Så har det äntligen blivit av att jag läst en av det senaste årets största snackisar – The Hate U Give av Angie Thomas. Boken handlar om Starr som tvingas bli vittne till sin kompis död. Och inte vilken död som helst heller, han blir skjuten av en polis. Av en vit polis. Själv är Starr svart och det är, eller rättare sagt var, Khalil också. Och det är just rasism som är det största temat i boken, även om den också fokuserar mycket på gäng, kriminalitet, att växa upp i en förort och att våga vittna trots hot. Det handlar också om utanförskap. Om att hitta sin egen identitet när man tvingas vara två helt olika personer. Om att vara i mitten av två världar som aldrig möts, aldrig får mötas, aldrig ska mötas. Det handlar om relationer, familjerelationer, vänskapsrelationer, släktrelationer, kärleksrelationer, gängrelationer. För vi alla är en del av något annat, ett större sammanhang. Och vi alla är olika beroende på vilket sammanhang vi för tillfället befinner oss i. Men boken handlar också om mod. Om att våga tro på människans förmåga att förändra och om att våga använda sin röst för att skapa förändring.
Det här är en otroligt välskriven bok. Den är mörk, den handlar om ett enormt stort och svårt ämne, men det finns också värme, humor och hopp i en bra balans. Det finns karaktärer man bara vill krama om, det finns meningar man vill stryka under och rama in, det finns avsnitt man har svårt att sluta tänka på och det finns massor att lära sig av i boken. Jag vet att det är många skolor och lärare som använt sig av boken i sin undervisning och jag hoppas fler gör det, den borde nästan vara obligatorisk läsning för alla ungdomar även här i Sverige, för vi är absolut inte förskonade från rasism eller gängbildningar här heller.
Den är verkligen bra!