Det är ett roligt och intressant tema i veckans tematrio. Såhär skriver Lyran:

Många böcker har relativt unga huvudpersoner, men ibland dyker det upp en del tanter och farbröder i böckerna. Just nu läser jag faktiskt två romaner som både åtminstone delvis utspelar sig på ålderns höst. Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer.

Ett intressant tema, men också svårt, för jag läser sällan böcker där huvudpersonerna är särskilt mycket äldre än mig själv. Jag läser ju mycket barn- och ungdomsböcker och deckare, vilket per automatik gör att jag oftast läser om lite yngre personer snarare än äldre. Därför fick jag grubbla lite innan jag kom på mina tre titlar.

Björnstad med den gamle hockeytränaren Sune som ska avskedas. Han har varit 70 i minst 20 år, så det skulle väl ha varit dags för honom att sluta för länge sedan, men han har ju inget liv utanför hockeyn. Inte vad han tror i alla fall. Skildringen av Sune i Björnstad kan inte berättas bättre än i en recension i Gefle Dagblad där det står såhär: Backman är också bra på att fånga de svenska typerna. Som Ove i ”En man som heter Ove”, urtypen för den svenska surgubben med ett hjärta av guld som kan backa med släp. Här är det gammeltränaren Sune, som får sparken för att ge plats åt en ung kille som går mer i takt med tiden med elitsatsningar i unga år etcetera. ”Varför bryr han sig om idrott? För att hans liv kommer bli tyst utan den.” 

Min bästa väns kalas, en bilderbok av Kristina Murray Brodin och Maja-Stina Andersson, som handlar om ett barn vars bästa vän är Hilda, en gammal tant som bor i samma trappuppgång. En dag ska barnet på födelsedagskalas hos en kompis och frågar då Hilda när hon fyller år. Det visar sig vara nu på lördag, men Hilda ska inte ha något kalas, det har hon aldrig haft och inte har hon någon att bjuda heller. Då bestämmer sig barnet för att anordna ett härligt kalas till Hilda, för det är väl klart att ens bästa vän ska ha ett riktigt kalas. Och sagt och gjort – Hilda får ett finfint födelsedagskalas. En fin jättebok som handlar om vänskap mellan generationer.

Tisdagsklubben. Alltså, det är ju lite svårt det där med när någon egentligen är en tant. Ja, eller farbror för den delen. Huvudpersonen i Tisdagsklubben är 62 år och har varit gift med sin man i 35 år. Kanske inte riktigt tant än, rent åldersmässigt, men jag tar med boken ändå eftersom jag sällan eller nästan aldrig läser böcker där huvudpersonerna är så pass mycket äldre än mig själv. Jag befinner mig ju mitt i småbarnsåren och är student samt ny på mitt jobb, så för mig är det en bra bit kvar till pensionsåldern, även om jag inte heller är purung längre. Den här bokens huvudperson, Karin, är hur som helst inspirerande. Hon tror att hon har ett liv där hon trivs väldigt bra, men så drabbas hennes man av en stroke och det rubbar hela tillvaron för dem båda. När han kommer hem, fysiskt återställd, blir han istället sluten och funderar över sina livsval. Karin också får lust att göra något annat än att sitta hemma, så hon anmäler sig till en kurs i avancerad asiatisk matlagning, vilket visar sig leda till att hon hamnar i en helt ny värld. Dessutom visar sig kursledaren vara en både irriterande och fascinerande man.