Spökjägare är en spännande, lagom läskig och samtidigt rolig kapitelbok för mellanåldern om spöken och relationer. Boken handlar om Holly som är 12 år och hennes lillebror Elvir. De måste bo ett tag hos sin faster Ingrid i Vilaholm, en liten stad där de aldrig tidigare varit eftersom deras pappa vägrar åka dit efter en händelse som inträffade för många år sedan. Nu är deras pappa dock på sjukhus och det finns ingen annan än Ingrid som kan ta sig an barnen. Så fort Holly och Elvir anländer till tågstationen ser de ett foto av en försvunnen flicka. Flora. Snart dyker också två killar upp och berättar att det är spöken som har tagit henne och att de har en spökklubb. Holly suckar. Hon har aldrig hört något töntigare. Det är ju bara weirdos som tror på spöken… Rätt snart inser dock Holly att saker och ting inte är som de borde vara i Vilaholm. Och det där med att spöken inte skulle finnas, det tror hon inte längre på när hon ser dem med egna ögon.
Martin Jern har producerat och skrivit manus till filmen Rum 213 som är filmatiseringen av Ingelin Angerborns otroligt populära mysrysare för mellanåldern. Nu har han själv skrivit en bok delvis i samma anda med spöken, läskigheter och övernaturliga fenomen. Men boken är inte bara spännande och skrämmande, den har också ett stort mått av humor och är stundvis ganska skruvad. Ett kul grepp att kombinera läskigheterna med humor, vilket kan locka även de som annars kanske inte väljer de läskiga böckerna. Det finns också andra teman i boken, som ensamhet, utanförskap, psykisk ohälsa, att ha en förälder som inte orkar ta hand om barnen och så en enorm syskonkärlek mellan Holly och Elvir. Jag gillar att det finns allvar inblandat i humorn och läskigheterna, det gör att boken får flera bottnar. Jag gillar också skildringen av karaktärerna. Varken Holly, Elvir eller Alva känns stereotypa utan tvärtom intressanta och mångfacetterade. Boken ser tjock ut, den har strax över 250 sidor, men den är väldigt lättläst och snabbläst med mycket luft kring texten och korta kapitel. Språket är rappt och actionstyrt, vilket drar upp tempot ytterligare och bidrar till att man läser snabbt för att få veta vad som händer. Dialogerna är kryddat med mycket tonårsspråk, vilket en del kanske uppskattar för igenkänningens skull men det kan också vara till nackdel då slang är så beroende av tid och plats, så det är lätt att språket känns inaktuellt. Jag som jobbar i skola och har fyra barn känner inte igen alla uttryck, troligen för att de inte används just här. Det kan som sagt vara lite känsligt att krydda språket alltför mycket. Men bortsett från detta är dialogerna trovärdiga och rikliga, vilket också bidrar till att boken är en riktig bladvändare. Jag hade gärna velat veta mer om platsen Vilaholm och de händelser som inträffat där tidigare, nu nämns de mer i förbifarten i slutet. Men jag antar att det är för att detta är första delen i en ny serie och att detta kommer att utvecklas i kommande delar. Jag skulle gärna läsa fler böcker om Holly, Elvir och de andra spökjägarna. Ett plus för det snygga omslaget med den självlysande titeln.
Spökjägare är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.