Kär i kärleken

Timotej af Lilja har allt: pengarna, kläderna, våningen i fashionabla Chelsea. Hon har kompisar som lyssnar och killar som flirtar med henne. Men är Timmy verkligen kär i Måns, Wille, Paul eller John, eller hon helt enkelt är kär i kärleken?

Kär i kärleken är Lina Forss nya ungdomsroman. Det är en nostalgitripp tillbaka till när man var 16 år och osäker på livet. En bok att känna igen sig i alltså. Samtidigt lever Timotej ett liv som inte vanliga 16-åringar lever, med egen lägenhet i London bland annat. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag kan inte säga att jag älskar den och inte att jag hatar den. Den har många förtjänster, språket till exempel och de härliga karaktärerna som man bara inte kan låta bli att tycka om. Kärleken och ungdomstiden beskrivs också på ett mycket bra sätt, liksom relationer överhuvudtaget. Ändå är det något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag hade svårt att helt och hållet komma in i boken, trots att den egentligen är både lättläst och snabbläst. Kanske är det helt enkelt så att jag inte riktigt tillhör målgruppen, eller bara att det här inte var en bok för just mig. Bra och läsvärd är boken i alla fall om man tycker om den här typen av böcker.

Svensk, svenskare

Svensk, svenskare… är ett reportage om Sverigedemokraterna (Optimal förlag) som är skriven av Annika Hamrud och Elisabet Qvarford. De har följt SD under förra valrörelsen för att lära känna deras ledning, foltfolk och sympatisörer. Resultatet blev denna reportagebok som innehåller reportage och personporträtt, där partiet och personerna bakom partiet granskas och analyseras. Partiet har lyckats få över 300 000 väljare att rösta på dem. Författarna ville ta reda på hur partiet fick alla dessa väljare att lägga sin röst på just SD och vad partiföreträdarna vill göra nu när de har fått ett visst inflytande.

Författarna är skeptiska mot SD och redan i förordet tar de avstånd från partiets ideologi. Det här är därför ingen objektiv och opartisk granskning. Men författarna har ändå en strävan att informera läsarna/väljarna och låta läsarna själva ta ställning. De vill förklara vad partiet tycker och tänker i olika frågor samt ge utrymme för olika åsikter. De har också valt att låta Sverigedemokraterna själva beskriva sitt parti och sina värderingar. På så sätt menar de att de ger läsarna möjlighet att förstå hur väljare kan uppfatta partiet och vart lockelsen med partiet ligger. På dessa punkter tycker jag att författarna har lyckats bättre än många andra journalister/författare som antingen försöker pracka på läsaren en åsikt eller struntar i att informera om Sverigedemokraterna överhuvudtaget.

I boken får alltså SD prata till punkt, vilket är oerhört intressant oavsett vad man tycker om partiet. Författarna varvar reportage och långa intervjuer med tal, citat och egna tankar och funderingar. Är man intresserad av politik så är detta en läsvärd bok.

Jag tävlar!

Jag tävlar om ett valfritt plagg från Plastisock‘s nya höst/vinterkollektion hos Carolina!

Den sista ronden

Alzheimers är en hemsk sjukdom som verkligen påverkar de anhöriga i stor grad. I boken Den längsta ronden får vi ta del av den välkände boxaren Ingos sista tid, ur hans frus perspektiv. Väldigt intressant att få läsa om hur hon upplevde tiden från att hans dåliga minne gradvis blev sämre tills han fick diagnosen och senare när hans personlighet förändrades och de fick anpassa sitt liv utifrån hans sjukdom och så småningom när han dog. Vi får också läsa om deras första tid tillsammans, när Edna jobbade som reporter på tidningen SE och fick träffa politiker, artister, kändisar och idrottsstjärnor och Ingo själv var en efterfrågad idrottsprofil. De levde ett glamoröst och spännande liv som är intressant att läsa om. Under 17 år hade de en sådan tillvaro, men sedan började något att hända med Ingo. Han får humörsvängningar, hittar inte hem, kör vilse och dricker alldeles för mycket alkohol. Snart förstår Edna att något är fel men vad? Ingos bror Rolf sätter snart fingret på vad det handlar om – alzheimer – samma sjukdom som tidigare drabbat två av deras kusiner.

I boken får vi en stor inblick i hur det är att vara anhörig till en alzheimerpatient och hur det är att vara anhörigvårdare som det kallas. Ingo var inte gammal när han drabbades, utan mitt i livet, vilket komplicerade det hela. Ednas uppgift blev inte bara att vårda honom, utan också att skydda honom från omgivningen. Den längsta ronden är den bok som Edna Alsterlind själv skulle ha velat läsa när Ingemar drabbades av den förtida demenssjukdomen. Förutom att skriva om sina egna erfarenheter medverkar också flera experter i boken.

Ingen ser dig

Dags för sommarlov, men Mira ser inte fram emot det allt för mycket. Hon ska nämligen på vildmarksläger med fritids, fastän hon inte vill, för hennes föräldrar måste jobba. Förutom Mira är det tre andra barn som ska med: Fredrik, Isabelle och Sammi. Men redan första natten händer det som inte får hända – fritidsledaren försvinner spårlöst! Dessutom får barnen höra att några fångar har rymt från Kumlaanstalten alldeles i närheten. Som om det inte vore nog råkade Mira läsa ett sms som skulle till Kenneth, där det står ”Gör det inte”. Det visar sig att vildmarkslägret blir mycket mer otäckt och spännande än vad barnen någonsin kunde ana.

Ingen ser dig är skriven av Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson och vänder sig till barn mellan 9-12 år. Den är lättläst och snabbläst. En riktig sommarrysare. Språket är enkelt, men boken är inte tråkig för det utan snarare en riktig nagelbitare och jag tror att många barn i mellanåldern lär gilla denna bok.

I havet finns så många stora fiskar

I havet finns så många stora fiskar är Sara Lövestams andra roman, men den första som jag läser av henne. Faktum är att jag började läsa den för ett par månader sedan, men avvaktade eftersom jag var rädd att den skulle vara för stark (småbarnsförälder och höggravid som jag var då). Nu har jag läst hela boken och konstaterar att den är stark och lämnar ingen läsare oberörd, men jag är ändå glad att jag läst boken eftersom den är både oerhört bra och behandlar ett brännande ämne.

I centrum står Malte, fem år. Han bor tillsammans med sin mamma och hennes nya man, Ove. Malte har inte världens bästa uppväxtmiljö och allt som händer hemma måste han hålla hemligt för fröknarna på dagis. Som att mamma dricker för mycket och att Ove slår henne. Det är ju tragiskt i sig, men bokens brännheta ämne är pedofili och boken visar på vad som kan hända när skyddsnätet runt ett barn har för stora hål så det blir enkelt för stora, fula fiskar att ta sig in. Det är så mycket enklare än man tror tyvärr. Men som tur är så finns det också andra människor runt om kring Malte. Som Iakttagaren, en person som bor mittemot dagiset. En person som har fastnat i sitt eget liv och som har tråkigt om dagarna och därför ägnar stor del åt att iakkta barnen som leker på dagisgården. Och som då ser ett och annat och som minns saker som hände när iakttagaren själv var liten.

Boken är stundvis jobbig att läsa, men ändå kan man inte lägga bort den. Det är en riktig sträckläsarbok. Jag läste ut den på ett par dagar och kunde inte sluta tänka på den mellan läsperioderna. Det finns ett tydligt driv, ett aktuellt ämne och ett fantastiskt persongalleri. Författaren har ett mycket bra språk och en otrolig känsla. Man kan inte låta bli att tänka på hur många barn som har det som Malte, eller värre. Otäckt att tänka på! Men se till att läsa boken även om den handlar om ett jobbigt ämne, det är den värd. Jag är imponerad av författaren och kommer definitivt att läsa både debutromanen (Udda) och alla eventuellt kommande böcker av Sara Lövestam.

Rum 213

Elvira tror att hon kommer att få en tråkig sommar nu när bästisen Sibel ska vara i Turkiet hela sommarlovet. Men så ser hon ett reklamblad om ett kollo och bestämmer sig för att anmäla sig. Redan på vägen dit börjar kusliga saker att hända. Hon ser en bil med registreringsplåten RUM213. Väl på plats blir hon och hennes nyfunna vänner Bea och Meja tilldelade rummet som har nummer, ja, gissa… 213 förstås. Under kollovistelsen händer sedan en hel del oförklarliga, magiska, konstiga och spännande saker. Jag ska inte avslöja vad eller hur, det får ni själva läsa om. Men spännande är det.

Författaren till Rum 213 heter Ingelin Angerborn och detta är den första boken jag läser av henne. Det är en bra bok, välskriven med en stark närvaro och en stark känsla. Persongalleriet är bra gjort, liksom miljöbeskrivningarna. Boken är lättläst, snabbläst och med ett tydligt driv. En bok jag varmt rekommenderar. Den vänder sig till 9-12 år, men även äldre kan läsa boken med stor behållning.

Porto Francos väktare

Porto Francos väktare är den tredje boken om den seglande kriminalinspektören Karin Adler på Marstrand. Boken är skriven av Ann Rosman och jag har tidigare läst och tyckt om de andra två böckerna (Fyrvaktaren och Själakistan). Porto Francos väktare är också en riktigt bra deckare som också är ett stycke spännande historielektion. Jag gillar verkligen hur Ann Rosman väver ihop nutid med dåtid.

Boken inleds med att en ung kvinna, Agnes, stiger iland i Marstrands hamn 1793. Hon har klippt av sig håret, lindat brösten och tagit på sig byxor och sin fars stövlar. Hon väljer att söka jobb som man istället för att ingå ett arrangerat äktenskap. Parallellt med Agnes öde får vi följa nutiden. Ett fynd görs nämligen på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas i mossen och Karin Adler börjar nysta i hur de har kommit dit och hur länge de har legat där.

Boken är välskriven och det märks att författaren har lagt ner mycket tid på research. Det jag saknar i boken är att få följa med i det mer traditionella polisarbetet som man är van vid från andra deckare, liksom att få följa Karin Adlers privatliv ännu mer. Hon är en härlig karaktär som jag vill lära känna djupare. Men den här boken känns annorlunda än andra svenska deckare (på ett positivt sätt) och jag kommer definitivt att läsa kommande böcker av Ann Rosman.

Den enögda kaninen

Jag hade mycket förväntningar på Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson, men blev väldigt besviken och lyckades inte ens läsa ut den. Jag hade läst många recensioner av boken där den hyllats och därför fick jag höga förväntningar. Även baksidestexten var väldigt lockande:

Den enögda kaninen är en spänningsroman om en liten plats där stora händelser inträffar. En glesbygd noir med en stämning som kryper under huden. En berättelse om kärlek och vänskap, om hemligheter och lögner.

Boken handlar om David Flygare. Han kommer från ett litet samhälle, Dalen, men har för bara några månader sedan lämnat samhället för att plugga på högskolan. Nu är det dock dags för sommarlov och hastigt bestämmer han sig för att resa hem och tillbringa sommaren hos sina föräldrar. Hans barndomskompisar introducerar honom snabbt för ett ödehus som de hittat bortom Dalen. Tillsammans med sina fem vänner tillbringar David sommaren vid huset. De badar, solar, grillar, dricker och har sex. Men de begår också inbrott i skyddet av natten och sedan gömmer de stöldgodset i huset. Snart går det dock snett, stölderna skapar oro i det lilla samhället och då plötsligt en ensam gammal man försvinner så börjar det koka under ytan i Dalen.

Boken är annorlunda. Begreppet spänningsroman är en bra beskrivning, för det är ingen kriminalroman, ingen deckare, ingen skräckroman och ingen vanlig roman, men däremot har boken drag från alla dessa genrer. Författaren har också ett relativt unikt sätt att skriva. Språket sticker ut och han skriver modernt och ungt, vilket passar bra med tanke på bokens unga karaktärer. Men man får inte komma karaktärerna in på skinnet och författaren lämnar många lösa trådar. Möjligen knyts de ihop i slutet, jag kom ju aldrig så långt. Jag har inte heller läst författarens debutbok, Fallet Vincent Franke, som tydligen ska handla om i stort sett samma huvudpersoner (?), fast ändå vara helt fristående och det kanske ligger mig till last när jag försöker ta till mig Den enögda kaninen. Det som författaren däremot har lyckats mycket bra med är att fånga hur det är att växa upp och leva i en liten småstad/mindre samhälle, där alla känner alla. Jag har själv växt upp i en mindre stad och igenkänningsfaktorn är stor.

Det som jag däremot störde mig på är dels att karaktärerna knappt verkar ha några moraliska betänkligheter. Vadå, några inbrott? Det är väl inget. Ett mord? Ja, det är inte heller så märkvärdigt. Tänk om polisen kommer på oss. Ja, jo, men låt oss röka på och ha lite sex så ordnar det sig nog. Ungefär så låter det genom boken. Det andra jag störde mig på är hur det kan fortgå så långt med stölderna och allt annat hemlighållande så länge. I ett samhälle där alla känner alla och alla har koll på varandra, hur lyckas då detta osmarta, pårökta kompisgäng göra så många inbrott innan de blir påkomna? Det känns orimligt. Hur lyckas David och Alex hålla sitt förhållande hemligt i detta sovande samhälle? Det känns också orimligt. Författaren nämner ju hela tiden hur skvallret och olika rykten fullkomligt flödar i samhället. Hur kan då huvudpersonen vara helt undantagen från all ryktesspridning och skvaller? Nej, tyvärr fastnade jag inte alls för Den enögda kaninen, men det verkar som att jag är en av få som inte gjort det så läs den för all del och bilda er en egen uppfattning om boken vet ja.