Dagboken jag aldrig skrev är Jessika Deverts första feelgoodroman för vuxna. Den handlar om en kvinna som snart ska fylla 50 år och får en dagbok av sin dotter. Dottern Viktoria är drygt 20 år gammal och nyfiken på hur det egentligen är att fylla femtio. Huvudpersonen lovar att skriva, kanske inte varje dag, men någon gång i veckan. Men vad finns det egentligen att skriva om? Hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg?
Ja det visar sig förstås vara betydligt mer spännande än man kan tro. Det blir ett fullspäckat år som innefattar såväl livsbejakande vinkvällar i Göteborg som meditationsläger på Österlen. Klimakterievallningar och läkarjobb på akuten på Sahlgrenska. En trygg sambo och en tjugo år yngre, skitsnygg, AT-läkare. Och så relationen till mamman och syrran som inte är okomplicerad. Och en lat bonusson på det….
Det här är en lättläst, snabbläst feelgood åt det humoristiska och lätt tramsiga hållet där en medelålders kvinna står i fokus med allt vad det innebär av relationsfunderingar och klimakteriestress. Jag som befinner mig i en annan fas i livet hade svårt att relatera och känna igen mig, men jag kan tänka mig att boken kan ge mer till den som är i rätt målgrupp. Den var i alla fall rolig och underhållande, även om vissa partier upprepades lite väl ofta och hade kunnat skalats bort för att få mer driv i berättelsen.
I år var det fem år sedan mina föräldrar dog. De dog båda mycket hastigt och oväntat strax efter varandra när jag var höggravid med min minsta dotter och det var förstås en chockartad upplevelse att planera en förlossning och två begravningar under en och samma månad. Framförallt att förlora min mamma när jag själv endast var i 35-årsåldern, mitt i livet och med fjärde barnet på väg var en väldigt jobbig upplevelse. Jag hade inga vänner då som själv förlorat sin mamma och kände mig ensam med den upplevelsen.
Häromdagen började jag läsa första delen i serien Historieväktarna som heter Uppdraget i London och jag blev direkt gripen av berättelsen. Boken är skriven av barnboksförfattaren Hanna Blixt och historieläraren Jakob Blixt. Hittills finns endast första boken i serien ute, men det kommer bli en trilogi där de kommande delarna heter Gömstället i Amsterdam (som kommer handla om Anne Frank) och Flykten från Budapest (som kommer handla om Raoul Wallenberg).
Två miljoner människor i Sverige har ett kroppsarbete. Arbetarklassen är navet, grunden, som samhället vilar på. Men varför syns och hörs så sällan människorna som arbetar med sina kroppar i medier, debatter och nyhetsflöden? Den frågan ställde sig författaren Annica Carlsson Bergdahl och fotografen Elisabeth Ohlson. De tog saken i egna händer och reste runt Sverige för att intervjua och fotografera människor som är industriarbetare, butiksbiträden, elektriker, undersköterskor, lagerarbetare, städare och restauranganställda med ambitionen att skildra en del av dagens arbetarklass. Resultatet blev boken Vi som arbetar med våra kroppar där vi möter 33 arbetare som har olika bakgrund, ålder och erfarenheter, men som öppenhjärtigt och generöst delar med sig om hur de har det på jobbet.
Under julhelgen läste jag Lina Arvidssons vuxendebut 
Jag känner egentligen inte Ellen Svedjeland, men vi hade barn på samma förskola i Umeå för länge sedan. Så när jag såg att hon hade skrivit en barnbok blev jag väldigt nyfiken och nu har jag läst den. Ellen har skrivit Ett rum till Lisen tillsammans med Elin Johansson (som tidigare skrivit flera bilderböcker, 
Sofia Winter är 40 år och vilse i livet. Hennes son ska precis flytta hemifrån och hon anar att hennes man är otrogen. Som tur är har hon sitt nya jobb att se fram emot. Hon ska ingå i en grupp där skola, polis och socialtjänst samarbetar för att hjälpa barn som mår dåligt eller har problem.
Skuggspelet är den andra delen om brottsutredaren Harriet Vesterberg. I denna bok blir hon personligt involverad då hennes bästa vän Lisa är spårlöst försvunnen. Väldigt frustrerande för Harriets del, eftersom hon som civil utredare inte har behörighet att göra alla de efterforskningar hon vill. Men å andra sidan går hon sin egen väg och hon bryter gärna mot reglerna om det kan hjälpa henne att hitta Lisa.
Två år efter separationen från Erik Haag, där han lämnade henne för en annan kvinna, utkom Martina Haag med boken Det är något som inte stämmer. Där flätas en fiktiv berättelse ihop med en naken, utelämnande och realistisk skildring av ett äktenskap i upplösning. Berättelsen består av två delar, dels berättelsen om den fiktiva Petra, författaren som efter sin skilsmässa tillbringar 21 dagar i en ensligt belägen fjällstuga och dels det självbiografiska romanprojekt som Petra påbörjar i den lappländska ödemarken. Petras man Anders dumpar henne brutalt efter att han under en längre tid varit otrogen med sin arbetskamrat Klara. Hur stora detaljlikheterna är med Martinas egna upplevelser är svårt att säga, men så som det är skildrat tror jag att mycket faktiskt är självupplevt.
Fonden till deckaren Låt det brinna är att den största skogsbranden i modern tid rasar i Sverige. Brandmännen arbetar dygnet runt för att hejda eldens framfart. Mitt i allt detta arbete hittas liket av en kvinna i en damm. Ingen vet hur länge hon legat där eller vem hon är. Kriminalkommissarie Stella Robertsson som i vanliga fall arbetar på NOA, polisens nationella operativa avdelning, kallas upp för att bistå den lokala polisen i mordutredningen.