Torpet är den fristående andra delen i den spännande spöktrilogi som inleddes med Salen som kom tvåa i Bonnier Carlsens stora manustävling 2020. Kompisarna Lo, Johanna och Harry är tillbaka. Sommarlovet har just börjat, men det blir inte riktigt den härliga ledighet som de tänkt sig. När hunden Korven springer bort hamnar barnen oroväckande nära Prästklippan. Det finns en sägen som säger att en präst har dött vid klippan för över hundra år sedan, förbannad av en häxa. I närheten av Prästklippan hittar barnen ett övergivet torp och de inser att torpet är det som kallas för Häxtorpet. Men när de återkommer någon dag senare så verkar någon befinna sig i torpet. Är det inte övergivet? Vem gömmer sig såhär långt ut i skogen?

Även denna bok kombinerar vardagsrealism med historia och en spökberättelse. Det är lite mörkare stråk i denna bok än i föregångaren, då en av karaktärerna, Harry, lever ett liv på flykt undan sin pappa som har misshandlat mamman. Men detta vävs fint in i berättelsen och bidrar bara än mer till att intrigen känns så verklig och realistisk trots det övernaturliga. I baksidestexten står det att det visar sig att ondskan och hotet finns närmare än vad de kunnat ana och det stämmer verkligen – ondskan visar sig från flera olika håll i denna berättelse. Språket är målande, karaktärerna sympatiska, miljön trovärdig och stämningen är riktigt kuslig. Perfekt för läsare i mellanstadieåldern som vill ha en spännande, skrämmande läskig bokserie. Sista delen i trilogin, Källaren, har precis kommit ut.