse. Man behöver inga förkunskaper alls. Det är dock en del krångliga facktermer och det är också en hel del text, så de allra yngsta barnen i målgruppen kanske får svårare att läsa ifall de inte är läsvana. Boken innehåller odlingstips för de vanligaste bären och grönsakerna. En jättefin bok med väldigt mycket inspiration.

Författarna Bella Linde och Vanja Sandgren har lång erfarenhet av odling. Bella Linde har tidigare gett ut den populära boken Rätt ur jorden – handbok i självhushållning. Vanja Sandgren jobbar som projektledare, redaktör och kommunikatör på Statens Lantbruksuniversitet, SLU. Tillsammans arbetar de också med Odlarklubben, som är ett projekt som de hoppas ska resultera i att landets skolor lägger sig till med skolträdgårdar igen.

Lilla grönsakslandet är utgiven av Alfabeta förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

En smakebit på søndag

Varje söndag anordnar den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten en utmaning som hon kallar för En smakebit på søndag. Det går ut på att man ska dela med sig av en smakbit från boken man läser just då. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag en bok som heter Våga följa en dröm av Lena Wallin.

Linn drog på munnen, men blev sedan allvarlig. ”Det är ingen som berättar hur man ska känna eller vara när man har förlorat sina föräldrar”, började hon och fäste blicken mot fönstret medan hon pratade. ”Först förstår man ingenting, sen blir man jätteledsen, sen blir man lite mindre ledsen och till slut gör det inte ont varje dag. Förstår du hur jag menar?” frågade hon och vände sig om och mötte hans blick.

Boken handlar om Linn som går sista terminen på gymnasiet och ägnar all sin tid åt skolan och hästarna. Målet är att komma in på läkarlinjen till hösten. Men när basketkillen Vincent kommer in i hennes liv blir allt genast komplicerat. När sedan Fredrik, som tränar klubbens tävlingsryttare, kommer med ett spännande erbjudande blir hon ännu mer förvirrad…

Jag gillar boken, Linn är en väldigt sympatisk karaktär och det är mysigt att läsa om den spirande kärlekshistorien med Vincent. Som gammal hästtjej tycker jag förstås också om hästtemat i boken, även om fokus kanske främst ligger på en ung tjejs utveckling till vuxen och på relationerna mellan karaktärerna. Men hur som helst så finns det förvånansvärt få hästböcker för ungdomar och vuxna, så det är ett välkommet inslag med hästtemat.

När jag har läst ut och skrivit om boken kommer jag också att lotta ut ett exemplar av boken – jag fick nämligen två ex av författaren och förlaget – så höll ögonen öppen efter den kommande tävlingen!

 

Nusse-kudden

nussekuddenNusse-kudden är en klassiker som nu kommit i nyutgåva. Det var redan 1984 som Nusse-kudden av Håkan Jaensson och Arne Norlin, med illustrationer av Gunna Grähs, kom ut för första gången. Den blev en försäljningssuccé på många språk och fick även kultstatus. Den räknas som sinnebilden för den nya svenska bilderboken.

Nusse-kudden handlar om Kalle och hans Nusse-kudde. Kudden som han bara inte kan vara utan. Som liten fick Kalle sin Nusse-kudde som han älskade och som fick följa med honom överallt. Han sov med den och tog med den till dagis. Men en dag hände det förskräckliga – Nusse-kudden glömdes på dagis. Han var helt otröstlig och till slut tvingades hans pappa försöka ta sig in på dagis för att hämta kudden, varpå polisen kom. Kalle fortsatte ta med sin kudde. Han tog med den till skolan i sin ryggsäck, han grät sig till sömns i kudden när han hade kärleksbekymmer, den fick följa med till lumpen utifall det skulle bli kuddkrig och till Kalles jobb som kock. Till slut gifte han sig och en vacker dag sa hans fru att han skulle välja mellan henne och kudden. Han försökte glömma sin Nusse-kudde, men det var omöjligt. Han var arg hela tiden och så småningom tappade han både jobb och fru. Då stod han inte ut längre, han måste bara ha sin Nusse-kudde tillbaka. Men vart fanns den nu? Han började leta och letandet ledde till slut till Hemliga Nusse-klubben!

Nusse-kudden är en annorlunda bilderbok, där väldigt mycket händer på relativt få sidor. Boken visar också med kärleksfullt allvar hur betydelsefull en kudde, ett gosedjur eller en snuttefilt kan vara för en människa. Boken är humoristisk, inte minst för oss vuxna, men hela tiden med insiktsfullt och tänkvärt allvar bakom. När boken kom ut 1984 hyllades den som nyskapande och den bröt många tabun om vad som kunde berättas i en bilderbok på den tiden. Idag är vi betydligt mer generösa och få tabun existerar i bilderboksvärlden, men det är ändå lätt att föreställa sig hur boken togs emot på den tiden. Nusse-kudden följdes av tre böcker till om Kalle och hans kudde, där den sista boken heter Nusse-kuddens sista strid och utspelar sig på äldreboende där den gamle Kalle återigen tvingas försvara sin älskade Nusse-kudde.

Boken har som sagt en hel del år på nacken nu och det märks förstås i texten. Få av dagens barn vet väl vad lumpen är till exempel. Men det spelar ingen större roll, för bokens tema är tidlöst och ständigt aktuellt.

Nusse-kudden utges av Alfabeta och den finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Mellan dig och dig

mellan-dig-och-digMellan dig och dig av Katarina Kieri handlar om Tora, 17 år, som har knallblå skor, en mamma som stuckit med en gris, en vän som heter Ivar och en pappa som borde skaffa sig ett lexikon. Men den handlar också om obesvarad kärlek, om att växa och bli vuxen, om relationer mellan barn och föräldrar, om vänskap, om skola, om besvarad kärlek, om sorg, om lycka, och om mycket mycket mer.

Mellan dig och dig är en ungdomsbok, men som även vuxna borde läsa. Den är riktigt bra. Katarina Kieri är också en suverän författare, som kan sätta ord på känslor man själv inte förmår formulera och som kan skildra livet som ung vuxen så trovärdigt och realistiskt att man tror att Tora är en levande människa. Man kan inte låta bli att beröras och man får också en del att tänka på både under man läser boken och efteråt. Persongalleriet är skickligt skapat och inte minst känner jag med Tora som är en rätt så vilsen ung vuxen som överanalyserar det mesta. Bibliotekarien Sven är däremot en karaktär jag stör mig på. Jag gillar att det mesta i boken egentligen utspelar sig inuti Tora. Berättelsen är stillsam, det händer inte så mycket mer än vanligt vardagsliv och det är också det som gör att den känns så realistisk. Det som egentligen är det enda minuset i boken enligt mig är Toras språk som ibland känns lite för vuxet och nästan gammeldags för att det ska kännas som en tonåring som pratar. Annars så flyter språket på väldigt bra i boken och jag gillar de poetiska inslagen. Boken är också snabbläst.

Mellan dig och dig är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Åse och grodan

Åse och grodan är en rolig bilderbok med hög igenkänningsfaktor. Boken handlar om Åse som hittar en död groda på vägen. Den vill hon genast visa för bästa kompisen Malte, men mamma säger att det får hon göra sen, först ska de äta.

Sen. Ett ord man vill sparka på! Hoppa, slå och banka på.

ase-och-grodanÅse blir arg. Jättearg! Och väldigt frustrerad. Först försöker hon smita iväg till Malte själv, men hon hittar inte vägen. Sedan går hon in igen, hittar mammas sysax och klipper i ett av hennes finaste tyger. Mamma blir förstås arg på Åse, men när hon förstår varför Åse blev så arg så blir de vänner igen. Och då kommer också Malte och hans pappa och hälsar på.

Boken visar på ett väldigt fint sätt hur arg man kan bli och hur viktigt det är att kunna visa sin ilska och få förståelse. Igenkänningsfaktorn är stor, både för barn och vuxen. Boken är överhuvudtaget väldigt nära det lilla barnet, allting i boken skildras med stor inlevelse och det känns både trovärdigt och realistiskt. Jag gillar att boken har så många saker att prata kring. Dels förstås det här med ilska och stora känslor, men det finns annat också, döden till exempel, varför grodan var platt när Åse hittade den lär ju många barn fundera på. Relationen mellan barn och föräldrar, och även vänskap är andra teman. Jag tror att detta är en bok som kommer att räcka länge. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, och både min tvååring och min nästan-fyraåring lyssnade med stort intresse. Illustrationerna är väldigt uttrycksfulla och samspelar fint med texten. Jag gillar också den lilla knorr som finns på slutet, när relationen mellan Åse och mamman blir omvänd. Klockrent!

Åse och grodan är skriven av Ingrid Olsson, illustrerad av Charlotte Ramel och utgiven av Lilla Piratförlaget. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Den magiska djuraffären

novas-hemlighetNovas hemlighet är den första delen i en ny serie som heter Den magiska djuraffären. Det är en mysig, rolig och spännande bok att läsa själv för nybörjarläsarna. Boken har kort text i versaler och mycket bilder, så den är väldigt lättläst. Den handlar om Nova som tar bussen in till stan för första gången för att gå till djuraffären och köpa ett alldeles eget djur. Boken har också lite magiska inslag, som gör berättelsen ännu mer spännande och lite lagom läskig. Illustrationerna är tydliga, färgglada och mycket uttrycksfulla. Det här är en jättefin bok för alla nybörjarläsare som älskar djur. Jag ser fram emot kommande böcker i serien.

Novas hemlighet är skriven av välkända Lin Hallberg och illustrerad av begåvade Jonna Björnstjerna. Den utges av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Två hus och sju tusen steg

tva-hus-och-sju-tusen-stegSju tusen steg var den första boken om Siri. Den handlade om när hennes mamma och pappa bestämde sig för att flytta isär på prov. Nu är den andra boken i serien här, nämligen Två hus och sju tusen steg. Nu har det gått nio månader sedan Siris föräldrar flyttade isär och det blev två hus. Nu är det snart vår, men Siri bor fortfarande varannan vecka i ett gult hus och varannan vecka i ett grått hus. Hon var ett eget rum i båda husen. Ett rum i rött och ett rum i rosa. Två olika dörrar som det står Siri på. Kommer det alltid att vara såhär? När ska mamma och pappa bestämma sig egentligen?

Jag gillade verkligen Sju tusen steg och det gör jag med Två hus och sju tusen steg också. Det var roligt att få läsa om Siri igen. Jag har alltid gillat Bo R Holmberg som författare och läste många böcker av honom när jag själv var liten. Dessutom gillar jag att böckerna om Siri tar upp det jobbiga ämnet separation och att leva varannan vecka hos föräldrarna. Jag rekommenderar varmt böckerna om Siri och hoppas att det kommer fler böcker i serien snart. Böckerna vänder sig till lite mer läsvana barn i lågstadiet, 6-9 år.

Boken är skriven av Bo R Holmberg, illustrerad av Sofia Malmberg och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Nisse och Nora städar och plåstrar om

nisse-nora-stadar     nisse-nora-plastrar-om

Nu har det kommit en ny fin serie böcker för de allra yngsta. Det är barnen Nisse och Nora som är huvudpersoner i böckerna. De är omkring två år gamla och kompisar. De bor på samma gata och är lite allmänt knasiga och knäppa, jobbiga och charmiga, envisa och viljestarka. De är helt enkelt två helt vanliga barn.

Nisse och Nora städar handlar om när Nisse och Nora bestämmer sig för att städa. De torkar teven, tvättar gosedjuren, svabbar golvet, stoppar saker där de inte ska vara och vattnar golvet bredvid blomman. Precis som det skulle vara när en nyss-fyllda-tvååring hjälper till där hemma alltså. Precis i slutet kommer pappan och undrar vad som har hänt, för då är hela rummet ett enda kaos.

I Nisse och Nora plåstrar om är Nora ute och kör elefanten i sin vagn. Men den dumma vagnen kör för fort så Nora ramlar och slår sig. Då kommer Nisse. Han tröstar och kramar Nora. Han blåser och sätter på ett plåster. Sedan hjälps de båda åt att trösta och plåstra om elefanten, för han har också fått en bula.

Det här är alltså böcker för de allra yngsta i ett klassiskt pekboksformat med tjocka greppvänliga och tuggvänliga kartongsidor och rundade hörn. Böckerna är fyllda av vardagsdramatik och trots enkel text och handling rymmer böckerna stora känslor och händelser som de minsta barnen kan förstå och relatera till. Karaktärerna är trovärdiga och sympatiska, och illustrationerna är väldigt uttrycksfulla och fina. Böckerna känns som ett välkommet inslag i småbarnshyllan tycker jag. De känns fräscha och ligger rätt i tiden med både ett genustänk och en tanke på mångfaldhet. Huvudpersonerna är en tjej och en kille och det ena barnet har också en annan hudfärg än vit, och detta är ju annars inte så frekvent förekommande i barnböcker.

Böckerna känns också som att de håller att läsas många gånger, vilket också är viktigt när det gäller böcker för den här målgruppen. Jag gillar framförallt plåstertemat – vilket barn vill inte ha plåster så fort de slagit sig? Det känns verkligen som att författarna har hittat ett sätt att verkligen nå målgruppen. Samtidigt är det också en liten flirt till vuxenvärlden, inte minst i städ-boken, där nog de flesta föräldrar kan känna igen sig i när pappan kommer in och ser hur barnen på några få minuter har förvandlat rummet till kaos. I höst kommer nästa bok om Nisse och Nora och den ser jag fram emot.

Böckerna om Nisse och Nora är skrivna av Emelie Andrén och illustrerade av Lisa Moroni. De finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) samt på Bokus (här och här).

Varje söndag anordnar den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten en utmaning som hon kallar för En smakebit på søndag. Det går ut på att man ska dela med sig av en smakbit från boken man läser just då. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Jag håller på att läsa Kvinnan på tåget av Paula Hawkins – boken som nästintill varenda bokbloggare verkar ha läst under våren och sommaren 🙂 Boken har varit lättläst och snabbläst hittills, spännande och underhållande, men kanske ingen bok som stannar i ens medvetande för alltid. Men idag har jag läst två rätt starka passager:

 Ingen läkare har kunnat förklara för mig varför jag inte kan bli gravid. Jag är tillräckligt ung, tillräckligt sund, jag drack inte mycket när vi försökte. Min makes sperma var aktiv och riklig. Det blev bara inte så. Jag slapp gå igenom plågsamma missfall, jag blev helt enkelt inte gravid. Vi försökte med en omgång IVF, vilket var allt vi hade råd med. Det var, vilket alla hade varnat oss för, obehagligt och fruktlöst. Ingen varnade mig för att det skulle knäcka oss. Men det gjorde det. Eller, rättare sagt, det knäckte mig och sedan knäckte jag oss.

Grejen med att vara ofruktsam är att man inte tillåts glömma det. Inte när man är runt trettio. Mina vänner fick barn, vänners vänner fick barn, graviditeter och förlossningar och ettårskalas pågick överallt. Jag fick frågor om det hela tiden. Från mamma, våra vänner, kollegor på jobbet. När skulle det bli min tur? Vid någon tidpunkt blev vår barnlöshet ett acceptabelt samtalsämne på söndagsluncherna, inte bara mellan Tom och mig, utan generellt. Vad vi försökte med, vad vi borde göra, tror du verkligen att du bör dricka ett andra glas vin?

Det jag gillar med dessa stycken är hur otroligt bra beskrivet det här är, jag har vänner som gått igenom samma sak, och det är ju precis såhär det är. Man ska inte bara handskas med sina egna frågor, sin egen oro och sin egen sorg, man ska dessutom svara på omgivningens frågor och finna sig i att vara ett givet samtalsämne. För att inte tala om att man ständigt blir påmind om sin sorg när man ser alla runtomkring som lyckas få barn, ibland till och med utan att det ens är planerat eller önskat. Väldigt träffande skildring som dessutom ger åtminstone mig en liten tagg i hjärtat.

Jag kände mig mig isolerad i mitt elände. Jag blev ensam, så jag drack en del och sedan lite till och då blev jag mer ensam, för ingen gillar att umgås med ett fyllo. Jag förlorade och jag drack och jag drack och jag förlorade. Jag tyckte om mitt jobb, men jag hade ingen glittrande karriär och även om jag haft det, låt oss vara ärliga: kvinnor värderas egentligen fortfarande bara efter två saker – sitt utseende och sitt moderskap. Jag är inte vacker och jag kan inte få barn, så vad är jag då? Värdelös.

Jag hoppas inte att det här stycket också stämmer, i så fall vore det fruktansvärt hemskt. Men hur som helst så är även detta en otroligt bra skildring över hur huvudpersonen känner och över hennes upplevelse av situationen. Bra skrivet!