Bonniers stora julkalender lucka 7-12

- carola

Bonniers stora adventskalender

Jag fortsätter öppna luckorna i Bonniers stora julkalender. De första sex luckorna har jag skrivit om i detta inlägg och nu fortsätter jag med luckorna 7-12. Här hittar vi också varierad läsning:

  • Lottas jul. Lotta Kühlhorn är lite av en favorit hos mig. Hon är en av Sveriges mest kända formgivare. Men hon är också en mästare på att fira jul. Hon börjar med minusadvent i november, vilket är en traditionell nedräkning till advent i det Kühlhornska hemmet, och sedan ökar aktiviteterna och julmyset från början av december fram till höjdpunkten – julafton – för att sedan börja nedtrappningen runt nyår. 2014 kom hennes bok Lottas jul fylld med tips på julpyssel, gör-det-själv och recept. Det som finns i julkalendern är ett utdrag av den boken.
  • Kalla bad är en annorlunda hälsobok som kom förra året. Den handlar om kalla bad utomhus, vad det är så bra med att bada kallt och hur man gör för att komma igång. Man behöver varken vara naturmänniska, hälsofreak eller träningsfantast för att börja bada kallt. Allt man behöver är en gnutta nyfikenhet och en vilja att uppleva något annorlunda och starkt. Linda Ahlgren och Linda Vagnelind vill inspirera till att våga möta kylan i Sveriges vackra vatten året om. Detta är ett utdrag ur deras bok.
  • Medelålders Plus – Julen står för dörren av Sven-Bertil Bärnarp är en liten seriebok i Pixi-format. Det finns många seriealbum om detta populära pensionerade par som lever i godan ro. Serier om paret finns även i flera stora dagstidningar. Mycket av storheten ligger förstås i igenkänningen. Själv tillhör jag inte direkt målgruppen och har därför svårare just att känna igen mig, men här och var är det riktigt kul ändå. Just dessa seriestrippar handlar om jul och nyår, vilket förstås är passande i en julkalender och jag tror att detta utdrag kommer att väcka lust att läsa mer hos många.
  • Alkoholfritt till julmaten är en liten bok fylld med recept på goda alkoholfria drycker som passar till julbordet och annat man äter i juletid. De alkoholfria recepten är hämtade ur Rickard Mans bok Alkoholfritt till maten.
  • Små pikanta dråp är en fristående berättelse/novell skriven av Jussi Adler-Olsen som är författare till de populära böckerna om Avdelning Q. De lånas flitigt på mitt bibliotek men jag tror aldrig jag läst någon av hans böcker, så det kommer att bli spännande att stifta bekantskap med Adler-Olsen. Blir bra läsning under julhelgerna.
  • Baka med godis är en receptbok av Jenny Warsén som kom för något år sedan. Jag läste den då när den kom ut och tyckte att den innehöll många intressanta recept som såg väldigt goda ut. Här i julkalendern är det ett utdrag ur boken och framförallt är detta recept som passar i juletid, som Skumtomtefudge, Chokladbräck med polkakross och Chokladtårta med malteserkulor. Några av recepten kommer jag nog att prova på.

Nu har jag ju öppnat hälften av luckorna i julkalendern och hittills är jag nöjd. Det är verkligen bra variation på innehållet, både faktaböcker och skönlitterärt i många olika genrer. Jag gillar att får  smakprov av författare som är nya för mig. En möjlighet att läsa något av dem utan att behöva låna eller köpa en hel bok. Ser fram emot kommande lucköppningar.

 

Vill ha den själv

- carola

Vill ha den själv är en bilderbok på samma tema som Slottet och Berit älskar Russin som jag skrivit om tidigare i höst. Det handlar nämligen om att bli bjuden på kalas och köpa en present till födelsedagsbarnet, men ångra sig och vilja ha den själv. Boken handlar om Signe som blir bjuden på Lunas kalas. I affären väljer hon ut en enhörning. Men hon får ett speciellt band till den där enhörningen och när det väl är dags för kalaset känns det inte längre lika kul som när hon fick inbjudningskortet. De äter tårta, men Signe är inte sugen. Hon ser bara presentbordet. Och snart är det dags att öppna presenterna. Men då tar Signe Lunas enhörningspaket och springer iväg.

Luna har fått tusen paket och Signe inget.

Och det var Signe som köpte enhörningen och den har blivit kompis med Kotten där hemma.

Kalaset blev inte alls som Signe hade tänkt sig. Men hon lär sig att nästa gång hon ska på kalas så ska hon inte köpa det finaste i hela affären. Kanske bara det näst finaste. Och det blir bra till slut. De har fiskdamm. De får godis. Och när alla andra barn har sagt hejdå och gått hem får enhörningen träffa Lunas andra gosedjur och Signe inser att enhörningen kommer att ha det bra hos Luna.

Kanske ska Signe spara pengar till en egen enhörning.

Eller önska sig en när hon fyller år.

Vill ha den självJa, det där med att köpa världens finaste present och sedan inte vilja släppa den ifrån sig, att bli avundsjuk på den som fyller år och att behöva ge bort något man allra helst skulle vilja ha själv. Det har varit ett tema i hela tre bilderböcker denna höst, men jag förstår varför. Igenkänningsfaktorn är stor och jag tror att alla barn någon gång varit med om det här, mer eller mindre. Det som skiljer de tre böckerna åt är hur de slutar. I Berit älskar Russin slutar det med att huvudpersonen får behålla sin tänkta present och köper en annan present åt födelsedagsbarnet istället. I Slottet blir även födelsedagsbarnet besviken på sin present och det slutar lite öppet med att båda karaktärerna vill ha det slott som den andre har. Och Vill ha den själv slutar alltså med att huvudpersonen accepterar att födelsedagsbarnet får behålla sin present. Intressant med dessa tre angreppssätt och jag hade gärna läst alla tre böcker med en barngrupp för att ha diskussioner kring böckerna och det som händer i berättelserna.

Vill ha den själv vänder sig till barn mellan 3-5 år och jag tror som sagt att de flesta känner igen sig i boken. Det är en fin bok med såväl en träffsäker text som mjuka, varma, detaljerade illustrationer att försjunka i. Barnen i boken är av olika kön och har olika hudfärger, vilket känns bra ur ett normperspektiv. Extra mycket tycker jag om bokens layout, hur fint texten har passats in i illustrationerna på varje boksida. Den känns mycket genomarbetad, välgjord och välskriven.

Vill ha den själv är skriven av Malin Linneroth, illustrerad av Lisa Moroni och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Dyksommar

- carola

En dag är Zoes pappa bara borta. Zoe får veta att han har blivit sjuk och att han måste vara kvar på det stora sjukhuset länge. När hon hälsar på tillsammans med sin mamma, säger han att han inte orkar med fler besök. Men Zoe fortsätter åka dit ändå. Och i väntan på att pappan ska orka möter hon simmerskan Sabina som blir Zoes nya vän.

Dyksommar är en bilderbok skriven av Sara Stridsberg. Ni vuxna som har läst författarens vuxenroman kanske känner igen karaktärer och miljöer. Man kan nämligen säga att denna bilderbok är en lillasyster till författarens roman Beckomberga – ode till min familj som kom 2014 och som handlar om psykisk ohälsa. Den här bilderboken handlar nämligen om en pappa som är så deprimerad att han inte vill leva längre. Men boken är skriven ur ett barns perspektiv. Och ur ett barns perspektiv är det inte ett särskilt lätt ämne att greppa:

Varför vill man inte leva när hundar

och fjärilar och himlar finns?

Hur kan man inte vilja leva när jag finns?

Det kan ingen svara på, det bara är så.

DyksommarMen även fast det är ett jättesvårt ämne så är det en verklighet för många barn att en förälder mår dåligt. Därför är det också viktigt att det finns sådana här barnböcker som kan förklara, skapa igenkänning, sätta ord på och kanske skapa en ingång till vidare diskussioner. Dessutom gör böcker som Dyksommar att ett relativt tabubelagt ämne ges utrymme att få synas, vilket också är viktigt.

Boken har ett intressant berättargrepp. Den är nämligen skriven som en återblick. En vuxen som berättar om hur det var när hon var barn. Hur det var den där sommaren när pappa inte ville leva. Hur det var när simmerskan Sabina blev flickans vän och stöd när hennes pappa inte förmådde. Det berättargreppet gör att det skapas en distans till berättelsen som är bra just eftersom det är ett så starkt ämne. Berättaren kan nämligen i slutet säga att det gick ganska bra trots allt. Pappan blev aldrig riktigt glad, och ibland var han så ledsen att han fick bo på sjukhus tills det gick över, men det gick bra ändå och det är inte farligt.

Texten är poetisk, inte särskilt lång. Jag vet att boken har fått viss kritik för att den är lite för abstrakt, men jag tycker det är lagom. Nu finns möjlighet för fler barn att kunna känna igen sig och dessutom kan man välja på vilken nivå man vill läsa och diskutera kring berättelsen. Boken är i ett stort bilderboksformat med fina, varma, känslofyllda, stämningsfulla och samtidigt färgstarka illustrationer av Sara Lundberg som rymmer en hel värld och därmed inte bara kompletterar utan berikar berättelsen på ett fint sätt. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tycker att den passar lika bra för barn på lågstadiet. Dock är detta inte en bok för alla barn. Det handlar som sagt om ett allvarligt och starkt ämne. Visserligen ett tema som behöver synliggöras och föras fram i ljuset, men man bör göra det med försiktighet och vara beredd på frågor och diskussion. Det är alltså ingen bok man läser oförberedd för en barngrupp. Men för rätt barn och tillsammans med en vuxen är detta en jättefin och viktig bok som kan vara till stor tröst. Inte är det konstigt att Dyksommar nominerades till Augustpriset 2019 i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok.

Boken är utgiven av förlaget Mirando. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Lisen lussar loss

- carola

Lisen lussar loss är den tredje boken om Lisen och den passar ju perfekt att läsa idag eftersom det ju är Luciadagen idag!

Det är tidigt på morgonen och Lisen ska lussa för mamma. Men allt går fel. Precis allt. Lisen rusar iväg till skolan. Där är det mörkt och helt öde. Plötsligt hör hon rasslande ljud och hasande steg. Och de kommer allt närmare. Tänk om det är… Spökfrun!

Lisen lussar lossI Lisen lussar loss får vi alltså möta Lisen igen. Lisen som vi lärt känna i de tidigare böckerna Lisen och tjuven och Lisen åker vilse. Böckerna är skrivna av Cecilia Sundh och illustrerade av Anna Nilsson. Som vanligt är det mycket humor, men också mycket känslor och igenkänning. Lisen förbereder allt för att lussa för mamma dagen efter Lucia eftersom hon inte kunde vara med på luciafirandet på skolan kvällen innan. Det ska bli en överraskning och Lisen fixar fikabricka och allt. Men fastän hon sjunger luciasångerna med sin allra starkaste röst så vaknar inte mamma. Lisen blir arg och stampar iväg ut i köket igen. Men där tappar hon brickan. Favoritmuggen går i bitar och kaffet flyger över hela rummet. Men inte ens det väcker mamma. Nu sticker Lisen iväg. Hon tänker inte vara kvar hemma en enda minut till. Men när Lisen kommer fram till skolan är det alltså mörkt, tyst och öde. Dörren är öppen. Men barnen är lediga. När Lisen hör läskiga ljud blir hon rädd och gömmer sig. Men det visar sig att det inte alls är någon spökfru utan skolans städerska! Och hon kan dessutom hjälpa Lisen att göra ett riktigt lyckat luciafirande för mamma.

När man läser Lisen lussar loss får vi en fin inblick i Lisens liv och under den här morgonen upplever hon massor av känslor som skildras på ett mycket bra sätt i boken. Från förväntansfull, glad och nervös till arg, rädd och så småningom lättad och lycklig. Här finns mycket att prata kring om man vill. Texten är enkel och lättläst Boken har 40 sidor indelat i 12 korta kapitel. Det finns mycket luft kring texten och många bilder i boken. Illustrationerna berikar verkligen boken. De är färgglada, detaljrika och realistiska men samtidigt humoristiska. Tillsammans blir text och bild till en perfekt enhet och det här är en bok som jag varmt rekommenderar till alla lågstadiebarn, antingen som läsa-själv-bok eller högläsningsbok. Boken är utgiven av Hegas förlag och finns på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Spår i snön

- carola

Spår i snönSpår i snön är en novell av Jonas Karlsson som är författare, dramatiker och skådespelare. Förra veckan läste jag två av hans noveller som ingick i Bonniers stora adventskalender och de var jag inte jätteimponerad av. Men Spår i snön tyckte jag bättre om. Den handlar om ett par, Martin och Barbro, som flyttar från Stockholm till ett mindre samhälle. Som så ofta sker på mindre platser är lokalinvånarna misstänksamma. Det dröjer ett tag, men Martin smälter så småningom in. Barbro däremot har svårare för sig. Jag ska inte berätta mer, för då spoilar jag resten av handlingen, men flytten leder i alla fall till en händelseförveckling som innebär att ingenting någonsin kommer att bli sig likt igen.

Novellen tar upp teman som utanförskap och tillhörighet, att börja om på nytt men också förmågan att kunna förlika sig med det förflutna. Det handlar också om barndom, rädslor, vänskap och öden. Det börjar som en deckare med blodspår i snön, men novellen lämnar mig med helt andra tankar och känslor och dessutom efter ett överraskande slut. Jag som själv flyttat från en stor stad till ett litet samhälle kände starkt igen mig i det där att det tar lång tid att räknas i lokalbefolkningens ögon. Det sker gradvis. Från början är de misstänksamma mot en, sedan går det vidare mot acceptans, men det dröjer väldigt, väldigt länge tills man når ett gillande.

Spår i snön är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus. Genom att läsa novellen kryssar jag punkt nummer 20 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell där någon är gravid. 

De blå skorna

- carola

De blå skorna är en novell av Linda Olsson som debuterade 2005 med romanen Nu vill jag sjunga dig milda sånger som blev översatt och läst världen över. Jag hade därför höga förväntningar på novellen och baksidestexten gjorde mig ännu mer nyfiken:

Det är så att min far gick bort nyligen. Och skorna var en del av det han lämnade efter sig. Och jag har som sagt aldrig sett dem förr. Det är ett par ljusblå mockaskor. Damskor. Storlek 36. Aldirg använda. Jag begriper inte var min far fått tag på dem. Eller vad han tänkt sig att jag skulle göra med dem.

De blå skornaNovellen handlar om en kvinna som städar sin pappas våning i Paris efter hans bortgång. Pappan har förberett och dödsstädat i förväg. Men mitt på skrivbordet står en skokartong som innehåller ett par alldeles nya skor. Fast trots att skorna är oanvända syns det att de har många år på nacken. Var kommer skorna ifrån? Och vem är de tänkta för? Allt eftersom rullas historien upp för oss. Och det visar sig att novellen berör flera svåra ämnen. Kärlek som aldrig blev. Kärlek som kunde ha blivit men som aldrig fick chansen. Kärlek som blivit längtan, sorg och saknad istället för just kärlek. Felaktiga beslut och livsval som fått livslånga konsekvenser. Men också en inblick i hur det var förr, att det inte var så lätt att välja sina relationer som det kan vara idag. Ändå skänker novellen ett slags lugn och lättnad. Även om kärleken inte blev i detta livet ställs ändå saker på sätt och vis till rätta och skapar nya möjligheter, om än inte just för de ursprungliga karaktärerna. Novellens slut är förstås förväntat och berättelsen innehåller inga överraskningar. Men den är fin, tänkvärd och förmedlar en gripande stämning.

De blå skorna är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus. Genom att läsa novellen kryssar jag punkt nummer 7 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell där någon bor på hotell.

Mitt storslagna liv

- carola

Jenny Jägerfeld är inte bara författare, utan också psykolog. Hon svarar också på barns frågor i SvD och SvD Junior. Troligen är det därför hon är så inkännande och skriver så träffsäkert för barn och unga. Hon är en av mina absoluta favoriter bland författare som skriver för barn och ungdomar idag och hennes böcker lånas också ut frekvent på mina bibliotek. Hennes senaste är Mitt storslagna liv som kom i år och som också blev nominerad till Augustpriset 2019.

Mitt storslagna liv handlar om Sigge:

Mamma har alltid sagt att jag är ”en unik människa”, att jag är ”annorlunda” och ”speciell”. Jag tror egentligen bara att det är ett snällare sätt att säga ”konstig” på. Nu hade jag exakt sextio dagar på mig på att bli en ny person. Eller ja, femtionio. Sedan var sommarlovet slut och skolan skulle börja. Det var givetvis inte lätt, men det var inte heller omöjligt. Om man kan åka till månen, borde man ju kunna bli populär? Eller? Jag skulle ta reda på exakt hur.

Mitt storslagna livSigge, hans mamma och hans två småsyskon har flyttat från Stockholm till Skärblacka. Nu bor de hemma hos mormor, i hennes pensionat. Sigge tycker att flytten var en jättebra idé. Han var mobbad och ensam tidigare. Nu har han chansen att reboota sig själv och bli en ny människa. Hans plan är att bli omåttligt populär. Eller att i alla fall kunna prata med folk utan att de tittar på honom som om han vore ett freak. Men hur gör man för att få vänner? Hur blir man populär? Och framförallt: Kan man fixa det på 59 dagar?

Boken är upplagd som en omvänd dagbok som räknar ner från flytten till skolstarten. I takt med att datumet för skolstarten sakta närmar sig blir Sigge allt mer desperat. I sitt sökande efter att komma på hur man gör för att bli populär råkar han ut för den ena dråpligheten efter den andra. Det är roligt, igenkännande, hjärtknipande, knasigt och blodigt allvar. Allt på samma gång. Karaktärerna är underbara, inte bara de mänskliga utan också familjens många husdjur. De har sina egna personligheter och skildras på ett mycket trovärdigt och underbart sätt. Jag fastnade till exempel helt för Majken som alltid pratar i VERSALER! Extra kul är det att det är en empatisk, inkännande kille som är huvudpersonen. Jag gillar också det omvända Stockholm-småstads-perspektivet. I så många böcker längtar unga från landet att få flytta till en större stad/Stockholm där de vill börja ett nytt liv, men här är det alltså tvärtom.

Mitt storslagna liv är en berättelse om ensamhet och vänskap, om utanförskap och tillhörighet, om att hitta sig själv och att våga vara den man är. Jenny Jägerfeld skildrar såväl humor som allvar med en stark fingertoppskänsla. Som vuxen tycker jag inte att det här är Jenny Jägerfelds allra bästa bok – hon har skrivit så många bra att jag har höööga förväntningar. Men jag vet att såna här böcker verkligen behövs för mellanåldern. Helt enkelt är detta en perfekt bok för alla de som vill läsa om vardagsdramatik och relationer. Som vill beröras, känna igen och känna igen sig i. Jag skulle gärna se den som högläsningsbok i klass tre och fyra på skolorna runt om i landet, det är en bok som många barn kan behöva höra.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Boken är nominerad till Barnradions bokpris 2020.

Bonniers stora adventskalender lucka 1-6

- carola

Bonniers stora adventskalender Eftersom barnen har adventskalendrar och vi läser adventskalenderböcker både hemma och i skolan så blev jag sugen att ha en egen adventskalender också. Valet föll på Bonniers stora adventskalender som jag hittade på Ica här i stan. Såhär skriver förlaget själva om kalendern:

En adventskalender för litteraturälskande vuxna. En boköverraskning om dagen från första advent till julafton. Den här kalendern är ett smörgåsbord av litteratur från Bonnierförlagens alla förlag. Den innehåller noveller, kåserier, serier, faktaböcker, kokböcker och facktexter i en härlig blandning. Författarna skriver i alla genrer. Medverkande är bland annat Viveca Sten och Jonas Karlsson, Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Zeina Mourtada, Emil Jensen m fl. Alla som tidigare köpt Pixiadventskalendern till sina barn för att de egentligen själva velat ha en bokkalender som vuxna kan nu få sitt lystmäte tillgodosett. Med härlig julig omslagsformgivning av Lotta Kühlhorn.

Hittills har jag hunnit öppna de första sex luckorna och det har varit en salig blandning av noveller och smakprov från förlagets stora utgivning.

  • Skummisar och Vecka 42 är två noveller av Jonas Karlsson ur hans novellsamling Det andra målet. I baksidestexten står det att novellerna ger oss underfundiga betraktelser av några människor som lever sina liv i staden, människor som vid närmare granskning ter sig allt mer underliga och hamnar i allt märkligare situationer – men som på samma gång är helt normala. Det är en bra beskrivning. Skildringen av karaktärerna är ypperlig. Jag gillade den första novellen bättre än den andra. Intressant tanke det där, vem passar egentligen in i normen och vem gör inte det, och vad gör detta med människor? Tyvärr känns båda novellerna lite avhuggna, vilket i och för sig satte igång tänkandet hos mig.
  • Två vantar är utdrag ur stickboken Trettiofem vantar av stickdesignern Maja Karlsson. I den här lilla boken får vi två stycken stickbeskrivningar: vanten Flinga och vanten Granskott. Maja hämtar ofta inspiration från naturen och dessa två vantar har inte bara ett naturtema utan också ett vintertema, vilket förstås passar extra bra. Jag tycker att vantarna är otroligt fina och hade gärna velat ha båda varianterna. Det verkar som att Maja har en stil som påminner om min egen och jag blir nyfiken på annat hon skapat. Tyvärr kan jag inte sticka själv, så jag kommer inte att använda mig av beskrivningarna, men jag kommer att tipsa om hennes bok för mina låntagare på bibblan som tycker om att sticka.
  • Sömn av Louise Winblad är en pixi-bok för vuxna med hög igenkänning för alla som är eller har varit småbarnsföräldrar. Fokus ligger på illustrationer med korta, humoristiska texter till. Temat är relationer och föräldraskap, och i synnerhet sömnen under småbarnsåren. Boken ingår i en liten ask som innehåller totalt sex pixiböcker. Jag gillar Louise Winblad och tycker att det här var en rolig idé och en bra möjlighet att få ta del av hennes roliga bilder.
  • TV av Jan Stenmark är också en pixibok för vuxna. Här finns ett helt gäng gamla bilder på tv-apparater (många verkar vara gamla reklambilder) blandade med illustrationer som ser ut att vara betydligt nyare. Till dessa illustrationer finns humoristiska bildtexter och pratbubblor. Tyvärr är humorn och bildvalet inte alls i min smak så detta var ingen bok jag tyckte om.
  • En pixibok innehåller Dikter i urval av Karin Boye tolkade i bild av Stina Wirsén. Jag läser sällan dikter, och har inte alls läst mycket av Boye tyvärr, så det här känns som lagom nivå för att bekanta mig med hennes lyrik och kanske ger det mersmak.
  • I en av luckorna var det en helt nyskriven novell, Flints berättelse, som är skriven av Elly Griffiths som är författare till den populära deckarserien om Ruth Galloway. De lånas flitigt på mina bibliotek, men jag har själv inte läst något av henne vad jag minns, så det här ska bli en ny bekantskap.

Lisen och tjuven

- carola

Lisen och tjuvenLisen och tjuven är den andra boken om Lisen. Den första heter Lisen åker vilse. I denna bok har Lisens mamma träffat en man som hon bjuder hem trots att Lisen inte vill. Lisen kan inte sova när mamma har Sven på besök. Hon blir törstig och måste be mamma om vatten. Sedan blir hon förstås kissnödig. När hon smyger ut från sitt rum för att gå på toa ser hon att mamma och Sven pussas! Som tur är försvinner Sven snart och mamma slutar prata om honom. Nu är det bara mamma och Lisen igen. Precis som det ska vara. Åtminstone ända tills mamma åker på kurs med jobbet. Efter det sitter hon bara vid köksbordet och ler fånigt. Kväll efter kväll. En dag säger mamma till Lisen att hon träffat någon som hon tycker om. Hon ska bjuda hem honom. Samtidigt som han ska komma dyker det upp en mystisk person i kvarteret. Han har kikare och spanar. Kan det vara en tjuv? En tjuv som står och spanar på vart han ska göra inbrott? Lisen skyndar sig hem för att berätta för mamma vad hon sett. Men i köket sitter redan den mystiske mannen tillsammans med mamma. Vad gör han där?

Lisen och tjuven är en vardagsskildring som jag tror många barn kan känna igen sig i. Den handlar om att leva med en ensamstående förälder som plötsligt träffar någon. Den skildrar rädslan för att förlora sin förälder och barnets känsla av att vilja ha mamma för sig själv. Men man behöver inte alls leva i någon slags bonusfamilj för att uppskatta boken. Den är skriven med hög igenkänningsfaktor, mycket charm, spänning och humor och passar därför ypperligt för alla barn på lågstadiet. Antingen att läsa själv eller som högläsningsbok. Jag kommer att ge den till min åttaåring idag. Jag är säker på att hon kommer att tycka lika mycket om boken som mig. Texten är enkel, luftig och lagom lång. Illustrationerna är härligt charmiga och färgglada, vilket samspelar fint med texten. Boken är skriven av Cecilia Sundh, illustrerad av Anna Nilsson och utgiven av Hegas förlag. Den finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris eller Bokus. Den tredje boken om Lisen finns också redan, Lisen lussar loss. Den kommer jag att skriva om på självaste Luciadagen.

Nattrodd

- carola

NattroddNattrodd är en novell skriven av John Ajvide Lindqvist. Den handlar om två väninnor som känt varandra i över sjuttio år. I över femtio år har de varje sommar campat på samma ö. I över sextio år har de delat en mörk hemlighet som mitt i skärgårdsidyllen gör sig påmind och hotar att ta livet av dem båda två…

Nattrodd är en suggestiv, lagom läskig novell. Den börjar vardagligt och gemytligt genom att beskriva relationen mellan de båda kvinnorna och hur de åker på sin campingsemester år efter år, men numera lite mer anpassat och bekvämt än förr om åren. Men snart smyger sig något in. En krypande känsla av att något inte står rätt till. Det finns något outtalat mellan dem. En hemlighet. Och är det någon som iakttar dem på ön? Från det gemytliga blir stämningen betydligt mer otäck och obehaglig. Intressant nog ändras även min känsla för karaktärerna allt eftersom jag läser. Väldigt bra skrivet av en av Sveriges främsta skräckförfattare!

Nattrodd är utgiven av förlaget Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus. Genom att läsa novellen kryssar jag punkt nummer 9 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell med något svart i titeln.