Alva och mörkret

- carola

Alva och mörkretDet blåser kraftigt idag i Hälsingland där jag bor. ”Mamma, det ser ut som att träden vinkar jättemycket”, sa min dotter Saga. När det blåser såhär kraftigt är det alltid stor risk för strömavbrott här och vi laddade med ficklampor innan vi lade oss igår kväll. Det kändes väldigt passande att läsa Alva och mörkret just idag. Man kan säga att det är en slags prepping-bok för barn. Den är skriven av Sofia Weiss och illustrerad av Heidi Forsell LaGrasta och den är utgiven av Idus förlag.

Boken handlar om Alva och hennes pappa. Ute är det kallt och mörkt, men i Alvas hus är det varmt och ljust. Efter middagen ska Alva och pappa se på film och poppa popcorn. Alva längtar. Men då händer något läskigt! Lamporna slocknar, allt blir svart, precis som där ute.

Alva ser ingenting. Inte pappa. Inte Misse. Inte ens sina röd- och vitrandiga strumpor.

-Det är bara ett strömavbrott, Alva. Inget farligt, lugnar pappa.

Mörker ute och mörker inne. Skuggor här och skuggor där. Alva tänker på vad som kan gömma sig i dem. Monster, spöken … och älgar! Det är absolut farligt, vad pappa än säger.

Boken handlar alltså om Alvas och pappas äventyr under ett strömavbrott. De får fundera på hur man får värme utan el och ved. Hur man kan poppa popcorn utan att spisen fungera. Är mörkret läskigt? Och kommer det någonsin att bli ljust och varmt igen?

Photo by Barnboksbloggen on March 21, 2021. May be an illustration.

Alvas pappa erkänner att han inte är någon prepper. En prepper är någon som har allt hemma som kan behövas vid till exempel ett strömavbrott. Konserver, vatten, batterier, ficklampor, ved… Alva och pappa var dåligt förberedda. Den här gången gick det bra, det blev inte så långt strömavbrott. Men boken väcker tankar och i slutet av boken finns ett uppslag där Alva, pappa och läsaren kan lära sig mer om vad som är bra att ha hemma om det skulle bli ett längre strömavbrott.

Photo by Barnboksbloggen on March 21, 2021. May be an illustration of 1 person.

Alva och mörkret är en spännande berättelse, riktig vardagsdramatik, med ett rikt och fylligt språk och stämningsfulla illustrationer till. En bok att läsa tillsammans med barn från cirka 4 år och uppåt för att avdramatisera det läskiga med mörkret och strömavbrott, men också bra att ha som utgångspunkt för att diskutera kring prepping och förberedelser. En fin bok som vi kommer att läsa flera gånger i vår familj.

Fyra lättlästa rysare

- carola

Barnen med vita ögon  Bleke Karl  Lek med mig  Skuggan i stallet

Jag har läst fyra lättlästa rysare från Nypon förlag. Alla fyra vänder sig till barn från nio år.

Barnen med vita ögon handlar om Kim. Han och hans klass har matteprov och Kim hatar matte. Efter en stund går han på toa och sätter sig uppe på toalocket i ett av båsen. Men plötsligt slocknar ljuset samtidigt som det knackar på dörren. Utanför står några barn. Bleka barn med otäcka, vita ögon.

Barnen med vita ögon är första boken i serien Skräck i skolan. Det är en kuslig och rysligt spännande bok med ett oväntat slut som utspelar sig i skolmiljö. Första delen av boken har hög igenkänningsfaktor och en ryslig, spännande, skrämmande stämning byggs upp. Tyvärr kommer slutet lite väl fort och då tappar boken den stämning som byggts upp. Boken är mycket lättläst med korta meningar och korta kapitel. Den har Lix-värde 19 och lättlästnivå tre av sex. Boken är skriven av Per Berg.

Bleke Karl är inspirerad av den moderna myten om Slender man. Den handlar om Linnea och Bella som en dag efter skolan sitter på Linneas rum och tittar på YouTube. Linnea älskar att kolla på klipp med gulliga djur, medan Bella gärna vill bli skrämd. Men när hon sett ett läskigt klipp en gång för mycket, blir det läskiga verkligt och inget blir sig likt efter det.

Bleke Karl är den första boken i en serie skräckböcker som alla utspelar sig på nätet och i sociala medier. Den är skriven i jag-form, vilket skapar en extra läskig stämning. Tempot är högt och berättelsen välskriven. Den rymmer både vardag, humor och skräck trots det lättlästa formatet. Även denna bok är lättläst med korta meningar och korta kapitel. Den har Lix-värde 17 och lättlästnivå tre av sex. Boken är skriven av Helena Dahlgren.

Lek med mig handlar om Azra. Hon älskar att läsa om spöken och nu har hon lånat en bok om spöken på biblioteket. På vägen hem går hon förbi lekplatsen som är öde eftersom det är kväll. Men så ser hon att en gunga rör sig och där sitter en blek flicka alldeles ensam. ”Lek med mig”, ber hon…

Lek med mig är en spökberättelse med ett öppet slut, vilket gör det möjligt för läsaren att själv fundera över hur berättelsen egentligen slutar. Det är en mysryslig stämning genom hela boken, även om jag hade önskat mig lite mer intrig. Boken är kort och mycket lättläst med Lix-värde 12 och lättlästnivå två av sex. Den är skriven av Katarina Genar.

Skuggan i stallet utspelar sig som titeln antyder, i stallmiljö. Den handlar om Fatima som är ensam i stallet, i alla fall vad hon tror. Plötsligt hör hon någon som sjunger och en tjej med en stor, svart häst frågar Fatima om hon vill rida ut med henne. Fatima vill det, men hennes häst Prins vägrar följa efter tjejen på den svarta hästen. Vad är det han är rädd för?

Skuggan i stallet är en mysryslig, lagom läskig berättelse för hästgalna läsare som vill bli skrämda. Boken är lättläst med Lix-värde 16 och lättlästnivå två av sex.

Knäckarbanketten

- carola

KnäckarbankettenKnäckarbanketten är en saga och äventyrberättelse som inte liknar något annat. Boken handlar om Amund och Ottilia. Lille Amund jobbar i hertig Ludberts stora kök. Hans högsta dröm är att äga ett par skor. Hans uppgift är att mata grisarna med resterna som blivit över från hertig Ludberts bord. Därför kallas han svinpojken. Det blir mycket rester. Hertigens yngsta dotter Ottilia är en av de som med avsmak ser hur hovet frossar i överflöd. Hon drömmer om ett friare liv och i väntan på det broderar hon fasansfulla monster.

En dag bestämmer sig hertig Ludbert för att ordna en enorm fest – en bankett som ska pågå i tre dagar och tre nätter med två hundra nya maträtter varje dag och tjusiga gäster från när och fjärran. En riktig knäckarbankett! Men hans avundsjuke tvillingbror har planer på att förstöra festen…

Amund och Ottilia blir indragna i ett farligt, hisnande och storslaget äventyr bland högfärdiga hertigar, lömska mopsar, stridslystna harar, vidriga vidunder och en poetisk jättehund. Boken är skriven av Sara Bergmark Elfgren och illustrerad av Emil Maxén. Tillsammans har de skapat en rikt illustrerad saga som funkar både som högläsning och att läsa själv för barn i lågstadieåldern och uppåt.

Knäckarbanketten är framförallt rolig, men också spännande och fängslande. Den är annorlunda, unik och underhållande. En riktig saga, en barocksaga, som också frossar i hiskeliga monster och vidunder, men det blir inte för läskigt tack vare den skruvade humorn. Illustrationerna är mitt i prick, myllrande, detaljfyllda, skruvade och tecknade med mustiga färger. Författare och illustratör samspelar väl och skapar en härlig, häftig helhet. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

Photo by Barnboksbloggen on March 15, 2021. May be an image of 1 person.   Photo by Barnboksbloggen on March 15, 2021.   Photo by Barnboksbloggen on March 15, 2021. May be an illustration.

Överlevarna

- carola

Hegas förlag har börjat ge ut en serie som heter Överlevarna. Den handlar om starka tjejer som överlevt katastrofer av olika slag. Det är fiktion, men böckerna bygger på riktiga historiska händelser.

Sara och spanska sjukanDen första boken heter Sara och spanska sjukan. Den handlar förstås om viruset Spanska sjukan som blev till en pandemi. Boken utspelar sig på hösten 2018 när Sara fått veta att hennes bästa väns familj har blivit sjuka. Kan det vara den farliga spanska sjukan som hittat till deras lilla stad ute på Minnesotas landsbygd? Sara är rädd, men vill så klart hjälpa sin vän om hon kan. Men vad händer om hon blir smittad, eller om hon tar med sig smittan tillbaka till sin egen familj?

Som ni förstår kan man lätt relatera bokens händelser till det som händer i världen idag. Det handlar om liv, död och allt däremellan, men kanske framförallt om mod. Boken är skriven av Julie Gilbert och illustrerad av Matt Forsyth.

Emmi i staden som brann : en berättelse från den stora ChicagobrandenDen andra boken i serien heter Emmi i staden som brann. Under hösten 1871 rasade en brand som nästan jämnade hela den amerikanska staden Chicago med marken. Emmi vaknar av panikartade skrik och luften är fylld av glöd och aska. Hon är helt ensam, pappa har gått för att se om ryktet om elden var sant, men han har inte kommit tillbaka. Emmi bestämmer sig för att gå och leta efter honom, men när hon öppnar ytterdörren slår en våg av hetta emot henne. Längre ner på gatan kommer väggen av röd, rasande eld. Emmy måste fly, men vart, och hur ska hon kunna hitta sin pappa igen i den alltmer sönderbrända staden?

Den här boken handlar också om mod, men också om vänskap, om kampen för överlevnad, och om ur kris och förlust kan vara krafter som förenar människor. Boken är skriven av Salima Alikhan och illustrerad av Alessia Trunfio.

Böckerna i serien Överlevarna vänder sig till barn i åldern 9-12 år. De är lättlästa, men passar både för dem som behöver lättlästa böcker och de som i vanliga fall läser vanliga böcker, eftersom de ligger på Hegas-nivå fyra av fem, vilket innebär en berättelse som kräver en viss förförståelse och utvidgar läsarens ordförråd. Böckerna har lite enklare språk, lite större text och är illustrerade med svartvita illustrationer. De är intressanta, spännande, gripande och den historiska anknytningen ger en extra dimension till texten. Böckerna passar också fint som utgångspunkt för samtal om starka tjejer, pandemier, krissituationer, mod, rädsla och historia. Boken om spanska sjukan är dessutom högaktuell, i och med den rådande covid-19-pandemin, men den kommer ändå inte att bli daterad när den nuvarande pandemin är över. Perfekt för nyfikna, vetgiriga, kunskapstörstande, historieintresserade barn i slukaråldern, antingen att läsa själv eller som högläsning.

Jag var hon

- carola

Madelene Gartéus allra bästa kompis Annie dog för ett par år sedan. För andra är hon bara en pinne i statistiken, men för Madelene var hon allt. Annie blev slagen, hotad och utnyttjad av sin pojkvän och valde att bryta upp ifrån honom. Det blev hennes död. Hon blev bara 29 år. Madelene har nu skrivit boken Jag var hon i syfte att belysa mäns våld mot kvinnor.

Varje dag misshandlas tusentals kvinnor psykiskt och fysiskt av en man som de lever eller har levt i en relation med. En man som sagt att han älskade henne, som fick henne att skratta och som pratade om framtiden. En man som senare isolerade, hotade, hånade, skrek och slog. En man som tog ifrån henne livsglädjen, framtidstron, självkänslan och egenvärdet.

Jag var hon : tio berättelser från kvinnorna som överlevdeBoken bygger på tio kvinnors egna berättelser och upplevelser. Deras berättelser är sinsemellan ganska olika, men gemensamt för dem är att de alla tagit sig ur sina förhållanden. De överlevde. De kan idag se tillbaka och säga ”jag var hon”, men de är det inte längre.

Boken är lättläst och lättillgänglig. Varje kvinnas erfarenheter presenteras på några sidor vardera. I mitten av boken finns autentiska foton, skärmdumpar och texter som visar på hur det kan se ut när man lever i en destruktiv relation med en misshandlande man. Längst bak i boken finns fakta om kvinnomisshandel och information om vart man kan vända sig om man är utsatt. Totalt har boken endast omkring 150 sidor.

Bokens styrka är att man blir berörd av kvinnornas livsöden. Det är lätt att leva sig in i hur de haft det och eftersom vi får tio helt olika livsöden får man också ta del av olika aspekter av mäns våld mot kvinnor. Det ser ju inte likadant ut för alla. Och det är jätteviktigt att öka förståelsen så vi lättare kan se ifall någon runtomkring oss är utsatt så vi kan hjälpa till. För oss som varit utsatta och kanske nyss har lämnat, eller som fortfarande lever i en sådan här relation så är det också superviktigt att se att det går att ta sig ur det och gå vidare, och det är också en väldigt viktig styrka som boken har. Eftersom boken är så pass lättläst och lättillgänglig är boken också användbar i olika sammanhang för att skapa ökad kunskap och diskussion kring ämnet.

Bokens nackdel är att den kanske är lite väl tunn. Jag hade velat ha lite mer djup eller diskussion. Eftersom kvinnornas berättelser är så pass korta och de dessutom är anonyma så blir de aldrig riktigt levande för mig. Men det är skrämmande, sorglig, otäck och berörande läsning, inte minst eftersom man under läsningen vet att det finns så många fler kvinnor som hela tiden blir utsatt för liknande saker. Det är en högaktuell, viktig, angelägen bok och så viktigt att detta ämne belyses så mycket som bara möjligt så en förändring kan ske.

Lite kul måste man ha

- carola

Lite kul måste man haDottern hade valt Lite kul måste man ha av Åsa Karsin som bänkbok, men hon tröttnade snabbt på den. Innan hon lämnade tillbaka den så snappade jag åt mig den, för jag tyckte att den verkade ha ett så himla intressant upplägg. Boken vänder sig till tonåringar och ungdomar och den handlar om ett övergrepp, men det berättas ur två perspektiv, både den utsatte och förövaren.

Vi får träffa Anna och Ludde. De möts under de sista dagarna på sommarlovet och de finner varandra direkt. Det hade kunnat bli en kärlekssaga dem emellan. Om det inte vore så att det hände något som inte går att göra ogjort. Ludde gick över gränsen och våldtog Anna. Den händelsen påverkar bådas liv för alltid.

Boken skulle passa ypperligt att diskutera i skolan. Hela tiden får vi samma historia berättad ur två perspektiv, vilket gör att man inte automatiskt tar den enas perspektiv, utan inser att allt inte är så enkelt. Ett övergrepp är förstås alltid ett övergrepp och inte okej någonstans. Det är självklart. Men det finns också många andra tankar och funderingar som väcks under läsningen. Kan man förlåta någon som gjort en illa? Vad får en människa att gå över gränsen? Finns det förmildrande omständigheter? Och hur går man vidare?

Bokens stora behållning är förstås just detta, att boken ger upphov till tankar och kan användas i samtal och diskussioner. En nackdel är dock att boken är skriven på ett sätt som inte lyckas engagera mig som läsare. Något som också delades av dottern. Det är svårt att känna för huvudkaraktärerna. Boken är tunn och väldigt lättläst, vilket kan vara bra om man ska använda den i skolan, men det gör också att en del går förlorat, som miljö- och personskildringar. Språket är rakt, enkelt, kortfattat och tyvärr ganska torftigt. Boken är lättillgänglig för målgruppen, men det är ingen litterär upplevelse. Dessutom utelämnas vissa relevanta scener som jag verkligen saknar för att få ett djup i berättelsen, till exempel när Anna berättar om våldtäkten för sin mamma. En angelägen och viktig bok, men jag hade önskat mig mer än det.

Pojken i tornet

- carola

Pojken i tornetPojken i tornet är en spännande bok som handlar om teater, spöken, mobbning, ångest och ensamhet. Den handlar om Lydia som blir övertalad av sin kompis Cecilia att börja på teater. Tillsammans ska de sätta upp pjäsen Spöket på Canterville. Under repetitionerna händer saker på teatern. De äldre medlemmarna i teatergruppen pratar om ett teaterspöke och det pågår märkliga saker uppe i tornrummet dit ingen får gå. Cecilia börjar vara med en annan av tjejerna i teatergruppen, medan Lydia blir ensam. Men hur är det egentligen med den mystiska Elvin, han som alla pratar om, men som aldrig syns till på teatern.

Jag trodde det här skulle vara en bok om ett teaterspöke likt Ingelin Angerborns böcker. Det finns förvisso en myt om ett teaterspöke med i boken, men det är inte det som är bokens huvudtema. Den är betydligt mer realistisk och handlar om tyngre ämnen som mobbing, nätmobbning, panikångest, utsatthet och ensamhet. Men det finns förstås inte bara mörker, det finns också vänskap och hopp. En bok att känna igen sig i, få ökad förståelse av och som kan hjälpa en att sätta ord på sina känslor, men samtidigt med en läsvärd berättelse att leva sig in i.

Pojken i tornet är spännande, har ett bra flyt och är ganska lättläst. Den vänder sig till mellanåldern, 9-12 år och funkar både som läsa-själv och som högläsningsbok. Författare är Kristina Collén och boken är utgiven på Idus förlag.

Färgmonstret

- carola

FärgmonstretFärgmonstret är en bilderbok om känslor för barn i äldre förskoleåldern, cirka 3-6 år. Den handlar om Färgmonstret. Han vet inte riktigt vad som har hänt. Hans känslor har trasslat ihop sig och nu måste han sortera och reda ut dem. Kommer han kunna skilja på att vara glad, ledsen, arg, rädd och lugn?

Som tur är så får Färgmonstret hjälp av en flicka som hjälper honom sortera i det kaos av känslor och färger som han upplever. Genom deras arbete med att sortera känslorna får även läsarna lära sig om känslor samtidigt som det blir ett bra tillfälle att diskutera känslor tillsammans med det eller de barn man läser boken för. Flickan och Färgmonstret sorterar känslorna i olika burkar utifrån färg eftersom varje känsla symboliserar en färg.

Photo by Barnboksbloggen on March 09, 2021. May be an image of text that says 'Det här ir färgmonstret. Idag känner asg konstig, tilltrasslad, förvirrad Han förstar inte vad som hänt. MMA °0'.

Bokens illustrationer är gjorda i en collageteknik med kartong/wellpapp som är färglagt med krita. Det finns också urklippta figurer. Illustrationerna är ganska enkla och naivistiska, men ger samtidigt ett effektfullt uttryck. Texten är också enkel, kortfattad, berättande och kärnfull. Den har ett du-tilltal, vilket ytterligare förstärker känslan av att läsaren är inbjuden till att få lära sig mer om känslor och färger tillsammans med Färgmonstret. Ett plus är också att boken har ett stort, generöst bilderboksformat.

Photo by Barnboksbloggen on March 09, 2021. May be an illustration of text that says 'Năr uär| ledsen saknar Ledsenheten som hav, som regniga dagar. alltid nágot.'.

Jag läste den här boken som högläsningsbok för min fyraåriga dotter och hon började direkt samtala om känslor och började berätta om olika tillfällen hon känt de olika känslorna. Jag kan tänka mig att den skulle kunna vara en bra ingång till att prata om känslor även i en förskolegrupp, eller för att prata om olika färger. Med tanke på bokens illustrationer skulle den också kunna användas i bildämnet i skolans lägre åldrar, kanske genom att barnen själva får skapa figurer som illustrerar olika känslor eller att barnen får skapa egna färgmonster utifrån de känslor de har just då. Boken uppmuntrar verkligen till eget skapande, men också till att samtala om och uttrycka sina egna känslor.

Photo by Barnboksbloggen on March 09, 2021. May be an illustration.

Färgmonstret är skriven och illustrerad av Anna Llenas. Hon kommer från Barcelona och har studerat illustration och konstterapi. Denna bilderbok används ofta inom konstterapi och har blivit belönad med flera barnbokspriser.

Nej, sa Kanin

- carola

Nej! sa KaninNej! sa Kanin är en bilderbok i stort format som vänder sig till de minsta barnen. Kanin säger nej till allt som mamma föreslår. Han vill inte klä på sig på morgonen och inte äta frukost, fastän att han är jättehungrig. Inte ens bada vill han göra trots att det är så härligt med allt skum. Men efter lite övertalning går det bra. Och till slut kommer mamma på något som Kanin absolut inte kan säga nej till.

Det här är en så fin högläsningsbok, med stora möjligheter att verkligen gå in i texten och läsa som om man vore Kanin, den lilla kaninen med den stora viljan. Jag tror de flesta kan känna igen sig i Kanins och mammas dialog, denna viljestarka kamp där båda har lika starka viljor om vad de tycker att Kanin ska göra, men till slut också kan enas i något som de båda tycker väldigt mycket om. Både barn och vuxna kan känna igen sig denna uttrycksfulla, charmiga, varma och mysiga bilderbok som egentligen kan sägas vara en kärleksförklaring från förälder till barn.

Photo by Barnboksbloggen on March 09, 2021. May be an illustration.

Boken har ett generöst format som inbjuder till tillsammansläsning. Illustrationerna är enkla, tydliga, i en mild, varm färgskala. De är fyllda av känslor och uttryck. Såväl minspel som kroppsspråk visar tydligt Kanins känslor och viljeyttringar. Fokus ligger just på Kanin, mamman syns inte i bild förrän på de sista uppslagen. Det är en barnnära bok som tar barns känslor på allvar, även om det ju är en kanin som gestaltar känslorna. Formgivningen är också intressant och varierande. Ibland får text och/eller bild breda ut sig över en hel sida, exempelvis får flera av Kanins ”nej!” en helt egen sida, ibland är det istället en hel serie bilder med tillhörande text som får ta plats på ett uppslag. Det här är en bok som tål att läsas om och om igen, och där man kan hitta nya saker att prata om från gång till gång. Kanske blir detta en framtida klassiker bland småbarnsböcker, det har den i alla fall potential till.

Photo by Barnboksbloggen on March 09, 2021. May be an illustration of book and text that says '"NEJ!" sa Kanin. "Jag är inte "Dags för mellanmal", sa mamma. "NEJ!" sa Kanin. "Jag är inte "Dags för pottan", sa mamma. "NEJ!" sa Kanin. "Jag är för stor "Dags att gả in", sa mamma. Kmag "NEJ!" sa Kanin. "Jag vill vara "Dags för ett bad", sa mamma.'.

Nej! sa Kanin är den holländske författaren och illustratören Marjoke Henrichs debutbok och jag ser fram emot att se kommande böcker från henne. Boken är utgiven av Alfabeta förlag.

Photo by Barnboksbloggen on March 09, 2021. May be an illustration of book and text that says 'Först satte Kanin pả sig byxorna. ut och in, Och sedan tröjan. upp och ner, ut och in, pa sniskan, sniskan, upp och ner, pa sniskan, men sedan blev det rätt! men mensedan sedar "Dags för frukost!" sa mamma.'.

Pojken som försvann

- carola

Pojken som försvannPojken som försvann är den tredje fristående deckaren i serien om kriminalkommissarie Sara Vallén. De två första heter Vit syrén och I egna händer.

Året är 1998 och en tvåårig pojke i försvinner spårlöst från en förskola i Lund. Trots polisens ansträngningar, och till moderns stora förtvivlan, förblir fallet olöst. 

Tjugo år senare får kommissarie Sara Vallén vid polisen i Lund in ett tips som tycks vara kopplat till den försvunne pojken. Samtidigt utsätts Saras döttrar Klara och Bella för trakasserier av en grupp unga män med nazistsympatier. Orsaken är att döttrarna startat en studentförening som stöder ensamkommande ungdomar i deras skolarbete. En av dessa ungdomar, Reza, hittas död i Höje å med ett hakkors inristat i pannan. Det inleds en omfattande jakt på mördaren samtidigt som Sara Vallén och kollegan Torsten Venngren följer upp de nya tipsen om den försvunne pojken från 1998. 

Jag gillade verkligen de två första böckerna som Cecilia Sahlström skrivit om kriminalkommissarie Sara Vallén. Författaren är själv polis och det känns väldigt trovärdigt det hon skildrar. Hon har också en berättarförmåga som får en att verkligen gripas tag och vilja fortsätta läsa. Den stora styrkan tycker jag ligger i skildringen av karaktärerna. Hon har lyckats skapa karaktärer som känns mänskliga och har både bra och dåliga sidor, precis som vem som helst. Hon skildrar också dynamiken dem emellan väldigt bra. Det är verkligen en arbetsgrupp som jobbar framåt för att lösa fallen och det känns så realistiskt. Jag gillar att poliserna känns som helt vanliga människor, det är inga råbarkade, udda typer som har en massa stora problem i sitt privatliv som i så många andra deckare. Tvärtom känns det hela tiden äkta. Själva mordgåtan var kanske inte den mest spännande jag läst, den handlar om människors utsatthet, om främlingsfientlighet och hat, något som ju skildrats i många liknande böcker den senaste tiden och den här boken tillför inget nytt där. Istället är det skildringen av polisyrket, utredningsarbetet och människornas agerande som är det intressanta och det som får mig att girigt sluka sida efter sida. Språket flyter lätt på och det är dessutom fina miljöskildringar från såväl Lund som Falun denna gång.

Bäst av allt är att jag har tre olästa böcker om Sara Vallén att se fram emot. Näst på tur är Hatet vi bär.