Ända sedan Testamente av Nina Wähä kom ut har det varit lång kö till den på bibblan där jag jobbar. I skrivande stund är det bara ett åttiotal som står i kö, men när jag bestämde att jag ville läsa den var det närmare 200 stycken i kö. Den är alltså otroligt populär och det ser man också utifrån hur ofta boken syns i alla bokflöden på nätet och i sociala medier. Jag bävade lite inför att läsa den. Dels för att sådana här superpopulära böcker ofta tenderar att vara överhypade, så de sällan lyckas nå förväntningarna, och dels för att det är en ganska tjock bok, 438 sidor, som jag skulle försöka hinna läsa på den korta lånetiden som är två veckor. Men så kom en Bokmässa och därtill ett par långa tågresor. På vägen hem började jag läsa boken nästan direkt tåget rullade ut från Göteborgs centralstation. Redan inledningen gjorde mig fast. Ni som läste min En smakebit på søndag har redan fått läsa den, har du missat så klicka gärna på länken och läs inledningen för den är speciell. Sedan sträckläste jag boken tills jag kom fram till Hudiksvalls station. Då hade jag 20 sidor kvar och de läste jag klart innan jag somnade samma kväll. Det är länge sedan jag var så uppslukad av en bok.

Testamente handlar om familjen Toimi. Till den familjen hör pappa Pentti och mamma Siri, och hela 14 barn. Två av barnen dör i tidig ålder, men de är icke desto mindre en del av familjen. Och den här boken handlar ju just om familjen. Den börjar med att äldsta levande dottern Annie ska åka från sitt hem i Stockholm och upp till sitt barndomshem i Tornedalen. Hon åker motvilligt norrut. Hemåt. Bondgården hon växte upp i ligger alltså i Tornedalen där man talar sitt eget språk, meänkieli. Inte finska, inte svenska, utan något tredje, något alldeles eget. Ingen där hemma blir särskilt glad över att se henne. Hon kommer från en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över familjemedlemmarna. Och där alla är rädda för familjefadern Pentti som tillfredsställer sina lustar ute i lagårn. Det är en dysfunktionell familj. Alla syskon är präglad av sin uppväxt, fast på olika sätt. Och det visar sig att var och en av familjemedlemmarna också bär på sitt alldeles egna mörker.

Testamente är en familjeroman, ett familjeepos. Det är en välskriven bok som är en ren fröjd att läsa. Det är en lågmäld bok, men innehållet är stort och det pockar på. Det finns många frågor i boken. Alla får inte svar, en del lämnas åt läsaren att fundera över. Hur är det egentligen det här med arvet, familjearvet? Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man förändra eller skriva om historien? Mest handlar det alltså om det sociala arvet. Det handlar också om skuld. Och om inbördes syskonrelationer. Syskondynamiken. Spänningen mellan de som flyttat och de som stannat kvar. Hur mycket man kan eller inte kan älska sina syskon och hur mycket man kan förenas i ett gemensamt hat. Berättargreppet är genialiskt. Boken inleds med att vi får följa Annie, men sedan får i stort sett var och en av alla syskon sin stund i rampljuset där vi får lära känna honom eller henne och få hens syn på uppväxten och historien. Den man fått som favorit bleknar och nya favoriter ersätter denne. Kan man ens ha favoriter i en syskonskara? Kan föräldrar älska något eller några av sina barn mer än de andra? Det är andra frågor författaren ställer sig. Författaren blandar sig ofta i historien och ställer retoriska frågor eller berättar i förväg vad som komma skall, vilket också är ett spännande berättargrepp. Vi får lära oss om Karelen och om Tornedalens historia. Vi får utforska familjen med allt vad det innebär. Och mitt ibland detta mästerverk finns alltså även en mordgåta. Och ett testamente.

Boken är utgiven av Norstedts förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.