När Denise Rudbergs ungdomsbok Baristas kom ut sträckläste jag den och tyckte att den var jättebra. Nu har Baristas: andra boken kommit, som förstås är fortsättningen på den första boken. Den boken tyckte jag däremot inte var lika bra. Det är samma huvudpersoner i boken, det vill säga jobbarkompisarna på caféet Pronto och deras närmaste kompisar, flick- och pojkvänner. Tillsammans beger de sig till en avlägsen fjällstuga. Upplägget är superbra – vänner, mat, vin och skidåkning – men under resan händer saker som sätter vänskapen på spel.

Boken är väldigt lättläst och språket är enkelt. Jag gillar också att det framförallt är killar i huvudrollerna, eftersom det gör att böckerna kan tilltalas även av killar som annars inte läser så mycket, men självklart passar de också för tjejer. Relationer – vänskap och kärlek – står i fokus och det är inga dramatiska saker som händer, utan snarare är igenkänningsfaktorn väldigt hög. Boken speglar det vardagliga livet för en kille eller tjej på gymnasiet helt enkelt och det kan vara både kul och skönt att läsa en sådan bok ibland, bland alla fantasyböcker och deckare som man annars ofta väljer. För mig som vuxen (som annars är ett stort fan av ungdomsböcker) känns dock denna serie lite för enkel, ett för enkelt språk, för kort bok och man kommer varken ungdomarna in på livet eller fördjupas i handlingen speciellt mycket. Baristas-serien utges av Bonnier Carlsen.

Jag har precis läst ut Ful-triologin av Scott Westerfeld. Böckerna i serien heter Ful, Ful eller snygg och De rätta. Samtliga är utgivna av Bonnier Carlsen.

Böckerna utspelar sig i en odefinierad framtid, i ett samhälle som inte alls påminner om vårt samhälle. I Snyggingstan opereras alla invånare när de fyller 16 år. Då görs de snygga. Alla skavanker tas bort och de blir helt perfekta. Innan dess lever de först med sina föräldrar i några år, men därefter på elevhem i Fulingbyn i väntan på sin sextonde födelsedag. Där befinner sig Tally Youngblood när den första boken inleds. Alla hennes kompisar har redan fyllt 16, blivit opererade och börjat ett nytt liv i Snyggingstan. Nu är endast Tally kvar och det är flera månader kvar tills det är hennes tur. Det suger att vara född sent på året. Hon är ensam och uttråkad. Men så träffar hon Shay, som också har flera månader kvar till operationen. De blir bästa kompisar och umgås hela tiden. Shay är också den som uppmärksammar Tally på att det finns ett alternativ. Hon behöver inte bli opererad om hon inte vill. Hon kan alltid fly. Och detta är precis vad Shay själv gör strax innan sin födelsedag. Hon rymmer till Smoke, ett ställe där några o-opererade människor har samlats för att bygga upp ett helt nytt samhälle. När det är dags för Tally att äntligen göra sin operation får hon veta att myndigheterna vägrar låta henne operera sig förrän hon tar reda på vart Smoke ligger och leder myndigheterna dit. Tally bestämmer sig för att åka och leta efter Shay, så hon sticker iväg ut i vildmarken. Väl där prövas hennes lojalitet och den enda händelsen bygger på den andra. Resten av böckerna innehåller allt från kärlek till krig och spänningen är hela tiden hög.

Böckerna riktar sig till ungdomar, men de är minst lika läsvärda för oss vuxna. Språket kanske inte är det allra bästa, men berättelserna har ett tydligt driv som gjorde att jag sträckläste alla tre böcker på bara ett par dagar. Serien påminner lite om Hungertriologin, för de som har läst och uppskattat de böckerna. Skillnaden är kanske att Ful-serien har tydligare samhällskritik, vilket också känns kul. I böckerna uppmålas en läskig, men tankvärd, skräckvision om samhället. Vilka framtida konsekvenser kan dagens utseendefixering och otyglade konsumtionskultur få om den inte hejdas? Vill man bara ha en spännande äventyrsroman så är dessa böcker perfekt, men vill man ha böcker som är något djupare så innehåller böckerna alltså även detta. Riktigt bra böcker. Jag förstår inte varför jag inte läst dem tidigare. De två första har stått i min ”oläst-hylla” sedan de kom ut för två år sedan… Tydligen ska böckerna också bli film, det ser jag fram emot, de innehåller så många ingredienser som skulle göra att det skulle bli superbra filmer.