Fula tjejer

- carola 1 Comment

Fula tjejerPå en högstadieskola i Gnesta startar någon ett Instagram-konto med namnet Fula tjejer. Där läggs osmickrande foton upp på både populära och mindre populära tjejer. Snart sprids en skräck för att bli nästa offer bland tjejerna på skolan. Tilde, Eleni och Jasmine går i samma klass, men de har knappt pratat med varandra tidigare. Nu går de ihop, trots sina olikheter. De bestämmer sig för att försöka hitta vem som ligger bakom kontot och sätta dit den jäveln. Och de tänker göra det tillsammans.

Ungdomsboken Fula tjejer är skriven av tre av Sveriges främsta ungdomsboksförfattare: Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson. Och det märks förstås. Det är en välskriven, träffsäker och realistisk bok med hög igenkänning och fingertoppskänsla. Det finns mycket allvar bakom och ett ganska tydligt budskap. Men det förmedlas med mycket humor, känsla och massor av girl power. Det är högstadieångest, kärlek, vänskap, utanförskap, feminism och mysterium på en och samma gång. Och dessutom med en grand finale på slutet. Förstås!

Boken är snyggt skriven, där berättarperspektivet växlar mellan de tre olika karaktärerna. Det gör boken också lättläst med korta kapitel. Karaktärerna är sinsemellan väldigt olika och jag tror det är så att författarna skapat varsin karaktär. Men det går inte att ana vilka delar som vilken författare har skapat. Boken inleds i ett högt tempo och fortsätter så hela vägen. Det går knappt att lägga ifrån sig den, eller ens hämta andan. Jag vill bara läsa vidare för att få reda på vem det är som ligger bakom kontot och om tjejerna lyckas med sin plan att sätta dit honom. Jag vill veta om tjejerna kommer att fortsätta vara vänner och om de lyckas få till en diskussion på sin skola kring allt det som boken kretsar kring, att killar får ta plats och att tjejer mäts med en helt annan måttstock. Jag hoppas att boken också skapar diskussion på fler skolor runt om i landet. Kanske att den används som högläsningsbok eller åtminstone som bokcirkelbok. För det är viktiga frågor och dessa frågor förpackas så fint i den här boken. Men jag hoppas också att boken läses av många tonåringar och unga vuxna som känner sig ensamma och osäkra i sin identitet och könsroll, och att de känner sig stärkta och inte längre ensamma efter att ha läst boken. Jag önskar att jag själv hade haft den under min tonårstid. För det finns inga fula tjejer!

Fula tjejer är helt klart en av årets absolut bästa ungdomsböcker och som tur är detta bara första boken i en kommande trilogi. Jag ser såååå mycket fram emot de kommande böckerna Jobbiga tjejer och Svaga tjejer. Boken är utgiven av Gilla böcker.

Spekulation Augustpriset

- carola

Imorgon är det dags, då får vi veta vilka tre titlar som vinner Augustpriset 2020 i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. 

Jag är ju Augustambassadör i år för kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok och jag har därför läst de sex nominerade böckerna till den kategorin med stort intresse.

De böcker som är nominerade är:

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl, skriven och illustrerad av Linda Bondestam. En färgsprakande, detaljrik, hoppfull och humoristisk bilderbok om våtmarkens sista axolotl och om miljöförstöring, ensamhet och klimatförändringar.

Billie, Korven och havet, skriven och illustrerad av Julia Hansson. En bilderbok med fint barnperspektiv och fantastiska illustrationer om en dag på stranden och om ett barn som tillåts gå sin egen väg.

Humlan Hanssons hemligheter, skriven av Kristina Sigunsdotter och illustrerad av Ester Eriksson. En dagboksbok för mellanåldern om vänskap, ensamhet, utanförskap och vardagshändelser som både innehåller humor och svärta.

Kom dagen, Kom natten, skriven av Åsa Lind och illustrerad av Emma Virke. En unik dragspelsbilderbok med underbara illustrationer som handlar om ett barns sista sommardag, om dagens skeenden och nattens drömmar.

Alltid hejdå, skriven och illustrerad av Alma Thörn. En seriebok som skildrar skilsmässobarn i två generationer, författaren själv och författarens mamma, med träffsäkra, effektfulla illustrationer, trovärdiga känsloskildringar och en kritisk blick på vuxenvärlden.

Kråkorna, skriven av Anders Fager och illustrerad av Peter Bergting. En grafisk roman om Kim som återvänder till platsen där hen växte upp, vilket blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet. En stark och gripande, nattsvart bok om inre mörker och att hitta sig själv och att våga möta monstren från sin barndomstid.

Det är sex starka titlar som är nominerade och imorgon får vi veta vilken av dessa som tilldelas Augustpriset 2020. Självklart måste jag ju spekulera lite. Jag tror att Mitt bottenliv, Kråkorna eller Kom dagen, Kom natten har störst chans att vinna. Om jag måste välja en titel så tror jag att Kom dagen, Kom natten blir vinnaren i år. Mina favoriter bland de nominerade titlarna är dock Mitt bottenliv – av en ensam axolotl och Kråkorna så dem kommer jag att hålla tummarna lite extra för imorgon.

Mitt bottenliv - av en ensam axolotl     Kråkorna

Naturen

- carola

NaturenTidigare idag skrev jag om den Augustnominerade bilderboken Mitt bottenliv – av en ensam axelotl. Den handlar om klimatförändringar och miljöförstöringar ur en axelotls perspektiv. Ett liknande tema har bilderboken Naturen av Emma Adbåge som också har kommit ut nu i år.

Naturen handlar om en by där det bor lite olika barn och vuxna i olika åldrar. Och husdjur förstås. Men utanför byn ligger något annat. Något som kallas för Naturen.

Människorna i byn älskar att bada på sommaren, leka i snön på vintern och plocka svamp på hösten. Naturen står där den står, löven på träden skiftar färg, vattnet ändrar temperatur och snön faller när det är dags att åka pulka. Men vad händer när Naturen inte gör som människan vill? När snödrivorna blir för stora, temperaturen för hög och regnet öser ner.

Denna bilderbok handlar mycket om människans förhållande till naturen. Hur vi till exempel åker till havet för att sola och bada, men samtidigt sätter oss med bilen på tomgång och AC:n igång för att få svalka från värmen. Vi älskar att det kommer snö när vi vill åka pulka och vi gnäller om det är för lite snö för att få göra det. Men när det är för mycket snö på gatorna, ja då gnäller vi också och vill ha bort den omedelbart. Vi använder vatten i mängder till poolen, isbitar, glass och törstiga tagetes. Men när det är torka och skogsbränder, ja då gnäller vi över att vattnet inte finns där längre.

Vi älskar naturen – men bara när naturen beter sig som vi vill att den ska göra. Det som människan gör får konsekvenser för naturen och det skildras så tydligt och konkret i den här boken. Precis som man är van vid från systrarna Adbåge så utgår Emma här ifrån barnets perspektiv när hon skildrar relationen mellan oss människor och naturen. Det är humoristiskt och ibland rentav skruvat. Men det är med en allvarlig grundton och det är tänkvärt och brännande.

Illustrationerna är färgsprakande och detaljrika. De vuxna människorna skildras med stora, buffliga kroppar och små huvuden, nästan övertydligt, medan barnen har normala proportioner. Det är uttrycksfullt, myllrande, dramatiskt och träffsäkert. Som vuxen älskar jag den här finurliga bilderboken som så träffande skildrar hur vi människor ibland är väldigt kortsynta och kontraproduktiva och det faktum att om vi fortsätter så som vi gör nu med naturen så kommer det kanske inte finnas någon natur kvar så småningom. Varken att älska, hata eller försöka tämja. Eller så har naturen tagit över så inte människorna finns kvar? Och kanske är det kanske också just de vuxna som mer tillhör denna boks målgrupp än barnen?

Naturen är skriven och illustrerad av Emma Adbåge och utgiven av Rabén & Sjögren.

Intervju med Linda Bondestam

- carola

Linda Bondestam: Mitt bottenliv

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Linda Bondestam och utgiven av Förlaget och Berghs förlag.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Linda Bondestam:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Det känns alldeles ofattbart! Jag har jobbat så mycket och så länge med den här boken, och man vet ju aldrig riktigt vilket mottagandet blir, så det är ju verkligen ett stort erkännande.

Berätta lite om boken?

– Boken är en glad men också sorglig berättelse om naturens fantastiska överlevnadskraft på vår vackra, men nedsmutsade planet. Allting upplevs genom ögonen på den sista vilda axolotlen.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Det är svårt att säga exakt, jag kan få idéer i de mest oväntade situationerna. I tiden före pandemin hade jag turen att få göra en hel del spännande arbetsresor, vilket alltid var inspirerande. Så läser jag läser mycket och lyssnar på olika poddar, och för just den här boken har jag sett en massa naturdokumentärer. T.ex. har David Attenboroughs filmer gjort ett enormt intryck på mig.

– Jag har alltid fascinerats av hur märkliga, vackra och spännande varelser som vandrar omkring på den här planeten. Naturen upphör aldrig att överraska och trots att mitt jobb går ut på att vara en expert på att fantisera är det svårt att hitta på lika otroliga varelser. Jag råkade se ett foto av en axolotl för flera år sedan och kunde inte sluta tänka på den – jag insåg att det måste bli en bok. När jag senare förstod att den troligen är utdöd i det vilda på grund av oss människor förstod jag att boken också måste handla om klimatet. Axolotlen visade sig dessutom vara ett mycket spännande djur, den kan till exempel växa ut nya organ och kroppsdelar ifall den skadar sig och passar på så vis mycket bra som otippad hjälte i en bok om planetens resiliens.

– Jag brukar oftast illustrera andra författares texter, så den här gången var det fantastiskt att ha möjlighet att styra över både text och bild, men ibland också fruktansvärt svårt då valmöjligheterna är oändliga. En stor del av arbetet gjorde jag på en liten ö i finska skärgården, ett perfekt ställe att fundera på vårt förhållande till naturen.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– För tillfället målar jag bilder till en rolig och vild historia som handlar om vad du ska göra om du möter en björn. Den är skriven av två författare, finlandssvenska Malin Kivelä och danska Martin Glaz Serup. Dessutom ska Annika Sandelins och min bok Silkesapans skratt bli animationsfilm så jag tecknar en hel del regnskogslandskap.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Jag är en finlandssvensk bilderboksmakare som sedan 2002 gjort en hel massa böcker med fantastiska författare såsom Stella Parland och Ulf Stark. Ibland gör jag också tecknade filmer och så har jag en egen teatergrupp, Teater Tapir, med några kollegor. Mitt bottenliv är min andra bok jag både tecknat och skrivit.

Linda Bondestam är utbildad på Kingston University i Storbritannien. Hon hör till de mest framstående barnboksillustratörerna i Norden och är den första mottagaren av Vanessapriset 2016.  Djur som ingen sett utom vi ( Berghs 2016 ) var nominerad till Augustpriset 2016. Den boken vann Snöbollen priset för årets svenska bilderbok 2016 samt Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur 2017.

Stort tack Linda för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

- carola

Mitt bottenliv - av en ensam axolotlMitt bottenliv – av en ensam axolotl är en färgsprakande bilderbok om klimatförändringar, ensamhet och livet på jorden.

En axolotl är ett leende groddjur som lever hela sitt liv på larv-stadiet, vilket innebär att den aldrig blir riktigt vuxen. Numera tros den existera i vilt tillstånd enbart i en sjö i Mexiko – men inte ens det är säkert.

Den axolotl som den här boken handlar om är ensam, kanske till och med våtmarkens sista axolotl. Han trivs förträffligt i sin pöl där han umgås med tigersalamandrar, samlar skatter och spionerar på allt roligt de tvåbenta lunsarna på stranden hittar på. Men det blir stadigt varmare, pölen blir grumligare, fulfiskar flyttar in. En dag kommer det en stor våg som sveper bort allt.

Boken tar sin början när jorden var alldeles nyfödd. Det fanns hav, land och små varelser som guppade och gurglade. Så småningom kom fler och fler varelser. Jorden blev äldre och nya djur kom, de så kallade lunsarna som bredde ut sig mer och mer. Läsaren förstår att lunsarna är människorna som tog över naturen för att bygga stora hus. När bokens axolotl var liten fanns det massor av mat och livet var en fröjd tills den dag då jorden började förändras. Men förändringen ledde inte till katastrof utan till något nytt. Så småningom träffar våtmarkens sista axolotl faktiskt en annan axolotl:

Det dröjde inte länge innan vi blev föräldrar till 987 små yngel.

Nyfiket leende simmade de runt och viftade på sina små svansar.

Vart de stora lunsarna tog vägen visste ingen men det tänkte vi sällan på.

Mitt bottenliv hade blivit ett toppenliv!

Det här är en bilderbok som kan läsas på flera nivåer. Man kan läsa den som en helt vanlig saga utan att beröra de viktiga teman som finns mellan raderna. Men man kan också använda den som utgångspunkt för att diskutera dessa teman om man vill. Vad som händer med jorden, klimatet, utrotningar, miljöförstörelsen, klimatförändringar, ja, det finns så mycket man kan prata om ifall man vill. Man kan också komma in på teman som identitet, ensamhet, utanförskap, vänskap och kärlek. Trots många tunga ämnen är boken absolut inte någon tung läsning, tvärtom så är den både ljus, hoppfull, varm och humoristisk. Dessutom kan man samtidigt lära sig en hel del om man vill. För oss vuxna blir boken dock lite extra tänkvärd och brännande, vilket inte alls är någon nackdel.

Jag tycker det är så fint hur Linda Bondestam kan skildra både det stora och det lilla i världen genom att visa hur livet för en ensam liten axolotl påverkas av det som vi människor gör med världen och klimatet. Jag har alltid tyckt mycket om Linda Bondestams illustrationer och här får de verkligen breda ut sig. Först de vackra blågröna undervattensbilderna och därefter de mer skrämmande illustrationerna på stressade stadsmiljöer och det nedskräpade havet. Det finns massor av detaljer att titta på. Jag kan tänka mig hur barnen till exempel känner igen loggorna som återfinns i stadsmiljön. Men också allt som finns att upptäcka på havsbotten.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är skriven och illustrerad av Linda Bondestam. Boken är utgiven av Berghs och Förlaget. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Salamandergåtan och Maltesergåtan

- carola

Salamandergåtan  Maltesergåtan

Har ni sett att den norske deckarförfattaren Jørn Lier Holst numera också skriver barndeckare? Salamandergåtan och Maltesergåtan är de två första böckerna i CLUE-serien, där CLUE står för initialerna i karaktärernas namn: Cecilia, Leo, Une och hunden Egon. Det är lite extra fyndigt eftersom clue är det engelska ordet för ledtråd eller spår.

Cecilia bor med sin pappa på pensionat Pärlan vid idylliska Skutbukten. Hennes föräldrar köpte pensionatet för några år sedan, men efter att hennes mamma dött anställer hennes pappa Leos mamma som hotellchef. Både Cecilias familj och Leos familj bor på pensionatet, medan Une och hennes familj bor i närheten. Pensionatsmiljön utgör en häftig inramning till boken och möjliggör för alla möjliga brott att inträffa. Den avlägset belägna miljön gör också att antalet misstänkta blir begränsade, vilket förstås ökar möjligheten för barnen att lösa respektive brott.

I Salamandergåtan hittar Cecilia en död man på stranden samtidigt som skumma personer tar in som gäster på pensionatet. Maltesergåtan handlar om ett gammalt inbrott som skett i Oslo och där rånarna fått med sig tjugo kilo guld samt Malteserklockan som bara dem är värd fem miljoner kronor. Nu hintas det om att stöldgodset finns förvarat i Skutbukten!

Båda böckerna är väldigt spännande och skrivna i ett högt, rafflande tempo. Det blir flera gånger farligt på riktigt när barnen följer de spår och ledtrådar som de hittar. Det känns verkligt och trovärdigt. Böckerna avslutas med cliffhangers som gör att man bara vill fortsätta läsa. Man anar också att något inte riktigt står rätt till med Cecilias mammas död, den gåtan löper genom båda böckerna som en sidohistoria. Man måste inte läsa böckerna i rätt ordning eftersom varje utgör ett avslutat fall, men jag tror man vill läsa mer när man väl börjat läsa. Dessutom så ger ju första boken mer bakgrundshistoria till karaktärerna och platsen, även om detta också sammanfattas i början av andra boken. Del tre kommer till våren. Dessa två böcker avslutas förresten också med att första kapitlet i nästa bok presenteras så man ska bli ännu mer lockad till fortsatt läsning.

Böckerna passar både för högläsning och att läsa själv. Jag tror att denna serie kommer att bli populär hos mellanstadiet. Det är välskrivet, andlöst spännande och trovärdigt. Som vuxen uppskattar jag också likheterna med serien om Femgänget som jag slukade när jag själv var i samma ålder.

Salamandergåtan och Maltesergåtan är båda utgivna av Bonnier Carlsen.

Intervju med Anders Fager och Peter Bergting

- carola

Hero background image

Kråkorna är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Anders Fager, illustrerad av Peter Bergting och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Anders Fager och Peter Bergting:

Hur känns det att er bok har chans att vinna Augustpriset? 

Anders: Det är förstås väldigt roligt att bli nominerad till ett så fint pris. Däremot har jag nog aldrig riktigt ens tänkt tanken att jag skulle kunna bli nominerad till det här priset. Det är liksom sånt som händer Klas Östergren. Inte mig.

Peter: Overkligt, jag trodde aldrig jag skulle bli nominerad någonsin, jag gör ju inte den typen av böcker som blir nominerade till sånt här, eller priser över huvud taget. Så när Vi kommer snart hem igen blev nominerad tänkte jag att det var underbart att ha fått bli nominerad men att jag aldrig skulle bli nominerad igen. Men det underliga är att jag kände på mig att vi skulle bli det för Kråkorna. Har haft den känslan hela sommaren och bara gått och väntat. Det känns underlig att ens skriva det, men det var som om boken fick eget liv när den var klar.

Berätta lite om boken?

Anders: Vad kan jag säga om boken som inte står på omslaget? Det har varit jätteroligt att jobba med Peter. Vi kommer ur samma grupp snorvalpar som en gång introducerade rollspel i Sverige. På åttiotalet. Och vi har vetat om varandra sedan dess. Vi råkade börja prata om olika idéer när vi stod och på samma ställe väntade på något på bokmässan. Och nu står vi här och väntar på ett pris.

Peter: Det började som en utställning, jag hade gjort några bilder och höll som bäst på med att hitta ett tema när jag mailade de första målningarna till Anders för att se om han var intresserad av att skriva noveller till några av dem. Vi plockade upp tråden igen på bokmässan samma år och då hade Anders fattat tycke för en serie av bilder i utställning där kråkorna var med. Han såg en historia i dem och jag kunde knappt bärga mig för att se vad han skulle göra med den. Och nu, långt senare så är boken klar. Vi jobbade om vartannat, skrev och ritade på var sitt håll och tog sedan långa promenader på Kungsholmen under våren 2019 där vi diskuterade manus och bilder.

Varifrån hämtar ni inspiration till era böcker? Hur fick ni idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

Anders: Just Kråkorna tog väldigt tydligt avstamp i några bilder som Peter hade gjort. Och sedan fyllde jag på med mina fördomar om Peters barndom. Annars hittar man ju inspiration i de mest märkliga detaljer. Jag tror att en sak man gör som konstnär är att man istället för att bara notera saker och tänka att ”det här var lite lustigt” liksom arkiverar dem i någon slags minnesbank för att man vet att förr eller senare kommer man kunna använda den bilden eller anekdoten idén. Just postit-lapparna i kråkorna är en sån detalj. Jag minns inte vem som berättade det. Men hennes mamma började bli dement och skrev allt konstigare minneslappar hon la överallt. Det blev som ett underligt pussel. Det finns fler sådana detaljer i boken. Busschaufförens väst. Den döda storebroderns cykel.

Min och Peters process gick väldigt av sig själv. Så av sig själv att jag inte riktigt kan återge den. Jag skrev en synopsis och sen började vi göra ett mer detaljerat manus. Ungefär så. Det är faktiskt ett problem med problemfria samarbeten. Man drar lätt inga andra erfarenheter än att ”det gick bra”. Och att man gillade den man jobbade med.

Peter: Mycket inspiration kommer från min uppväxt, just den här boken har jag speciell anknytning till och kan känna igen mig i mycket, speciellt landskapet. Jag växte upp på landet och gamla förfallna hus och skogar i dimma är en del av mitt DNA. Jag ritade allt digitalt och färglade sedan i datorn så det ska se handgjort ut.

Håller ni på med något nytt bokprojekt?

Anders: Det är mitt yrke att skriva. Jag skriver hela tiden. Just nu har jag framför mig en populärvetenskaplig artikel, ett synopsis till en film, en skräcknovell och en deckare eller thriller som utspelar sig sent 1800-tal. Det sista blir nog en roman även om jag kommer att researcha mig till döds innan den blir klar.

Peter: Det gör jag, just nu skriver jag manus till del tre i min bilderboksserie om Jordens hjältar samtidigt som jag ritar på en serie med Mike Mignola och Christopher Golden.

Berätta lite om er själva, vilka är ni?

Anders: Vad vill du veta? Jag är en 56 årig gubbe från Stockholm som skriver böcker. Du får nog vara lite mer specificerad än så. *LER*

Peter: Jag är serietecknare och har egentligen aldrig velat eller kunnat göra något annat, jag bestämde mig när jag var 5-6 år för att rita serier. Sedan har det såklart blivit mycket annat, mest känd är jag säkert för barnboksomslag, bland annat till Astrid Lindgren, men jag skriver också och har gjort 6 fantasyromaner som utspelar sig i min egen värld förutom en herrans massa böcker med andra, flest med Andreas Palmaer i Sverige och Mignola/Golden i USA. Men innan det så illustrerade jag hundratals rollspelsböcker och det var ju faktiskt där min karriär började, med Dungeons and Dragons, Drakar och Demoner och sånt.

Vad läser ni själva i höst/vinter? Har ni något lästips att dela med er av? 

Anders: Just nu läser jag faktiskt en roman för en gång skull. Det blir ganska lite nöjesläsning när jag inte är på semester. Och det är jag väldigt sällan. Jag läser i alla fall Jeff Noons märkliga science fiction-roman ”Vurt”. Svårt språk och väldigt trippigt. Det är kul att läsa något som är jävligt tekniskt avancerat. Som ett mer allmänt lästips tycker jag alla ska läsa Kurt Voneguts roman ”Slakthus fem”. Den är en av mina absoluta favoritböcker och en vansinnigt rolig och gripande bok.

Hero background image

Anders Fager är författare och spelkonstruktör. Han skriver allt från skräckberättelser till seriemanus och dramatik.

Hero background image

Peter Bergting är en prisbelönt serieskapare, illus­tratör och författare. Serieboken Vi kommer snart hem igen, skriven av Jessica Bab Bonde, nominerades till Augustpriset 2018.

Stort tack Anders och Peter för den fina läsupplevelsen och för att ni svarade på mina frågor.

Kråkorna

- carola

KråkornaKim ärver sina farföräldrars hus och måste återvända till platsen där hen växte upp. Det blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet.

Redan när Kim var liten var uthusen och ladan förfallen. Ingen brydde sig om att laga sådant som gått sönder. Nu är husen ännu mer förfallna. Det är smutsigt och trasigt. När Kim kommer in i huset ser hen postit-lappar som sitter uppe här och var, men Kim undviker in i det längsta att titta på dem. Något iakttar Kim genom sovrumsfönstret och på taket till ladan sitter massvis med kråkor. Fåglarna ropar varningar. Kim är inte välkommen där.

Hero background image

Ju mer tid som Kim tillbringar i huset, desto mer minns hen från sin barndom. Mammans och pappans gräl. Kim som fick klara sig mycket själv. Mobbingen, ensamheten, utanförskapet. Fåglarna. Fåglarna som Kim kastade pinnar på. När Kim börjar läsa på lapparna inser hen hur mycket som sitter i väggarna. Glädjen som försvann på E18 när pappas storebror blev påkörd och dog. Sår och trauman som ärvts från generation till generation. Kim förstår äntligen sig själv, sin uppväxt och sin släkt på ett sätt som hen inte gjort tidigare. Och monstren som hen levt med under hela sin barndom, är det verkligen monster?

Hero background image

Kråkorna är en grafisk roman som handlar om att hitta sig själv, samt att försonas med det som varit och den man är. Det är en oerhört stark  och berörande berättelse med text av Anders Fager. Än mer gripande blir texten tillsammans med Peter Bergtings stämningsfulla, vackra, suggestiva och helt magiska illustrationer. Text och bild är i perfekt symbios och samspelar med varandra på ett utmärkt sätt. Texten är avskalad och det är ofta upp till läsaren att själv komplettera och fylla i vad som egentligen händer, eller har hänt. Det är därför inte en lättläst bok trots att den har väldigt lite text. Det är en kuslig bok, men läsaren inser snart att det mest skrämmande mörkret kanske inte är det som finns där ute, utan inom Kim själv. En annorlunda och originell bok, men väldigt, väldigt bra. Jag hoppas många läsare hittar den, den kan läsas av såväl tonåringar och ungdomar som vuxna. Jag tycker om identitetstemat och jag tycker om att det får vara trasigt, tragiskt, nattsvart, brutalt och skrämmande ända fram tills slutet då hopp, ljus och försoning börjar sippra in.

Hero background image

Kråkorna är utgiven av Natur & Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Nattsångaren

- carola

NattsångarenNattsångaren är första delen i en ny deckarserie av Johanna Mo, Ölandsmorden. Den handlar om Hanna Duncker som återvänder till hembygden efter många år i Stockholm. Hon är nu polis och börjar jobba med att utreda en ung killes död. Men hon har själv levt länge i skuggan av ett brott eftersom hennes pappa dömts för att ha rånmördat en kvinna.

Hanna Duncker är en intressant och mångbottnad karaktär. Kanske lite trist med ytterligare en polis med en obearbetad bakgrund. Men det här är ändå lite annorlunda än många andra deckarkaraktärer. Jag tycker att det är intressant just med hennes historia, man läser ju inte så ofta om hur anhöriga till gärningsmän lyckas gå vidare. Man förstår verkligen hur svårt det måste vara. Det finns också annat som jag gärna läser vidare om i kommande böcker, som Hannas historia med Fabian som vi bara får en aning om i denna bok. Jag tror absolut att Hanna är så pass mångfacetterad att det kommer att räcka till många böcker om henne. Erik är också en sympatisk och intressant karaktär som säkert kommer växa i kommande böcker.

Själva mordgåtan kändes däremot inte lika mycket som en fullträff. Det är alltid berörande med unga personer som drabbas av ohyggliga brott, men själva utredningen känns på något sätt oengagerad. Jag gillar dock Ölandsmiljöerna och dem läser jag gärna mer om. De ger ju perfekt inramning till en deckarserie. Dessutom älskar jag skildringen av allt det där runtomkring mordgåtan. Att återvända till hembygden, att leva i skuggan av ett brott, att bo i ett litet samhälle, alla dessa människoöden. Det är så fint skildrat! Jag ser fram emot kommande böcker i serien Ölandsmorden.

Nattsångaren är utgiven av Romanus & Selling.

Intervju med Kristina Sigunsdotter

- carola

Hero background image

Humlan Hanssons hemligheter är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Kristina Sigunsdotter:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Fantastiskt. Det här är ju något jag har gått och drömt om i största hemlighet och så en dag ringer min förläggare Marie och säger att jag har blivit nominerad och jag både skrattade och grät.

Berätta lite om boken? 

– Den handlar om Humlan Hansson, en elvaåring som får vattkoppor och måste vara hemma från skolan i två veckor och den katastrof som det leder till. Samt några andra smärre katastrofer i hennes liv som att hennes idol faster Fanny hamnar på Psyket och att hennes mamma är olyckligt kär i någon annan än Humlans pappa. Vi får följa med i Humlans innersta hemligaste knasigaste tankar och skratta och gråta med henne.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag läste enormt mycket som barn och det har nog byggt djupa kanaler i min hjärna som jag har användning av idag. Jag har en bokblogg tillsammans med mina barn – Little Literarian – så jag läser massor av inspirerande nyutgiven bilderbokslitteratur. Just Humlan Hansson hemligheter är nog mest inspirerad av en av mina favoritförfattare som barn, Barbro Lidgren och hennes Sparvel-böcker. Jag älskade hennes rättframhet, hur hon inte värjde för sånt som många vuxna tyckte var förbjudet för barn att läsa, som om psykiskt sjuka människor till exempel. Ulf Stark var min mentor innan han alldeles för tidigt gick bort och han sa åt mig att inte vara rädd för att väcka känslor hos barn. Att det gör inget om man får barn att gråta. Bara det finns hopp i slutet.

Jag skrev små dagboksanteckningar som Humlan gjort och skickade till Ester och så började hon illustrera, sedan var det som att Humlan satt bredvid mig på cafét och skrev boken med mig. När jag väl hittat hennes röst så var det lätt. Kanske är hon ganska mycket mig själv när jag var elva, så kanske hittade jag min egen elvaåriga röst, jag vet inte. Men Humlan är så självklar och så himla rolig att skriva.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– En trilogi för mellanåldern för mitt förlag Natur & Kultur. Väldigt kul! Och så har jag några bilderboksmanus som ligger och gror.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Just nu bor jag i Malmö med min man Johan och våra barn August och Signe. Jag är uppvuxen i en liten byhåla utanför Västerås och i pappas barndomsgård i Sörmland dit vi åkte typ varje helg och alla lov. Så äkta lantis som sedan hamnade i Stockholm några år, utbildade mig till etnolog och journalist (får väl erkänna nu att jag fuskade och hittade på typ hälften av alla intervjuer vi hade i uppgift att göra … ) blev projektledare på Stockholms Poesifestival och Barnpoesifestivalen, blev sjukt avundsjuk på alla poeter och drog till en studio vid havet i Bergen och skrev istället. Och det har jag gjort sedan dess. Debutboken var poesisamlingen Sjöpojken, sedan kom romanen Rovfåglar osv. skrev mest för vuxna under en lång tid. Första barnboken blev min och Sara Gimbergssons lilla ”Min krokodil tror att den är en racerbil” och nu har jag landat i att jag vill vara barnboksförfattare. För mig finns det inget roligare och finare jobb.

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Har cirka NOLL tid att läsa vuxenböcker med en ettåring och fyraåring som snor runt mina ben, men jag kan tipsa om några av familjens favoritbilderböcker just nu.

”Vi går till jobbet” av Pia Lindenbaum, ”Kiosken” av Anete Melece, ”Sånt som försvinner” av Beatrice Alemagna och Joe Todd Stantons fantasyserie om familjen Brownstone. Och såklart min och Clara Dackenbergs bok ”Landet som icke är”, som jag har skrivit utifrån Edith Södergrans dikter och liv.

Hero background image

Kristina Sigunsdotter skriver böcker för unga och vuxna, poesi, låttexter och dramatik.

Boken är illustrerad av konstnären och serietecknaren Ester Eriksson.

Stort tack Kristina och Ester för den fina läsupplevelsen och för att du, Kristina, svarade på mina frågor.